Lobbying är sedan åtskilliga år ett påtagligt problem i
riksdagen. Här är lobbying ("lobbning") en helt oreglerad
verksamhet, till skillnad från vad som är fallet i exempelvis
USA eller EU-parlamentet.
Från den klassiska lobbying, där de engelska medborgarna mötte sina
parlamentariker i det parlamentets lobby - har utvecklingen gått via
intresseorganisationernas självklara strävan att få de egna särintressena att
framstå som övergripande riksintressen - till dagens lönsamma, hög-
kompetenta och specialiserade påverkanskonsulter, som ofta i flera steg -
gärna via media - skickligt tillgodoser sina uppdragsgivares intressen.
Självfallet skall riksdagens ledamöter lyssna till opinioner - även välorga-
niserade sådana. Men det är nödvändigt med transparens i åsiktsutbytet. Det
är angeläget att i varje fall följande krav är uppfyllda:
- att man vet vem som är lobbyist, d.v.s. att vederbörande är registrerad,
- att lobbyisten är skyldig att uppge vem vederbörande företräder,
- att lobbyisten redovisar vilket beslut han eller hon arbetar för att påverka,
- att lobbyisten inte sprider felaktig information eller i varje fall försöker
undvika detta,
- att lobbyisten på riksdagens begäran uppger uppdragets ekonomiska bas,
- att politikers övergång till lobbyverksamhet regleras till form och
karantänsperiod,
- att åtgärder kan vidtas mot lobbyister som flagrant bryter mot etik och
regler.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om registrering av lobbyister.