med anledning av prop. 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige
Centerpartiet hälsar regeringens proposition 1998/99:143 med stor
tillfredsställelse. Dess innehåll ligger i väsentliga delar i
överensstämmelse med det agerande som företrädare för centerpartiet
presenterat tidigare, och som kommit till uttryck bland annat i anslutning
till regeringens skrivelse 1994:97 (Finska i Sverige Ett inhemskt språk)
och SOU 1997:193 (Steg mot en minoritetspolitik). Denna motion
innebär att centerpartiet ger sitt stöd till att Sverige ratificerar
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den
europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk.
I vissa delar innebär vår motion förslag till precisering och fördjupning av
den politik som en sådan ratificering motiverar.
Det finns tre starka motiv för denna politik. För det första innebär
ratificeringarna att de berörda minoriteterna får verktyg för att bättre hävda
sina berättigade intressen. För det andra innebär denna politik ett i nutiden
fastlagt skydd som ökar förutsättningarna för att värna minoriteter i tider då
dessas rättigheter kan komma att utsättas för press. Ratificeringarna ökar
också möjligheterna att i sameuropeiskt samarbete skydda minoriteters
intressen oavsett nationalstatsgränserna.
Nationella minoriteter har uråldrig hävd i Sverige. Våra förslag innebär
inte några inskränkningar i förhållande till regeringens förslag. På några
punkter anser vi dock att ratificeringen motiverar längregående förslag. Det
är viktigt att erinra om att ratificeringarna innebär att Sverige endast tar ett
första steg mot en samlad minoritetspolitik.
Finska språkets ställning i Stockholm
Som flera remissinstanser, bland annat Sverigefinska riksförbundet,
Samfundet Sverige-Finland, Högskoleverket, Stockholms och Uppsala
universitet påpekar finns det starka skäl för att betrakta det finska språket
som ett territoriellt bundet språk även i Stockholmsregionen. I Stockholm
har det finska språket en livaktig historia under åtminstone fem sekler.
Dess närvaro i regionen är stark när steget nu tas in i 2000-talet.
Enligt centerpartiets mening finns det starka skäl för att ge finska språket
samma rättsliga ställning i Stockholmsregionen som i Tornedalen. Detta är
viktigt för de rättigheter och den välfärd som bör tillerkännas de flera
tiotusentals finländare som lever i regionen. Det är också viktigt för
Stockholms framtida roll i Östersjöregionen och för relationerna mellan
Sverige och Finland. Det innebär också att såväl regionen som statsmakten
ger ett besked om att de ser en levande finskspråkig kultur som ett bestående
nationellt värde i huvudstadsregionen.
Den kompetens som krävs för att i nödvändig utsträckning uppfylla kraven
i den europeiska språkstadgan finns redan nu i Stockholmsregionen. Värdet
av att säkra de finsktalandes rättigheter är av sådan storlek att de praktiska
ansträngningar som måste göras i statlig, kommunal och landstingskommu-
nal förvaltning för att möta kraven är rimliga.
Vi hade självklart önskat att sådana ställningstaganden aktualiserats i det
beredningsarbete som föregått den nu aktuella propositionen. Så har
dessvärre inte varit fallet. Vi anser därför att det bör ankomma på regeringen
att ta initiativ så att finska språkets ställning på nytt aktualiseras i berörda
kommuner. Detta bör ske utan att ratificeringen av språkstadgan i den
utsträckning riksdagen nu är beredd att fatta beslut om försenas. Som redan
förutsetts i beredningsarbetet kan inte ratifikationen ses som en slutpunkt i
arbetet med att stärka minoriteternas sak utan snarare som en inledning av en
dynamisk process.
Riksdagen bör i anslutning till att den tar ställning till föreliggande
proposition uttala sitt principiella stöd för att kommuner i Stockholms-
regionen där det finska språket talas av hävd också omfattas av de bestäm-
melser som enligt regeringsförslaget blir gällande vad gäller finska språket i
Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag efter det att kommunerna i
Stockholms län och Mälardalsregionen tagit ställning till huruvida de med
anledning av riksdagens behandling av denna proposition önskar att finska
får ställning som territoriellt bundet språk i aktuell kommun. Detta bör ges
regeringen till känna.
Begreppet sverigefinnar
Bland de "ca 450 000 sverigefinnar i Sverige (SCB 31.12.1994)" som
omnämns i propositionen (s. 24) är ca en fjärdedel sådana som antingen
själva är finlandssvenskar eller som är barn eller barnbarn till
finlandssvenskar, dvs finländare med (finlands)svenska som huvudspråk.
Historiskt sett har finländare från båda språkgrupperna (finnar och
finlandssvenskar) alltid flyttat till Sverige, kulturen är likartad eller
likadan oberoende av språket och i den finlandssvenska identiteten ingår
även, om än i starkt varierande grad, finska som ett andraspråk.
Problematiken med begreppet sverigefinnar har i remissyttranden på
utredningen som föregick propositionen omtalats av såväl Sverigefinska riks-
förbundet, SFRF, som den organisation som företräder finlandssvenskarna i
Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, FRIS. Organisationerna
har ett omfattande samarbete och ingår båda som centrala i den nyligen
skapade Sverigefinländarnas delegation. Problematiken har även behandlats
av andra officiella remissinstanser, såsom Centrum för tvåspråkighetsforsk-
ning vid Stockholms universitet och Samfundet Sverige-Finland. Det är
rimligt att vid ratificeringen klart yttra att även finlandssvenskarna i Sverige
anses ingå i den sverigefinska eller kanske hellre sverigefinländska minorite-
ten."
Eftersom minoritetsspråkskonventionen stadgar att staten skall ta hänsyn
till önskemål från dem som talar landsdels- eller minoritetsspråk när åtgärder
vidtas som berör dem, finner vi det naturligt att uppmärksamma finlands-
svenskarnas ställning i detta sammanhang. Vi anser att även finlands-
svenskarna ska känna sig omfattade av de nya bestämmelserna till gagn för
nationella minoriteter. För att inga tvivel ska råda om detta föreslår vi att
termen sverigefinnar ändras till "sverigefinländare", eftersom detta begrepp
omfattar samtliga från Finland inflyttade oberoende av om den inflyttades
modersmål eller förstaspråk är finska eller (finlands)svenska. Detta bör ges
regeringen till känna.
De nedanstående synpunkterna har lite annorlunda karaktär och tar sikte på
förvaltningsområdena för samiska (Gällivare, Kiruna, Jokkmokk och
Arjeplog kommuner) respektive förvaltningsområdet för finska och
meänkieli (Haparanda, Gällivare, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.)
Rätten att använda samiska, finska och meänkieli
hos domstolar
Regeringen föreslår att rätten att använda samiska, finska och meänkieli
hos domstolar ska begränsas till part och ställföreträdare för part. Detta
har tingsrätterna i Gällivare och Haparanda, som för övrigt kommer att
ingå i de två förvaltningsområdena, ifrågasatt i sina remissyttranden.
Denna inskränkning finner vi omotiverad och menar att även andra
aktörer såsom exempelvis vittnen och målsäganden ska ha samma rätt att
tala dessa språk. Detta bör ges regeringen till känna.
Rätten till svar från kommunala,
landstingskommunala och statliga myndigheter
Centerpartiet kan som ett första steg godta att enskilda endast ges rätt till
muntliga svar. Att en rätt till skriftliga svar på samiska, finska och
meänkieli inte ges redan nu är ur demokrati- och rättsäkerhetsperspektiv
betänkligt. Vi vill därför markera att målet bör vara att snarast gå vidare
och utvidga rätten till att få skriftliga svar på samiska, finska och
meänkieli. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finska språkets ställning som territoriellt bundet
språk i Stockholmsregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att termen sverigefinnar bör ändras till sverige-
finländare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten att använda samiska, finska och meänkieli
hos domstolar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten att få svar på samiska, finska och
meänkieli från kommunala, landstingskommunala och statliga
myndigheter.