Motion till riksdagen
1999/2000:Ju911
av Hellsvik, Gun (m)

Rättsväsendet


Ett stärkt rättsväsende
Sammanfattning
Regeringens övergripande och långsiktiga mål för
rättsväsendet för år 2000 är detsamma som för innevarande
år - den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. I
regeringens förslag till budgetproposition slås fast att målet
för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Regeringen räknar upp ett antal
områden som skall prioriteras för att möjliggöra att målet
kan uppnås. Hit hör en fortsatt modernisering av
rättsväsendet, fortsatta satsningar på brottsförebyggande
arbete och närpolisverksamheten, ökat stöd till brottsoffer,
målsäganden och vittnen, förstärkta insatser inom
kriminalvården mot återfallsbrottslighet, bättre
förutsättningar för bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten och miljöbrottsligheten samt förstärkta
insatser mot den gränsöverskridande brottsligheten. Vidare
uppges att en stor del av rättsväsendets resurser skall inriktas
på att förebygga och bekämpa den allvarligaste
brottsligheten, men till skillnad från tidigare år avstår
regeringen från att peka ut vissa brottstyper som prioriterade.
Regeringen konstatera att det ekonomiska läget inom rättsväsendet är
förhållandevis bra och tillför utgiftsområdet 150 miljoner kronor år 2000 och
aviserar att man återkommer i resursfrågan i samband med vårpropositionen
nästa år.
Som Moderata samlingspartiet tidigare framhållit i flera olika samman-
hang är det inte det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och öka
människors trygghet som skiljer moderat och socialdemokratisk
kriminalpolitik åt. En absolut förutsättning för att målet skall kunna uppnås
är emellertid att rättsväsendet kan fullgöra sina uppgifter och tillgodose
medborgarnas berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet.
I takt med att rättsväsendet i vårt land uppvisar allt tydligare tecken på att
befinna sig i djup kris har människors tilltro till statsmakternas förmåga att
upprätthålla lag och ordning successivt försvagats. Människor som drabbas
av brott kan inte längre lita på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre
kan de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt straff, och det
oavsett om gärningsmannen är känd eller inte. I en rad olika avseenden får
medborgarnas behov av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför att
de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar av att fullgöra sina
uppgifter på ett godtagbart sätt. En bidragande orsak till den negativa
utvecklingen är myndigheternas, inte minst polisväsendets, uppdämda behov
av personalförstärkning, kompetensutveckling och vidareutbildning.
Moderata samlingspartiets
budgetförslag jämfört med
regeringens
Den tydligaste skiljelinjen mellan moderat och
socialdemokratisk kriminalpolitik går i synen på
rättsväsendets behov av resurser. För Moderata
samlingspartiet är det en prioriterad uppgift att återupprätta
medborgarnas förtroende för rättsstaten varför vi tillför
rättsväsendet drygt 1,7 miljarder kronor utöver regeringens
förslag de kommande tre åren. Samtidigt skärper vi kraven
på effektivt resursutnyttjande, resultatuppföljning och gott
ledarskap inom rättsväsendet.
Tabell 1: (2000 förändring 2001 förändring 2002 förändring )
I tabellen redovisas regeringens ekonomiska ram för rättsväsendet för 2000-2002
och
Moderata samlingspartiets ökning i förhållande till regeringens ramförslag.
Polisorganisationen
Behovet av poliser
Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen fram till nu
konsekvent hävdat att antalet poliser inte blivit färre, snarare
fler. En nyhet i budgetpropositionen är därför att regeringen
nu tillstår att rekryteringen av nya poliser måste öka
väsentligt. I annat fall antar regeringen att det blir omöjligt
att fullfölja närpolisreformen och att utveckla det problem-
orienterade arbetssättet. Regeringen framhåller också att det
behövs fler poliser för kunna förbättra
utredningsverksamhet, förstärka gränskontrollen och utöka
det internationella samarbetet. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att anslaget till polisväsendet nästa års höjs med
21 miljoner kronor, varav en del skall användas till att inrätta
en filial till Polishögskolan i Umeå. Resterande del skall
satsas på polisens bekämpning av miljöbrott.
Enligt Moderata samlingspartiet är det djupt beklagligt att regeringen först
när polisbristen är ett faktum medger att det behövs fler poliser, i synnerhet
som det i dag inte finns några nya poliser att ta till.
Med vår satsning, drygt en miljard kronor på polisen kommande tre år, ges
polismyndigheterna ekonomiska förutsättningar att initialt återanställa
administrativ personal. För att säkerställa antalet poliser på längre sikt måste
polisen ges ekonomiska förutsättningar att även finansiera utbildning av fler
poliser för att kunna täcka framtida behov. Parallellt med att poliskårens
storlek säkras krävs nytänkande vad gäller valet av åtgärder som skall
undanröja nuvarande hinder som försvårar ett effektivt utnyttjande av
polisens resurser. Ett typexempel på oacceptabelt slöseri med polisiära
resurser är att poliser kan tvingas avsätta dagar för att skriva ut förhörs-
protokoll. Detta resursslöseri skulle enkelt kunna avhjälpas om polisen hade
resurser att öka antalet civilanställda, som oftast är betydligt bättre på att
skriva maskin än poliser.
Ett sätt att höja effektiviteten i såväl polisens som åklagarnas brotts-
utredande verksamhet är att ge dessa tillgång till avancerad expertis och
specialistkompetens utifrån. Med vårt budgetalternativ får både åklagarna
och polisen möjlighet att avsätta särskilda resurser till det.
Polisutbildningen
Av budgetpropositionen framgår att Rikspolisstyrelsen har
för avsikt att förlägga en filial till Polishögskolan till Umeå
för att underlätta rekryteringen av poliser till norra Sverige.
Enligt regeringen kan det på sikt bli nödvändigt att bedriva
polisutbildning på ytterligare en eller ett par orter.
Moderata samlingspartiet välkomnar denna utveckling och vill i
sammanhanget särskilt framhålla vår tidigare framförda ståndpunkt att
polisutbildningens geografiska placering även kan innebära att fler kvinnor
lockas av polisyrket om det finns möjlighet att genomgå polisutbildning även
utanför Stockholm. Det sedan länge fastlagda målet om att öka andelen
kvinnor och andelen män/kvinnor med invandrarbakgrund måste framhållas
än tydligare i kommande ansökningsförfarande. En bidragande orsak till att
denna målsättning ännu inte har fått tydligt genomslag i poliskåren är att
regeringen kort tid efter det att målsättningen lades fast faktiskt stoppade
antagningen till polisutbildningen. Men med en polishögskola där grund-
utbildningen nu åter är igång har vi naturligtvis betydligt bättre möjligheter
att säkra att landet på sikt får en poliskår som bättre avspeglar landets
befolkningsstruktur.
Kanske finns det också skäl att överväga om polisutbildningen bör vara
öppen även för elever som inte avser att arbeta som poliser men där
polisutbildningen framstår som ett alternativ även för andra yrkesval. Det
kan också vara av intresse att diskutera om hela landet behöver poliser med
exakt samma polisutbildning eller om det finns geografiska variationer som
bäst tillgodoses genom möjlighet till varierad utbildning. Även det
nuvarande huvudmannaansvaret för polisutbildningen kan vara av intresse att
få närmare belyst i ett vidare sammanhang. Enligt Moderata samlingspartiet
bör en särskild utredning få i uppdrag att studera hur svenskt polisutbildning
kan utvecklas och reformeras på lång sikt.
Polisens arbetstider m.m.
Skattebetalarna har rätt att kräva mer polistrygghet för
pengarna än vad de får i dag. Det är inte någon hemlighet att
polisfackets starka ställning har försvårat för arbetsgivaren -
ytterst folket - att få polisen att arbeta på tider då brott
begås, dvs. på kvällar, nätter och under helgerna. Även om
steg har tagits i rätt riktning så avviker fortfarande polisens
arbetstidsavtal på ett negativt sätt från avtal på andra viktiga
samhällsområden. Exempelvis förläggs arbetstiderna för SJ:s
personal efter tågens tidtabeller och inte efter när lokförare
och konduktörer vill vara lediga. Regeringen måste nu mer
aktivt stimulera till en önskad förändring och lyfta fram och
ge spridning åt goda exempel, varav ett nyligen
rapporterades från Göteborg.
Från maj till augusti 1999 sjönk antalet fall av misshandel utomhus med
nästan 20 procent längs Avenyn och intilliggande Bältesspännarparken
jämfört med samma period i fjol. Under augusti, som är den värsta
misshandelsmånaden beroende på Göteborgskalaset, halverades nästan
gatuvåldet längs Avenyn. Att resultatet blivit så lyckat förklaras av att
poliserna har börjat jobba när folk brukar slåss, det vill säga enligt
statistiken
mellan klockan två och fem på natten.
Vidare har polisfacket med hänvisning till fackliga krav om trygghet i
arbetet bromsat utvecklingen av ensamtjänstgöring med eller utan bil.
Polisen skall självfallet ha rätt till rimlig grad av trygghet i arbetet, men
det
går för långt när en verksamhet som går ut på att tillgodose andras behov av
skydd inte kan utövas eftersom det egna skyddsbehovet tar över. En poäng
med att öka ensamtjänstgöringen, som kan underlättas med tekniska hjälp-
medel som t.ex. mobiltelefon och mobil datorutrustning, är naturligtvis att
det skulle förstärka närpolisverksamheten och därmed kampen mot vardags-
brottsligheten.
Fler poliser på gator och torg ökar polisens tillgänglighet för människor
som har tips om brott, händelser och misstänkta personer. Tips av olika slag
underlättar inte bara polisens brottsutredande arbete utan har också stor
betydelse för polisens brottsförebyggande arbete. När människor upplever att
de kan vara till nytta i polisens arbete skapas dessutom ett viktigt incitament
för människor att engagera sig och ta ansvar för att ordningen i deras
bostadsområde upprätthålls. Till syvende och sist är det bara tillsammans
med ansvarskännande och engagerade medborgare som polisen på allvar kan
komma till rätta med vardagsbrottsligheten.
Även om vi sålunda måste bli bättre på att uppmuntra och stimulera
människors engagemang och ansvarstagande för att t.ex. upprätthålla
ordningen där vi bor, innebär inte det att poliser kan ersättas med
medborgare. Mot den bakgrunden ser vi mycket allvarligt på att människor,
med uttalat stöd från bl.a. justitieministern, uppmanats att bistå polisen med
nattliga spaningsrundor m.m. Genom att uppmuntra människor att närmast
agera gratispolis i för dem helt okända situationer och för vilka de inte har
tillräcklig erfarenhet, dvs. i situationer som faller utanför såväl grannsam-
verkansprojekt som "morsor och farsor på stan"-vandringar, riskerar vi både
onödigt våld och medborgargarden. För att motverka en sådan utveckling
krävs att  ansvaret för att tillgodose medborgarnas berättigade krav på lag
och ordning ytterst alltid måste åvila polisen och de övriga rättsvårdande
myndigheterna.
Uniformerade poliser - en
brottsförebyggande resurs
Samtidigt som närpoliser i dag tvingas avsätta värdefull
arbetstid till administrativa uppgifter i stället för att arbeta
brottsförebyggande ute bland folk har rikspolischefen sedan
några år avskaffat uniformstvånget för poliser. Mot bakgrund
av den besvärliga personalsituation som polisväsendet i stort
befinner sig i är det enligt vår mening angeläget att poliser
tjänstgör i uniform, när detta inte är omöjligt på grund av
uppdrag som kräver civil klädsel. Härigenom skulle en viktig
polisiär resurs tas till vara då uniformerade poliser har både
en brottsavhållande och trygghetsskapande effekt.
En polis skall inte behöva tåla att bli
bespottad
Högsta domstolen beviljade våren 1999 prövningstillstånd i
ett mål där en polis blivit bespottad i ansiktet i tjänsten.
Målet, som ännu inte avgjorts av domstolen, gäller huruvida
en polis skall behöva tåla att bli spottad i ansiktet i tjänsten
eller om bespottningen är en kränkning som skall berättiga
polisen till skadestånd. Enligt vår uppfattning är det inte
rimligt att en polis skall behöva utstå kränkningar av detta
slag utan möjlighet att ersättas för kränkningen. För det fall
Högsta domstolen skulle komma till en annan slutsats
förutsätter vi att regeringen skyndsamt tar initiativ till
erforderlig lagändring.
Polisen behöver bättre förutsättningar
vid förhör med barn
För de poliser som har till uppgift att förhöra barn uppstår
inte sällan motsättningar mellan det förhållandet att det kan
behövas gott om tid när barn skall förhöras och 17 §
Förundersökningskungörelsen, som föreskriver att barn
endast bör förhöras vid ett tillfälle, såvida det inte med
hänsyn till den som förhörs är lämpligare att hålla flera
förhör. Oavsett om barnet är offer eller förövare är det
nödvändigt att barnet får den tid och de tillfällen som behövs
för att kunna berätta allt barnet vet. Precis som vuxna kan
barn behöva höras vid flera förhörstillfällen för att kunna ge
en heltäckande bild av vad som har hänt. Mot denna
bakgrund och med hänsyn till att det i dag finns betydligt
större kunskap om hur barn bör behandlas i
förhörssituationer anser vi att 17 §
Förundersökningskungörelsen snarast bör ges en ny
formulering som ger polisen möjlighet att hålla flera förhör
även med barn i syfte att nå så goda utredningsresultat som
möjligt.
Moderata samlingspartiets
budgetförslag avseende
polisorganisationen
Regeringens knappa resurstillskott för år 2000 och åren
därpå kan redan nu förutses leda till ryckighet i
återuppbyggnaden av polisverksamheten. För att bl.a.
säkerställa poliskårens framtida storlek, genom en jämn och
stabil antagningsnivå till polisutbildningen, och utrusta
polisväsendet med den kompetens, metodutveckling och
teknik som behövs för att kunna möta framtidens skärpta
krav på effektivitet i brottsbekämpningen, föreslår Moderata
samlingspartiet, utöver regeringens förslag, att
polisväsendets ekonomiska ram höjs med 156 miljoner
kronor år 2000 och med 474 miljoner kronor för vardera åren
2001 och 2002. Det moderata budgetalternativet innebär
sålunda att polisen förstärks med 177 miljoner kronor år
2000, 500 miljoner kronor år 2001 respektive 2002.
Härigenom uppnås en stabil resursökning över tiden som
motverkar att den förstärkning av polisväsendet som
möjliggörs första året riskeras efterföljande år.
Åklagarväsendet
En förstärkt åklagarorganisation
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att
ansvara för samhällets brottsbekämpning. Polis- och
åklagarväsendet har till uppgift att förverkliga de
kriminalpolitiska målen. Polisen skall arbeta brottsföre-
byggande, gripa in och tillrättaföra. När brott föreligger skall
polisen inleda utredningsarbete. Utredande polisverksamhet
syftar till att klargöra frågor som genom åklagaren skall leda
till lagföring. Åklagarna förfogar över den straffprocessuella
tvångsapparat som inte kräver domstols medverkan.
Moderata samlingspartiets ambition är att skapa en åklagarorganisation
med högre grad av effektivitet. Detta förutsätter både metodutveckling och
en tillräckligt stor åklagarkår. Vidare är ett tydliggörande av åklagarens roll
som förundersökningsledare i brottmål av central betydelse. I en tid då
utredningsarbetet präglas av en alltmer komplicerad brottslighet på såväl
nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten ligga på den juridiska
kompetensen. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning
om avancerad brottslighet utan åklagarna bör ha rätt och skyldighet att anlita
"civil" expertis, dvs. advokater eller andra jurister som har kunskaper i t.ex.
skatterätt, miljörätt och associationsrätt, som åklagare - eller
specialutbildade ekopoliser - normalt inte besitter i tillräcklig omfattning.
Den förstärkning, utöver regeringens förslag, som vi föreslår beträffande
åklagarväsendet kommande år skall ses mot bl.a. den bakgrunden.
Med en förstärkt polis och med hänsyn till brottsutvecklingen kan en ökad
efterfrågan på åklagarväsendets tjänster förutses. Samtidigt blir
brottsutredningarna alltmer komplicerade och svårutredda. För att kunna
möta den ökade tillströmningen av brottsutredningar på ett godtagbart sätt
bör åklagarväsendet förstärkas med såväl fler åklagare som med nödvändig
IT-, metod- och kompetensutveckling.
Moderata samlingspartiets
budgetförslag avseende
åklagarväsendet
Även om regeringens budgetförstärkning avseende
åklagarväsendet innevarande år och för år 2000 är
välkommen är den enligt Moderata samlingspartiets
uppfattning inte tillräcklig. Till skillnad från regeringen
bedömer vi att åklagarväsendet är i behov av ytterligare
resursförstärkning år 2000 varför vi föreslår att anslaget höjs
med ytterligare 17 miljoner kronor, dvs. en höjning med 30
miljoner kronor inklusive  regeringens 13 miljoner kronor.
För åren därpå ligger vi på samma nivå som regeringen, dvs.
en förstärkning på 15 miljoner kronor vardera åren 2001 och
2002.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten (EBM) inrättades 1998, något som
Moderata samlingspartiet gick emot.  I stället för att bygga
upp en ny resurskrävande myndighet förordade vi en
vidareutveckling av den organisationsform för samverkan
mellan berörda myndigheter som den borgerliga regeringen
lade grunden till och, som innan den avvecklades, visade
tydliga tecken på att bli en effektiv kraft mot
ekobrottsligheten. Alltfler ekobrott klarades upp. En annan
allvarlig invändningar mot EBM var att myndigheten kunde
antas ta resurser från annan brottsbekämpning, en farhåga
som dessvärre besannades. Under EBM:s resurskrävande
uppbyggnadsfas framkom att bl.a. polisen i Stockholm
tvingades lägga utredningar om sexualbrott mot barn åt
sidan.
Moderata samlingspartiet anser fortfarande att det hade varit naturligare att
utveckla den borgerliga regeringens organisationsform för samverkan mellan
myndigheterna än att tillskapa en helt ny myndighet. Men när EBM nu har
kommit igång måste den befintliga organisationen i stället göras så effektiv
som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalificerade ekobrottsligheten,
som inte sällan kan ha inslag av även annan brottslighet som vålds-,
narkotika- och miljöbrott. För att förbättra och säkerställa en hög kvalitet i
utredningsarbetet och öka förutsättningar för framgång i domstol behövs bl.a.
fler ekobrottsutredare och mer specialiserad kompetens, inte minst i fråga om
IT. I detta sammanhang vill vi särskilt understryka vikten av att
ekoutbildningen vid Polishögskolan säkras. Den ekonomiska brottsligheten
kan även ges större utrymme inom ramen för den ordinarie jurist-
utbildningen. Vidare måste det finnas resurser att köpa in särskild spets-
kompetens, som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad
brottslighet.
För att ge EBM förutsättningar att fullfölja uppbyggnaden av myndigheten
föreslår regeringen att myndigheten tillförs ytterligare 5 miljoner kronor år
2000 och 15 miljoner kronor vardera åren 2001 och 2002.  Mot bakgrund av
det ovan anförda och med beaktande av våra högt ställda på krav på en
effektiv ekobrottsbekämpning anser  Moderata Samlingspartiet att resurserna
till EBM måste ökas påtagligt redan från nästa år. Enligt vårt förslag tillförs
därför myndigheten ytterligare 15 miljoner kronor år 2000.
Domstolsväsendet
Domstolarnas och domarnas
särställning
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska
rättsstaten. Till skillnad från polis- och åklagarväsendet är
domstolarnas uppgifter inte begränsade till att medverka i
arbetet med att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål.
Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare och
är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
Jämfört med övriga förvaltningsmyndigheter intar domstolarna en
särställning eftersom domarnas oberoende och självständighet skyddas av
grundlagen. Detta innebär att domstolarna inte kan instrueras eller styras på
samma sätt som övriga myndigheter. Höstens domstolsdebatt har aktualiserat
frågan om Domstolsverkets pådrivande roll rörande domstolarnas budget-
process och om dess uppgift i den i och för sig behövliga förändrings-
processen låter sig förenas med grundlagens bestämmelse om att
domstolarna skall vara självständiga i förhållande till regeringen. I budget-
propositionen berör emellertid inte regeringen frågans konstitutionella aspekt
utan hänvisar bara till att Domstolsverket sedan den 1 januari 1999 har fått
en ny organisation för att kunna fungera som motor i förändringsarbetet av
domstolarnas inre och yttre organisation.
På senare tid har häftig kritik framförts från domarhåll mot Domstols-
verket. Exempelvis torde det vara helt unikt att Högsta domstolsens
ordförande offentligt framför både att Justitiedepartementet inte handlar
ansvarsfullt och att Högsta domstolen, om Domstolsverkets besparingskrav
genomförs, kommer att hamna i en katastrofsituation. Kritiken vittnar om en
djupgående förtroendekris mellan domstolarna och verket, och med hänsyn
till domstolarnas och domarnas konstitutionella ställning i den svenska
rättsordningen anser vi att frågan om Domstolsverkets funktion och ställning
i förhållande till domstolarna bör bli föremål för förnyade överväganden. I
det sammanhanget bör studeras hur domstolsadministrationen är ordnad i
andra länder.
Domstolsväsendets förändringsarbete
Det sätt på vilket förändringsarbetet inom domstolsväsendet
hittills har bedrivits har mötts av stark kritik från berörd
domstolspersonal. Bland annat har arbetet resulterat i
sammanslagningar och nedläggningar av tingsrätter trots att
det genom den numera havererade Domstolskommittén står
klart att det inte finns något parlamentariskt underlag för en
nedläggning av tingsrätter. Även försöket att låta en liten
tingsrätt dela chef med en större tingsrätt, vilket innebär att
man i praktiken gör den lilla tingsrätten till en filial till den
större, har ifrågasatts från konstitutionella utgångspunkter.
Grundlagen föreskriver att domstol skall ledas av en
ordinarie domare, dvs. varje domstol skall ledas av en
chefsdomare.
Inom domstolsväsendet upplever personalen att man saknar riktlinjer och
principer för den pågående förändringsprocessen. Allvarlig kritik har också
riktats mot att förändringsarbetet bedrivs parallellt med att domstolarna
tvingas genomföra för domstolarna dramatiska besparingar.
Moderata samlingspartiet har ingen annan uppfattning än regeringen vad
gäller synen på behovet att reformera domstolsväsendet. Reformer behövs
för att domstolsväsendet skall kunna möta framtidens krav på ett effektivt
och rättssäkert domstolsväsende, inte minst vad gäller den inre
organisationen och behovet av kompetensutveckling och betydelsen av ett
modernt IT-stöd m.m. Enligt vår uppfattning är det emellertid angeläget att
såväl domstolspersonalen som riksdagen får besked i en rad ännu obesvarade
frågor rörande regeringens förändringsarbete avseende den yttre
organisationen. Bland annat bör klargöras hur stora rationaliseringsvinster
regeringen och Domstolsverket åsyftar med förändringsarbetet, liksom
genom vilka åtgärder detta skall åstadkommas, vilken tidsplan som gäller för
genomförandet och vilka beslut som krävs m.m. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen och redovisa en övergripande plan, förslagsvis en
principproposition, för de avsedda reformerna. Den bör innehålla förslag till
principer för den yttre organisationen av domstolsväsendet.
Nuvarande arbetssituation riskerar
rättssäkerheten
Domstolarnas verksamhet är lagreglerad vilket innebär att
domstolarna varken styr över hur många mål de får eller över
sina arbetsformer, utan det gör lagstiftaren. Detta innebär att
domstolarna måste förses med de resurser som krävs för att
domstolarna skall kunna efterleva nuvarande regler,
alternativt måste nuvarande regler ändras. Vad gäller
hovrättsprocessen har en informell arbetsgrupp, Hovrätternas
processgrupp, tagit fram ett antal förslag, bl.a.
prövningstillstånd i vårdnadsmål, ökade möjligheter för
hovrätterna att begränsa utsiktslösa överklaganden, skärpta
delgivningsregler m.m., allt vilket syftar till att göra
hovrättsprocessen mer kostnadseffektiv. Enligt Moderata
samlingspartiet är det angeläget att dessa förslag tas under
överväganden inom ramen för det pågående reformarbetet av
domstolsväsendets inre organisation.
En första varningssignal om att arbetssituationen i våra domstolar inte är
tillfredsställande kom redan förra året i och med Högsta domstolens
avgörande i fråga om två domare som hade åtalats för tjänstefel. Domarna
undgick straff med motiveringen att deras arbetsbörda hade varit orimligt
stor. På underbemannade domstolar hinner man i dag inte med att döma av
ärendena i rimlig takt, och det trots att människors rätt att få sin sak prövad
inom skälig tid har tydliggjorts och bekräftats i svensk rätt genom
införlivandet av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 6).
Inte nog med att dömandet drar ut på tiden. När domen väl avkunnats
riskerar den att inte hålla tillräckligt hög kvalitet. Domaren hinner helt
enkelt
inte med att utveckla domskälen, vilket är särskilt allvarligt eftersom det är
genom dessa som domstolens ställningstagande i målet förklaras. Vidare är
det genom domskälen som parterna skall få vägledning huruvida ett
överklagande av domen kan vara framgångsrikt eller inte. Sist men inte
minst har noggrant preciserade domskäl den viktiga funktionen att tvinga
domaren att själv pröva hållfastheten i domstolens resonemang.
Sammanfattningsvis måste konstateras att den stora arbetsbelastningen på
domarna riskerar att få ytterst allvarliga konsekvenser för människors
rättssäkerhet.
Moderata samlingspartiets
budgetförslag avseende
domstolsväsendet
I budgetpropositionen för år 1999 gjorde regeringen
bedömningen att domstolsväsendet inte var i behov av något
resurstillskott för att klara verksamheten under perioden
1999-2001. I budgetpropositionen för år 2000 är regeringens
bedömning emellertid en annan. Man anslår 110 miljoner
kronor till domstolsväsendet, varav ca 40 miljoner avser att
täcka kostnaderna för avvecklingen av de allmänna
advokatbyråerna. Resterande resurstillskott skall användas
till att driva vidare det omfattande reformarbetet som pågår
inom domstolsväsendet.
Med hänsyn till domstolarnas redan i dag stora arbetsbörda och då bl.a.
Högsta domstolens ordförande, samtliga hovrättspresidenter, Sveriges
domarförbund och en rad andra domstolschefer på senare tid offentligt varnat
för att arbetssituationen i domstolarna nu är så allvarlig att rättssäkerheten
är
i fara, framstår det enligt Moderata samlingspartiet som närmast oansvarigt
att kombinera ett omfattande förändringsarbete med ytterligare sparkrav.
Budgeten för domstolarna bör i stället utformas så att domstolarna kan
bedriva arbetet på nuvarande villkor fram till dess att ett reformerat
domstolsväsende föreligger.
Mot denna bakgrund föreslår vi att domstolsväsendet utöver regeringens
resursökning förstärks med ytterligare 106 120 000 kronor år 2000 och med
31 200 000 kronor utöver regeringens förslag för vardera åren 2001 och
2002. Härutöver föreslår vi att de resurser som kommer att frigöras inom
domstolsväsendet när antalet inställda huvudförhandlingar minskar, som en
följd av att regeringen genomför våra förslag (1999/2000:Ju723 av Gun
Hellsvik m.fl (m)), tillförs framför allt hovrätterna.
Övrigt reformarbete
rörande domstolsväsendet
Inskrivningsmyndigheterna
Som ett led i reformarbetet med att renodla domstolarnas
verksamhet till dömande uppgifter föreslår regeringen i
budgetpropositionen att dagens 91 inskrivningsmyndigheter
fr.o.m. den 1 juli 2001 skall koncentreras till sju
inskrivningsmyndigheter, närmare bestämt till tingsrätterna i
Eksjö, Härnösand, Hässleholm, Mora, Norrtälje, Skellefteå
och Uddevalla. Bakgrunden till förslaget är den genomförda
datoriseringen av inskrivningsmyndigheterna, tillsammans
med en allmän effektivisering av verksamheten, som lett till
att det vid de allra flesta tingsrätter inte längre finns
arbetsuppgifter för mer än en årsarbetskraft vid inskrivnings-
myndigheten, vilket bedöms vara en alltför sårbar och
kostnadsineffektiv organisation.
Moderata samlingspartiet kan i och för sig ställa sig bakom regeringens
principella utgångspunkter för reformen men anser samtidigt att genom-
förandet av den bör anstå till dess riksdagen har fått ta ställning till
regeringens samlade förslag till inriktning och riktlinjer för förändrings-
arbetet inom domstolsväsendet. Först då har vi tillgång till helhetsbilden av
den framtida domstolsorganisationen och därmed betydligt bättre förutsätt-
ningar att bedöma till vilka tingsrätter inskrivningsverksamheten bör koncen-
treras.
Den framtida
bouppteckningshanteringen
I budgetpropositionen föreslås att
bouppteckningsverksamheten fr.o.m. den 1 juli år 2001 förs
över från domstolsväsendet till skatteförvaltningen. Enligt
regeringen skulle en sådan reform innebära stora
effektivitetsvinter för det allmänna, inte minst därför att det
allmännas specialister på beskattning finns vid
skattemyndigheterna. Förutom att reformen enligt
regeringens bedömning möjliggör en besparing på ca 30
miljoner kronor per år antas bouppteckningsverksamheten ha
betydligt större möjligheter att utvecklas och effektiviseras
inom skatteförvaltningen.
Vad gäller den framtida hanteringen av bouppteckningar kan Moderata
samlingspartiet i princip ställa sig bakom regeringens förslag men anser av
samma skäl som anförts ovan att även denna reform bör genomföras först
efter det att riksdagen har fått ta ställning till regeringens samlade
riktlinjer
och förslag avseende förändringsarbetet inom domstolsväsendet.
Kronofogdemyndighetens
tillsynsverksamhet
Riksrevisionsverket (RRV) lade 1994 fram en rapport
avseende granskningen av den statliga tillsynen vid konkurs
(RRV, Dnr. 23-93-0462). RRV drog slutsatsen att dagens
tillsyn av konkurser inte är ändamålsenlig. Därefter har
Konkurstillsynsutredningen (Dir. 1997:74) tillsatts med
uppdrag att utreda vilken inriktning konkurstillsynen skall
ha. Tidigare i år fick utredningen tilläggsdirektiv (Dir.
1999:20) med anledning av en motion (1998/99:L301 av Stig
Rindborg (m)). Enligt direktiven bör utredningen mer
förutsättningslöst överväga tillsynsfunktionen och inte som
tidigare utgå från att den även fortsättningsvis  skall vara
offentlig och knuten till kronofogdemyndigheterna.
Uppdraget skall i denna del redovisas senast den 30 juni år
2000.
Samtidigt kan vi konstatera att kronofogdemyndigheternas tillsynsärenden
minskar kraftigt i antal år från år. Mot denna bakgrund och med en
reformerad konkurstillsyn i antågande ser vi en möjlighet att successivt
avveckla kronofogdemyndigheternas tillsynsverksamhet. Detta sker i två
steg. Det första steget tas nästa år genom att anslaget minskas med 20
miljoner, resterande del av anslaget dras in fr.o.m. år 2001 då
kronofogemyndighetens tillsynsverksamhet upphör.
Kriminalvården
Meningsfull kriminalvård förutsätter
tillräckliga resurser
En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott
och upprätta brottsoffren står inte i motsats till att låta en
fängelsevistelse användas för att rehabilitera eller behandla
missbrukande eller sjuka intagna. Den hindrar inte heller
kriminalvården från att bedriva verkningsfull vård mot
missbruk eller att erbjuda de intagna nödvändig
rehabilitering och utbildning. Tvärtom är det snarare av
central betydelse för den framtida brottsutvecklingen att
kriminalvården kan användas på just det sättet.
En absolut förutsättning för att tiden i fängelse skall kunna utnyttjas på
bästa sätt för de intagna är att kriminalvården har resurser som möjliggör att
tiden kan användas på ett meningsfullt sätt. Framgångsrik vård och
rehabilitering under tiden den dömde avtjänar sitt straff är A och O för våra
möjligheter att få bukt med återfallsbrottsligheten. Det handlar också om att
tillföra de resurser som krävs för att kunna höja den fysiska säkerheten vid
anstalterna. Ett allt grövre klientel, bestående av bl.a. medlemmar i vissa mc-
gäng och andra kriminella ligor, ställer ökade krav på säkerheten inom
murarna. Vidare måste det till ökade insatser mot narkotika och annat
drogmissbruk inom anstalterna. Inte minst handlar det om att säkerställa att
det finns tillräckligt antal anstaltsplatser till följd av avskaffandet av den
obligatoriska halvtidsfrigivningen. I detta sammanhang måste även
utvecklingen i riktning mot allt fler långtidsdömda vägas in.
Senare tids våldsamma händelser, de djupt tragiska polismorden i
Malexander och bankrånet i Järna, har på nytt aktualiserat frågan om behovet
av att låta permissioner föregås av farlighetsbedömningar. Genom dessa
brutala händelser blev det uppenbart att kriminalvårdens bedömningar måste
förbättras. För att kunna tillgodose allmänhetens skyddsbehov på ett
godtagbart sätt måste kriminalvården få tillgång till kvalificerad personal
som inför permissioner, frigångar och frigivningar kan göra högkvalitativa
farlighetsbedömningar av de intagna och analysera riskerna för återfalls-
benägenhet m.m. Både en utvecklad programverksamhet för de intagna och
kraven på bättre farlighetsbedömning kräver omfattande utbildningsinsatser
för kriminalvårdens personal. Endast på så sätt kan en hög kvalitet på krim-
inalvården säkerställas
Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för kriminalvården år 2000
framgår att man behöver ökade resurser för att kunna leva upp till
regeringens och riksdagens uttalade krav på kriminalvården. Bland annat
påpekas att ökade insatser mot narkotikan förutsätter ökade programinsatser
och mer omfattande och tidskrävande visitationer, vilket innebär ökad
belastning på personalen. Vidare framhålls att senare års ökade
våldstendenser inom den slutna kriminalvården kräver ytterligare byggnads-
investeringar för att kunna placera de intagna i mindre grupper. För att kunna
förebygga att våld uppstår mellan de intagna krävs dessutom att personalen i
större utsträckning kan vistas bland de intagna, vilket också ställer krav på
ökade resurser. Vidare konstaterar Kriminalvårdsstyrelsen att tendensen nu
går mot ökad beläggning vid anstalter och häkten samtidigt som de nya
reglerna för villkorlig frigivning ytterligare kommer att öka beläggningen
med närmare 200 intagna de närmaste tre, fyra åren.
Kriminalvårdsstyrelsen drar slutsatsen att det för närvarande inte finns
möjlighet att  leva upp till statsmakternas krav på kriminalvården om den
inte samtidigt tillförs ytterligare resurser. I Kriminalvårdsstyrelsens budget-
underlag (s. 25) sammanfattas personalens ansträngda situation till följd av
tidigare års besparingar på följande sätt:
Kriminalvårdens personal har lojalt accepterat kraven på besparingar,
omfattande förändringar av arbetsuppgifter och en ny lokal organisation.
Strävan att hålla uppe ambitionsnivån och kvaliteten i arbetet har, i många
fall då kompetensen inte motsvarat kraven, yttrat sig i frustration,
uppgivenhet och tecken på utbrändhet. Arbetet inom kriminalvården med
krav på täta klientkontakter är tungt och slitsamt och personalen arbetar ofta
under pressade förhållanden, med ett ökat antal psykiskt störda och svårare
missbrukare m.m. Åtgärder måste därför vidtas för att skapa bättre
förutsättningar för personalen att möta de nya och större krav som föreligger
inom kriminalvårdens samtliga verksamhetsområden.
Sammanfattningsvis kan Moderata samlingspartiet bara
konstatera att om det svenska rättsväsendet skall kunna möta
kraven på en säker, modern och human kriminalvård
behöver kriminalvården tillföras tillräckliga resurser, vilket
regeringen inte gör. Av Kriminalvårdsstyrelsens
budgetunderlag framgår att det i dag finns en påtaglig oro för
personalens situation och för verksamheten i stort. Mot den
bakgrunden föreslår vi att kriminalvården förstärks med 200
miljoner kronor vardera åren 2000 och 2001 och med 100
miljoner kronor år 2002.
Narkotikafria anstalter
Enligt en nyligen publicerad rapport från
Kriminalvårdsstyrelsen (Kriminalvårdens redovisning om
drogsituationen, 1998) missbrukade 5 000 av totalt 9 500
intagna fångar narkotika 1998. Det är den hittills högsta
siffran under den period som statistik har förts. Vidare
framgår av undersökningen att vid åtta av anstalterna, 13
procent, förekommer missbruk ofta eller dagligen.
Då kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt
avgörande såväl för arbetet med att minska förekomsten av våld och hot på
anstalterna som för de intagnas möjligheter att under verkställigheten
förbereda sig för att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv är vår
föreslagna
resursförstärkning delvis avsedd att möjliggöra en intensifierad
narkotikabekämpning på anstalterna.
I dag framstår behovet att komma till rätta med narkotikaflödet inom
anstalterna som  uppenbart akut, vilket ställer krav på snabba åtgärder. En
första utgångspunkt måste vara att kriminalvården i högre utsträckning kan
garantera att personer utan missbruksproblem får avtjäna straffet på en
särskild anstalt där enbart personer utan missbruksproblem är placerade. En
sådan ordning förutsätter också att intagna som inte sköter sig omgående
flyttas till en annan anstalt.
En annan åtgärd, som vi föreslagit upprepade gånger, som skulle vara
effektiv mot försök att smuggla in narkotika till anstalterna vore att inrätta
besöksrum med en glasruta mellan den intagne och besökaren. En sådan
ordning skulle dessutom kunna vara till stor hjälp för besökaren, som
sannolikt skulle slippa från fortsatta påtryckningar om att försöka smuggla in
narkotika.
Vidare måste provtagningarna och visitationerna öka fram till dess att
narkotikasituationen är tillfredsställande. Vi förordar också en ökad
användning av narkotikahundar inom kriminalvården.
Mot bakgrund av de ökade narkotikaproblemen inom anstalterna finns det
också skäl att överväga om inte skyldigheten att medverka i aktiviteter, som
t.ex. arbetsplikt, bör utvidgas till att även omfatta programverksamhet
rörande exempelvis missbruksproblem. I det sammanhanget bör även
övervägas att införa en skyldighet att delta i programverksamhet avseende
konfliktlösning utan våld.
Regeringen bör skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag i denna
riktning.
Intagna och persondatorer
Det förekommer att fängelsedömda har tillgång till egen
persondator, programvara och CD-romspelare under tiden de
avtjänar sitt straff. Detta innebär inte bara att den intagne kan
använda sin dator till att utväxla meddelanden och planera
nya brott, antingen genom att låta besökare ta med sig datorn
eller via svårkontrollerade disketter, utan CD-romskrivor och
programvaror kan också innehålla pornografi, som det
knappast kan anses lämpligt att t.ex. sexualbrottslingar har
tillgång till. Mot denna bakgrund anser vi att intagna inte
skall ha tillgång till egna persondatorer eller egen
programvara under fängelsetiden. Däremot är det högst
rimligt att även intagna kan använda datorer och lämplig
programvara i studiesyfte, men denna utrustning bör som
framgått inte vara den intagnes egen.
Rättsmedicinalverket
Under senare år har skett en kraftig ökning av efterfrågan på
rättspsykiatriska undersökningar från domstolarna. Ökningen
fortsatte 1998. Domstolarnas efterfrågan av undersökningar
innevarande år tyder på en fortsatt ökning. Moderata
samlingspartiet gör bl.a. följande bedömning av
Rättsmedicinalverkets framtida resursbehov.
Kommunerna klarar idag inte av att fullt ut ta det ansvar som de ålagts för
s.k. färdigbehandlade psykiskt sjuka. Resultatet har blivit att psykiskt sjuka
som är i behov av vård numera lever ute i samhället utan tillgång till den
vård som de skulle behöva. Innan kommunernas ekonomiska problem
åtgärdats måste vi utgå från att psykiskt sjuka även framdeles kan komma att
begå brott i avsaknad av vård. Vidare har Moderata samlingspartiet i en
motion (1999/2000:Ju901, En anständig kriminalpolitik av Bo Lundgren
m.fl. (m)) pekat på behovet av att regeringen snarast åtgärdar olägenheten
med att allvarligt psykiskt sjuka personer idag kan vara innehavare av
vapenlicens. I arbetet med att begränsa förekomsten av vapen i denna grupp
kan Rättsmedicinalverket få en viktig funktion att fylla. Inom en snar framtid
kan således verket förutses få en ökad arbetsbelastning varför vi föreslår att
den ekonomiska ramen höjs med 5 miljoner kronor fr.o.m. år 2000.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av poliser och civilanställd personal,
2. att riksdagen begär att regeringen utreder hur polisutbildningen
kan utvecklas och reformeras på lång sikt i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om polisens arbetstider m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uniformerade poliser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om polisens möjlighet till skadestånd vid
kränkning, 1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om polisens förutsättningar vid förhör med barn och
behovet av att ändra 17 § förundersökningskungörelsen,
7. att riksdagen till anslaget A 1 Polisorganisationen för budgetåret
2000 anvisar 156 000 000 kronor utöver vad regeringen föreslagit
eller således 11 662 881 000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förstärkt åklagarorganisation,
9. att riksdagen till anslaget B 2 Åklagarorganisationen för
budgetåret 2000 anvisar 17 000 000 kronor utöver vad regeringen
föreslagit eller således 711 997 000 kr,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Ekobrottsmyndigheten, ekoutbildning m.m.,
11. att riksdagen till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten för
budgetåret 2000 anvisar 15 000 000 kronor utöver vad regeringen
föreslagit eller således 265 933 000 kronor,
12. att riksdagen begär att regeringen överväger Domstolsverkets
funktion och ställning i förhållande domstolarna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
13. att riksdagen begär att regeringen redovisar en övergripande
plan för reformeringen av domstolsväsendet i enlighet med vad som
anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av domstolarnas budget,
15. att riksdagen till anslaget C 1 Domstolsväsendet för budgetåret
2000 anvisar 106 120 000 kronor utöver vad regeringen föreslagit
eller således 3 465 076 000 kr,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inskrivningsmyndigheterna,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den framtida bouppteckningshanteringen,
18. att riksdagen till anslaget E 1 Kronofogdemyndigheten för
budgetåret 2000 anvisar 20 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 1 321 739 000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att meningsfull kriminalvård, farlighets-
bedömningar m.m. förutsätter tillräckliga resurser,
20. att riksdagen till anslaget D 1  Kriminalvården för budgetåret
2000 anvisar 200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 4 020 254 000 kr,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om narkotikafria anstalter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intagna i kriminalvård och persondatorer,
23. att riksdagen till anslaget F 2  Rättsmedicinalverket för budget-
året 2000 anvisar 5 000 000 kronor utöver vad regeringen föreslagit
eller således 188 549 000 kr.

Stockholm den 5 oktober 1999
Gun Hellsvik (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Anita Sidén (m)
Cecilia Magnusson (m)
Christel Anderberg (m)
Lars Björkman (m)
1 Yrkande 5 hänvisat till LU