Motion till riksdagen
1999/2000:Ju903
av Marcelind, Ragnwi (kd)

Ungdomsbrottslighet


Den ökande ungdomsbrottsligheten får röster att höjas för
strängare straff. Det är angeläget att påpeka att respekten för
normerna måste upprätthållas. Det är samhällets uppgift att
stå på brottsoffrets sida och reagera när lagen har brutits. En
ung människa som begått till exempel ett rån ska veta att
samhället ser allvarligt på denna handling oavsett
gärningsmannens ålder. Kristdemokraterna arbetar för att
straffet både ska vara preventivt och rehabiliterande, det vill
säga påföljden ska avskräcka samtidigt som den verkar för
att gärningsmannen inte återgår i brottslighet när straffet är
avtjänat.
Forskning visar att nyrekrytering av brottslingar sker bland unga, kanske
bara 10-12 år gamla. Den ökade brottsligheten bland unga människor måste
mötas med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Särskilt viktigt är en
snabb reaktion från samhällets sida. I de kommuner där samarbete kring
ungdomsbrottslighet finns mellan polis, skola och föräldrar har utvecklingen
varit positiv. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksamhet,
samarbete mellan polis, socialtjänst och då det gäller unga människor genom
skola och föräldrar samt väl fungerande ungdomsrotlar. Nu vet vi alla att
verkligheten inte alltid ser ut på det här sättet. Besparingar och nedskärningar
inom alla nämnda områden gör att ungdomar inte får det stöd och den
uppföljning de borde fått då något visar sig gå snett i den unges liv.
Som exempel kan nämnas att sedan det nya ungdomsstraffet infördes vid
nyår har 23 ungdomar dömts till sluten ungdomsvård. De tio platser som
skapades är alltså fullbelagda. Dessutom väntar kommunerna för länge med
att hjälpa ungdomarna. Man skulle vinna på att lägga tvångsvården tidigare.
Detta är dock en ekonomisk och även en ideologisk fråga. Socialtjänsten som
har som sitt mål, lägsta möjliga omhändertagande, vill så länge det är möjligt
ha en öppen vårdform. Detta är förödande för den unga generationen.
Långsiktigt handlar det naturligtvis om ett förebyggande arbete: om
internalisering, införlivandet av värden, värderingar och normer. Vuxnas
insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från att börja begå
brott. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste
därför stöttas i denna uppgift. Det är de vuxna i familjen och i skolan som
ska ge ungdomarna den sociala tryggheten inte, som i många förorter till
storstäder, gängmedlemmar. Vi måste också kunna stötta de vuxna så att de
kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Höjd upptäcktsrisk, fasthet
och konsekvens är viktiga signaler i detta preventiva arbete. Att de vuxna i
familjen får mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet.
Det är i sig brottsförebyggande. Familjestabilitet bör därför eftersträvas som
ett grundläggande mål för samhället.
När det gäller unga lagöverträdare är det av stor vikt att handläggningen
hos polis, åklagare och domstol sker så snabbt som möjligt. I lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) finns
särskilda bestämmelser om handläggningen hos polis, åklagare och domstol
av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt tjugoett år. Det
finns också regler om att handläggningen ska  ske skyndsamt, i vilka fall
socialnämnden ska informeras, att vårdnadshavare alltid ska underrättas och
kallas till förhör med den unge samt underrättas om åtal och tidpunkt för
huvudförhandling.
Vi har länge hävdat att speciella ungdoms- och jourdomstolar borde
inrättas för att handlägga brott som begås av unga lagöverträdare. Personal
på dessa domstolar ska ha specialkompetens inom området ungdomar och
ungdomskriminalitet.
Vi får fler och fler signaler om att förundersökningen alltför ofta läggs ner
av polisen. De allmänna råden ger polisen avskrivningsmöjligheter vid
enklare brott. Indikationer tyder på att den möjligheten kan ha använts allt
för generöst. Kristdemokraterna anser att bristande resurser inom polis,
åklagare och domstol aldrig får leda till att unga lagöverträdare inte grips.
Detta ger fel signaler till våra ungdomar som inte inser det allvarliga i sin
brottsliga gärning och mister respekten för polis- och domstolsväsendet. Ett
rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Rättsväsendet måste därför få
kosta pengar.
Antalet personrån har ökat dramatiskt i våra storstäder under de senaste
åren, fickstölder ökade med en fjärdedel under 1998. Rånarna är oftast
mycket unga och uppträder i gäng. Respekten för ordningsmakten hos dessa
ungdomar har minskat. Till stor del beror detta på att påföljden inte anses
vara tillräckligt avskräckande. Det är också viktigt att det inrättas ett
enklare
förfarande för vissa brott, till exempel snatterier.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att möjliggöra en snabb hantering av ungdoms-
brotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fler platser för sluten vård av unga brott-
slingar snarast bör tillskapas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att påföljden för personrån bör skärpas och att
även enklare brott bör tas på stort allvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av
att inrätta ett enklare förfarande vid snatterimål.

Stockholm den 29 september 1999
Ragnwi Marcelind (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Björn von der Esch (kd)
Inger Strömbom (kd)
Maria Larsson (kd)