Den ökande ungdomsbrottsligheten får röster att höjas för strängare straff. Det är angeläget att påpeka att respekten för normerna måste upprätthållas. Det är samhällets uppgift att stå på brottsoffrets sida och reagera när lagen har brutits. En ung människa som begått till exempel ett rån ska veta att samhället ser allvarligt på denna handling oavsett gärningsmannens ålder. Kristdemokraterna arbetar för att straffet både ska vara preventivt och rehabiliterande, det vill säga påföljden ska avskräcka samtidigt som den verkar för att gärningsmannen inte återgår i brottslighet när straffet är avtjänat.
Forskning visar att nyrekrytering av brottslingar sker bland unga, kanske bara 10-12 år gamla. Den ökade brottsligheten bland unga människor måste mötas med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Särskilt viktigt är en snabb reaktion från samhällets sida. I de kommuner där samarbete kring ungdomsbrottslighet finns mellan polis, skola och föräldrar har utvecklingen varit positiv. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksamhet, samarbete mellan polis, socialtjänst och då det gäller unga människor genom skola och föräldrar samt väl fungerande ungdomsrotlar. Nu vet vi alla att verkligheten inte alltid ser ut på det här sättet. Besparingar och nedskärningar inom alla nämnda områden gör att ungdomar inte får det stöd och den uppföljning de borde fått då något visar sig gå snett i den unges liv.
Som exempel kan nämnas att sedan det nya ungdomsstraffet infördes vid nyår har 23 ungdomar dömts till sluten ungdomsvård. De tio platser som skapades är alltså fullbelagda. Dessutom väntar kommunerna för länge med att hjälpa ungdomarna. Man skulle vinna på att lägga tvångsvården tidigare. Detta är dock en ekonomisk och även en ideologisk fråga. Socialtjänsten som har som sitt mål, lägsta möjliga omhändertagande, vill så länge det är möjligt ha en öppen vårdform. Detta är förödande för den unga generationen.
Långsiktigt handlar det naturligtvis om ett förebyggande arbete: om internalisering, införlivandet av värden, värderingar och normer. Vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från att börja begå brott. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i denna uppgift. Det är de vuxna i familjen och i skolan som ska ge ungdomarna den sociala tryggheten inte, som i många förorter till storstäder, gängmedlemmar. Vi måste också kunna stötta de vuxna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta preventiva arbete. Att de vuxna i familjen får mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Det är i sig brottsförebyggande. Familjestabilitet bör därför eftersträvas som ett grundläggande mål för samhället.
När det gäller unga lagöverträdare är det av stor vikt att handläggningen hos polis, åklagare och domstol sker så snabbt som möjligt. I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) finns särskilda bestämmelser om handläggningen hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt tjugoett år. Det finns också regler om att handläggningen ska ske skyndsamt, i vilka fall socialnämnden ska informeras, att vårdnadshavare alltid ska underrättas och kallas till förhör med den unge samt underrättas om åtal och tidpunkt för huvudförhandling.
Vi har länge hävdat att speciella ungdoms- och jourdomstolar borde inrättas för att handlägga brott som begås av unga lagöverträdare. Personal på dessa domstolar ska ha specialkompetens inom området ungdomar och ungdomskriminalitet.
Vi får fler och fler signaler om att förundersökningen alltför ofta läggs ner av polisen. De allmänna råden ger polisen avskrivningsmöjligheter vid enklare brott. Indikationer tyder på att den möjligheten kan ha använts allt för generöst. Kristdemokraterna anser att bristande resurser inom polis, åklagare och domstol aldrig får leda till att unga lagöverträdare inte grips. Detta ger fel signaler till våra ungdomar som inte inser det allvarliga i sin brottsliga gärning och mister respekten för polis- och domstolsväsendet. Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Rättsväsendet måste därför få kosta pengar.
Antalet personrån har ökat dramatiskt i våra storstäder under de senaste åren, fickstölder ökade med en fjärdedel under 1998. Rånarna är oftast mycket unga och uppträder i gäng. Respekten för ordningsmakten hos dessa ungdomar har minskat. Till stor del beror detta på att påföljden inte anses vara tillräckligt avskräckande. Det är också viktigt att det inrättas ett enklare förfarande för vissa brott, till exempel snatterier.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjliggöra en snabb hantering av ungdoms- brotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fler platser för sluten vård av unga brott- slingar snarast bör tillskapas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påföljden för personrån bör skärpas och att även enklare brott bör tas på stort allvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att inrätta ett enklare förfarande vid snatterimål.
Stockholm den 29 september 1999
Ragnwi Marcelind (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Björn von der Esch (kd)
Inger Strömbom (kd)
Maria Larsson (kd)