Motion till riksdagen
1999/2000:Ju811
av Nilsson, Ulf (fp)

En självständig advokatkår


Inte fler allmänna
representanter i
disciplinnämnden
Advokatkommittén hade bl.a. till uppgift att göra en översyn
av Sveriges advokatsamfunds disciplinverksamhet.
Bakgrunden till utredningsuppdraget var främst den att JK
har väckt frågan om renodling av sina uppgifter och den
intressekonflikt som kan uppstå bl.a. när JK uppträder som
motpart till en advokat, något som det också åligger JK att
granska.
Kommittén konstaterar (Tillsyn över advokater, SOU 199:31) att de skäl
som JK har fört fram är så starka att han bör befrias från advokattillsynen.
Kommittén föreslår att JK:s tillsynsverksamhet över advokatväsendet ersätts
av den domstolskontroll det innebär att den klagande klienten ges möjlighet
att överklaga disciplinnämndens beslut och att offentlighetsprincipen görs
tillämplig på Advokatsamfundets disciplinverksamhet.
Jag sympatiserar med förslaget i den delen och välkomnar kommitténs
förslag för ökad offentlighet.
 Däremot kan jag, i likhet med Folkpartiets ledamot i kommittén, Erik
Wassén,  inte acceptera hela kommitténs förslag. Det gäller då förslaget att
det allmännas representation utökas i disciplinnämnden genom att regeringen
tillsätter ordförande och ersättare för denne med motsvarande minskning av
advokaternas representation.
Kommitténs förslag härvidlag har också mött förödande kritik från
remissinstanserna.
Kommitténs  genomgång av ett stort antal disciplinärenden visar att
samfundet har väl fungerande rutiner och att man gör en ingående och
samvetsgrann prövning. En fast och relativt sträng praxis tillämpas.
Kommittén har inte hittat något som givit anledning till kritik mot
samfundets sätt att utöva den disciplinära verksamheten. Det finns alltså
ingen anledning till utökad allmän kontroll av verksamheten eller att utöka
antalet offentliga representanter.
Det finns två tungt vägande skäl emot utredningens förslag till utökning av
det allmännas representation.
För det första äventyras Advokatsamfundets och den enskilde advokatens
självständiga ställning i förhållande till riksdag och regering. Det är viktigt
att framhålla att principen om en från statsmakterna oberoende advokatkår
inte främst är till för Advokatsamfundet och advokaterna utan fastmer för
medborgarna. I en rättsstat - inte minst den svenska med en betydande
offentlig sektor där beslut av stat och kommun har stor betydelse för den
enskilde - är det viktigt att medborgarna vid behov kan anlita också från det
allmänna helt oberoende advokater. Vid varje tillfälle som frågan om det
allmännas representation varit föremål för beslut i riksdagen har det från dess
sida framhållits att varje förändring som övervägs inte får gå längre än att
Sveriges advokatsamfunds självständiga ställning i förhållande till stats-
makterna bevaras.
För det andra bör vad som är god advokatsed utformas av praktiserande
advokater och inte av f.d. statsråd, f.d. riksdagsledamöter och f.d. domare. En
utökning av det allmännas representation (och en motsvarande försvagning
av advokaternas) i disciplinnämnden riskerar också advokaternas känsla för
att ansvaret för "renhållningen" i kåren är en angelägenhet för kåren själv.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan
anförts om att någon utökning av det allmännas representation i disciplin-
nämnden inte är lämplig.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att någon utökning av det allmännas
representation i disciplinnämnden inte är lämplig.

Stockholm den 5 oktober 1999
Ulf Nilsson (fp)