Inte fler allmänna representanter i disciplinnämnden
Advokatkommittén hade bl.a. till uppgift att göra en översyn av Sveriges advokatsamfunds disciplinverksamhet. Bakgrunden till utredningsuppdraget var främst den att JK har väckt frågan om renodling av sina uppgifter och den intressekonflikt som kan uppstå bl.a. när JK uppträder som motpart till en advokat, något som det också åligger JK att granska.
Kommittén konstaterar (Tillsyn över advokater, SOU 199:31) att de skäl som JK har fört fram är så starka att han bör befrias från advokattillsynen. Kommittén föreslår att JK:s tillsynsverksamhet över advokatväsendet ersätts av den domstolskontroll det innebär att den klagande klienten ges möjlighet att överklaga disciplinnämndens beslut och att offentlighetsprincipen görs tillämplig på Advokatsamfundets disciplinverksamhet.
Jag sympatiserar med förslaget i den delen och välkomnar kommitténs förslag för ökad offentlighet.
Däremot kan jag, i likhet med Folkpartiets ledamot i kommittén, Erik Wassén, inte acceptera hela kommitténs förslag. Det gäller då förslaget att det allmännas representation utökas i disciplinnämnden genom att regeringen tillsätter ordförande och ersättare för denne med motsvarande minskning av advokaternas representation.
Kommitténs förslag härvidlag har också mött förödande kritik från remissinstanserna.
Kommitténs genomgång av ett stort antal disciplinärenden visar att samfundet har väl fungerande rutiner och att man gör en ingående och samvetsgrann prövning. En fast och relativt sträng praxis tillämpas. Kommittén har inte hittat något som givit anledning till kritik mot samfundets sätt att utöva den disciplinära verksamheten. Det finns alltså ingen anledning till utökad allmän kontroll av verksamheten eller att utöka antalet offentliga representanter.
Det finns två tungt vägande skäl emot utredningens förslag till utökning av det allmännas representation.
För det första äventyras Advokatsamfundets och den enskilde advokatens självständiga ställning i förhållande till riksdag och regering. Det är viktigt att framhålla att principen om en från statsmakterna oberoende advokatkår inte främst är till för Advokatsamfundet och advokaterna utan fastmer för medborgarna. I en rättsstat - inte minst den svenska med en betydande offentlig sektor där beslut av stat och kommun har stor betydelse för den enskilde - är det viktigt att medborgarna vid behov kan anlita också från det allmänna helt oberoende advokater. Vid varje tillfälle som frågan om det allmännas representation varit föremål för beslut i riksdagen har det från dess sida framhållits att varje förändring som övervägs inte får gå längre än att Sveriges advokatsamfunds självständiga ställning i förhållande till stats- makterna bevaras.
För det andra bör vad som är god advokatsed utformas av praktiserande advokater och inte av f.d. statsråd, f.d. riksdagsledamöter och f.d. domare. En utökning av det allmännas representation (och en motsvarande försvagning av advokaternas) i disciplinnämnden riskerar också advokaternas känsla för att ansvaret för "renhållningen" i kåren är en angelägenhet för kåren själv.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts om att någon utökning av det allmännas representation i disciplin- nämnden inte är lämplig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon utökning av det allmännas representation i disciplinnämnden inte är lämplig.
Stockholm den 5 oktober 1999
Ulf Nilsson (fp)