med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftning
1 Inledning
I propositionen föreslås vissa skärpningar av vapenlagen och kniv-
förbudslagen samt en ändring i sekretesslagen, med syfte att bland annat
motverka att skjutvapen kommer till användning vid våldsbrott eller
missbrukas på annat sätt.
Även om syftet med de föreslagna skärpningarna av vapenlagen och
knivförbudslagen är vällovligt, anser Moderata samlingspartiet att förslagen i
vissa avseenden är för långtgående. De föreslagna ändringarna innebär enligt
vår uppfattning en alltför restriktiv syn på innehav av vapen för fullständigt
legitima skäl som jakt och tävlingsskytte. Som regeringen anför i proposi-
tionen kan det antas att den brottslighet som från allmänna samhälleliga
utgångspunkter är allra farligast, begås av personer som har tillgång till
illegala vapen som aldrig har beviljats tillstånd. Det framstår därför som
rimligt att ytterligare intensifiera ansträngningarna för att motverka exempel-
vis vapensmuggling.
Från ovanstående utgångspunkter lägger Moderata samlingspartiet ett antal
förslag som enligt vår uppfattning innebär en mer nyanserad syn på vapen-
innehav av legitima skäl.
2 Förutsättningar för tillstånd och tidsbegränsning
Som en förutsättning för tillstånd till innehav av skjutvapen bör enligt
propositionen begreppet behov finnas kvar som ett kriterium för tillstånd.
Vidare föreslås att tillstånd till innehav av enhandsvapen för flerskott och
helautomatiska skjutvapen skall tidsbegränsas.
Vi har ingenting att invända mot dessa förslag i sig. Däremot är det vår
uppfattning att ett tillstånd för innehav av vapen för tävlingsskytte inte
automatiskt bör dras in enbart för att innehavaren har upphört att aktivt tävla
och träna med sina vapen. Även om så är fallet torde det vara vanligt att en
före detta tävlingsskytt fortsätter med sin sport på precis samma sätt som en
tennisspelare som har slutat att träna och tävla aktivt ändå spelar tennis
emellanåt. Under förutsättning att vapnet förvaras och handhas på föreskrivet
sätt anser vi att det bör vara möjligt att få sitt tillstånd till vapeninnehav
förnyat även om man inte längre aktivt tränar och tävlar. Det ankommer på
utskottet att utforma erforderlig lagtext.
3 Skjutvapen med samlings-, prydnads- eller
affektionsvärde
I propositionen föreslås att tillstånd till innehav av ett skjutvapen med
prydnadsvärde eller särskilt affektionsvärde får meddelas endast om
vapnet görs varaktigt obrukbart, om det inte finns särskilda skäl för att
vapnet skall få behållas i brukbart skick. Detta gäller däremot inte vapen
som är avsedda att ingå i en vapensamling.
Moderata samlingspartiet vill till att börja med anföra att ett krav att vapen
skall göras varaktigt obrukbara innebär en betydande kapitalförstöring. Det
kan inte uteslutas att ett vapen som innehas för prydnadsändamål eller på
grund av affektionsvärde någon gång i framtiden återigen kommer att brukas
för skytte, även om det inte är aktuellt i det läge då tillståndet meddelas. I
sådana fall finns det inte sådana särskilda skäl som enligt förslaget annars
skulle kunna medge att vapnet behålls i brukbart skick, och vapnet skulle
därför förstöras. Det bör observeras att om dessa vapen ingår under regeln
för vapenförvaring saknas anledning att göra vapnet obrukbart.
Vi vill vidare anföra att dessa vapen utgör en viktig del i kulturarvet, och
att ett krav på att vapnet görs varaktigt obrukbart innebär att en betydande
del av kulturarvet i vissa avseenden går förlorat. Vi avvisar därför förslaget i
denna del.
4 Vapengarderoben
När det gäller den så kallade vapengarderoben föreslår regeringen att den
i princip skall behållas oförändrad. Utgångspunkten skall således
fortfarande vara att den som avlagt jägarexamen skall anses ha behov av
totalt högst sex skjutvapen. Trots detta föreslår regeringen att tillstånd att
inneha fler än fyra jaktvapen skall föregås av en något mer ingående
prövning än den som sker i dag.
Vi känner tveksamhet inför regeringens resonemang. Trots att regeringen
konstaterar att det inte finns anledning att ifrågasätta att det sannolikt finns
många jägare vars verkliga behov uppgår till sex jaktvapen, föreslår man
ändå att prövningen av behovet av fler än fyra vapen skall göras mer
ingående.
Enligt vår uppfattning brister detta resonemang till viss del i logik. Vi delar
uppfattningen att många jägare har ett behov av sex jaktvapen. Artrikedomen
bland viltet är stor och en ansvarsfull viltvårdare måste använda sig av olika
vapen för olika sorters vilt. De fyra klasserna för kulvapen är anpassade för
specifika viltarter. Jakt på älg, rådjur, skadedjur och fågel kräver olika vapen
för att inte använda mer våld än nöden kräver. På samma sätt förhåller det sig
med hagelvapen. Man använder till exempel inte samma hagelvapen vid
rådjursjakt som vid ripjakt. Den enskilde jägaren måste ha möjlighet att välja
vapen som är bäst lämpade för att minska antalet skadeskjutningar. Vi menar
att detta även fortsättningsvis skall vara utgångspunkten. Under förutsättning
att en person bedöms som lämplig och förvarar och handhar vapnen på
föreskrivet sätt finns det därför ingen anledning att göra en skillnad på
innehavet av fyra eller sex vapen. Vi anser därför att förslaget bör avslås i
denna del.
5 Vapenhandelstillstånd
I propositionen föreslås att ett tillstånd till vapenhandel alltid skall
begränsas till sin omfattning. Redan tidigare skärpningar av vapenlagen
har inneburit att vapenhandlare som omsätter färre än 20 vapen per år
inte ges tillstånd till vapenhandel. Regeringen understryker också i nu
föreliggande proposition att handel med skjutvapen bör vara förbehållen
vapenhandlare vars verksamhet är inriktad på handel med skjutvapen i
första hand.
Den som har tillstånd för vapenhandel bör få mottaga vapen från enskild
person för säker förvaring. En sådan möjlighet skulle underlätta vid vissa
situationer, exempelvis i samband med avveckling av dödsbon.
Redan den tidigare skärpningen av vapenlagen har i något fall drabbat
personer som behöver sitt tillstånd att handla med vapen som en förutsättning
för sin huvudsakliga verksamhet. Ett sådant exempel är en tillverkare av hög-
teknologisk ammunition. För att kunna sälja ammunitionen kräver köparna, i
första hand polis samt jakt- och skytteklubbar, att ammunitionen är prov-
skjuten. Utan tillstånd att få handla med de vapen till vilka ammunitionen
tillverkas försvåras denna verksamhet avsevärt.
Sådana bestämmelser slår också mot en vapensmed som tillverkar vapen
på beställning i liten skala. Tillståndet att sälja vapen dras in, trots att
lagen i
övrigt följs och vapensmeden är en allmänt aktad och seriös person.
Enligt vår uppfattning är dessa effekter inte godtagbara. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om en ändring av kraven för vapen-
handelstillstånd så att dessa negativa effekter undanröjs.
6 Information till tillståndsmyndigheterna
Regeringen föreslår att läkares anmälningsskyldighet utvidgas till att
gälla även beträffande den öppna psykiatriska vården. Om det står klart
för läkaren att patienten inte innehar tillstånd för skjutvapen behöver
dock anmälan inte göras.
Vi välkomnar denna lagändring som ligger i linje med tidigare förslag från
Moderata samlingspartiet. Samtidigt vill vi peka på risken för att en läkare
underlåter att göra anmälan på den grunden att det står klart att patienten inte
innehar tillstånd för skjutvapen, men att patienten därefter skaffar ett sådant
tillstånd. Med anledning av detta föreslår vi att sådan anmälan alltid skall
göras, även i de fall patienten för tillfället saknar tillstånd för
vapeninnehav.
Även i detta fall bör det ankomma på utskottet att utforma lagtexten i
enlighet med detta.
7 Utvidgning av knivförbudslagens tillämpnings-
område
Förslaget i propositionen innebär att knivförbudslagen utvidgas till att
gälla innehav av knivar m.m. i fordon på allmän plats. Vi anser att detta
förslag är olyckligt. Enligt vår uppfattning är det snarare så att en
ansvarsfull bilförare bör ha en kniv eller motsvarande verktyg med sig.
Situationer där ett sådant verktyg är nödvändigt uppstår emellanåt. Man
kan inte heller utesluta att en kniv kan vara nödvändig vid vissa olycks-
situationer. Ett annat exempel är då man kommer till en olycksplats där en
människa sitter fast i sitt säkerhetsbälte och en kniv är nödvändig för att
kunna skära loss personen i fråga. Mot denna bakgrund anser vi att
skärpningen av knivlagen är olycklig. Samtidigt delar vi regeringens
uppfattning att det, under de omständigheter som regeringen anför, kan vara
otillfredsställande att inte kunna ingripa om en kniv återfinns i fordon på
allmän plats. Vi föreslår därför att regeringens förslag i denna del bör
modifieras, så att det skall vara tillåtet att föra med sig en kniv i fordonets
bagageutrymme. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ett tidsbegränsat tillstånd för vapen-
innehav för tävlingsskytte skall kunna förnyas även om innehavaren
inte längre tränar och tävlar,
2. att riksdagen avslår propositionens krav på att ett tillstånd till
vapen som innehas av prydnadsskäl eller på grund av särskilt affek-
tionsvärde får meddelas endast om vapnet görs varaktigt obrukbart, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår propositionens förslag om en mer ingående
tillståndsprövning när det gäller innehav av fler vapen än fyra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vapenhandelstillstånd,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring av
kraven för att bedriva handel med skjutvapen,
6. att riksdagen beslutar att en läkares anmälningsskyldighet när
det gäller personer som på grund av psykisk störning är olämpliga att
inneha tillstånd för skjutvapen utvidgas till att gälla även i de fall
patienten för tillfället saknar sådant tillstånd,
7. att riksdagen beslutar om en skärpning av knivförbudslagen
med den ändringen att kniv skall vara tillåten att föra med sig i
bagageutrymmet.