Den utsatta kvinnan
Våldet mot kvinnor och flickor är bland de allvarligaste brotten. Våld som inskränker kvinnans frihet måste bekämpas mer effektivt. Den kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor låter sig inte förenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle har kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom väsentliga områden i livet. I ett jämställt samhälle utsätts inte kvinnor för tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett jämställt samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld och genom att förtrycka offer. Fördomar som direkt eller indirekt ger uttryck för uppfattningar om mäns makt över kvinnor måste bekämpas med kraft, eftersom de utgör själva grunden för uppkomsten av såväl våld som sexuella brott.
Sverige är ett jämställt samhälle. I teorin har män och kvinnor lika rättigheter, i teorin är äktenskap lyckliga. I praktiken åtalades 20 516 män 1998 för att ha misshandlat en kvinna. I flera av fallen skedde misshandeln inom ett förhållande. Till dessa siffror bör man lägga till alla som blir misshandlade, men som inte vågar anmäla det. Mycket av våldet mot kvinnor syns alltså inte. Dessa kvinnor lever i ständig rädsla. Hemmet, som borde erbjuda trygghet för en människa, har för dem blivit en skräckens boning. Ofta har dessa kvinnor ingen att tala med, ingen som kan lyssna när de berättar om hur det känns. Ingen som kan stötta dem i deras dagliga liv, ingen som kan stötta och hjälpa dem att anmäla mannen som slår dem.
Våld mot kvinnor sker inte företrädesvis på allmän plats eller av en för dem okänd person. Kvinnor blir oftast misshandlade av en bekant inomhus. Tjugo kvinnor om året misshandlas till döds av en närstående man. Trots att männen i en del fall beläggs med besöksförbud så fortsätter ofta övergreppen. Detta innebär i praktiken att kvinnors frihet inskränks.
Samhället måste reagera snabbt och konsekvent mot sexualiserat våld. Pro- blematiken med att brott inte anmäls, bl.a. för att den misshandlade kvinnan skuldbeläggs och skuldbelägger sig själv, måste åtgärdas genom insatser för att öka kunskapen om sexualiserat våld inom förhållanden. Regeringen bör se över behovet av utbildning kring detta för såväl polisens som domstols- väsendets anställda.
Stärk kvinnojourerna
För dessa kvinnor kan kvinnojourerna vara en vändpunkt. Här får de någon som lyssnar. Här får de någon som kan hjälpa dem att inse vad som pågår. Här får de någon som kan stötta dem vid en anmälan av mannen, och här får de en fristad och ett andrum. Det är därför viktigt att stärka kvinnohusen, ge dem möjlighet att hjälpa och stötta kvinnor i nöd. Många kvinnojourer i Sverige får i dag samtal från mellan en och två nya kvinnor dagligen.
Det är också viktigt att öka samarbetet mellan kvinnohusen, polisen, åklagarväsendet och vårdinstitutioner. Allt för att underlätta för kvinnorna och familjerna. Regeringen bör få i uppdrag att se över hur en sådan samverkan kan underlättas och vilka eventuella resurser som bör tillföras.
Kvinnojourerna har också en viktig uppgift i att ta hand om och stötta barnen i de utsatta familjerna. Flera kvinnojourer har en förskollärare på plats för att barnen skall få stöd och någon att prata med utanför familjen.
Brottsofferundersökning
Idag går det inte att uttala sig om nivå eller utveckling vad gäller våld som utövas av män mot kvinnor i hemmet utan att göra specialundersökningar. Det går t ex inte att säga om det våld mot kvinnor som i ökad utsträckning anmäls till polisen har utövats av män mot kvinnor som de lever eller levt tillsammans med, eller om det i ökande utsträckning är unga kvinnor som utsätts för våld av män de är flyktigt bekanta med. En brottsofferundersökning avseende våld mot kvinnor bör därför göras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning för polisens och domstolsväsendets anställda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan kvinnojourer, polis, åklagarväsendet och vårdinstitutioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en brottsofferundersökning avseende våld mot kvinnor bör genomföras.
Stockholm den 2 oktober 1999
Sofia Jonsson (c)