Motion till riksdagen
1999/2000:Ju740
av Wisberg, Carlinge (v)

Besöksförbud


För att skydda kvinnor från våld och trakasserier har samhället lagstiftat
om besöksförbud. Detta innebär att efter framställan till åklagare om
besöksförbud så gör polisen en utredning där båda parter kallas till
samtal. Därefter tar åklagare ställning till ett eventuellt besöksförbud.
Detta är den formella hanteringen av en sådan framställan. Det finns
dock tillfällen då det blir komplikationer som innebär fördröjning av hela
processen, och det är när den ena parten är intagen för psykiatrisk vård.
Ett exempel: En kvinna blir trakasserad och misshandlad. Partnern grips
av polis per omgående och det konstateras att mannen är i behov av
psykiatrisk vård. Han blir också intagen för vård. Kvinnan gör i det läget
en framställan till åklagare om att hon vill ha ett besöksförbud utfärdat.
Enligt rättspraxis kan inte åklagare handlägga ärendet så länge mannen
vårdas, då personen i fråga inte kan anses som rättskapabel. Han kan inte ens
höras med stöd av advokat. Behandlingen av besöksförbudet får anstå till
dess läkare betraktar personen som rättskapabel. Detta innebär att personen i
fråga först måste skrivas ut och inte längre vårdas inom psykiatrin. Detta i
sin tur innebär att han kan ha både dag- och dygnspermissioner utan att
kvinnan kan få ett skydd av samhället. Polisens möjligheter att ingripa blir
självfallet också begränsade om inte permissionerna är förknippade med ett
omedelbart återförande p.g.a. misskötsamhet.
Detta innebär att utskrivning från psykiatrisk vård sker innan framställan
av besöksförbudet behandlats. Åtskilliga veckor, kanske flera månader,
hinner gå innan kvinnan får det skydd som samhället har möjlighet att ge.
För kvinnan uppstår en mycket osäker situation. Det handlar ofta om
personer som är labila och där läkare inte bedömer att det är nödvändigt med
fortsatt psykiatrisk vård. Vänsterpartiet menar att denna situation är ohållbar.
Det måste vara kvinnans säkerhet som kommer i första hand då det gäller för
polis och åklagare att handlägga ett besöksförbud.
Vi anser att även om motparten finns inom den psykiatriska vården så
måste man kunna utreda och besluta om ett besöksförbud. Detta behöver inte
inkräkta på motpartens rättssäkerhet om en advokat kan företräda den som är
föremål för beslutet. Detta bör regeringen ge riksdagen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur utredning av och
beslut om besöksförbud skall genomföras när den som är föremål för
förbudet är intagen för psykiatrisk vård.

Stockholm den 2 oktober 1999
Carlinge Wisberg (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Alice Åström (v)