Rikskvinnocentrum är en specialistenhet för kvinnor som misshandlats eller våldtagits. Centrumet startades på initiativ av Kvinnovåldskommissionen (SOU 1994:56) och bedriver metodikutveckling och tvärvetenskaplig forskning i anslutning till behandling och vård. Dessutom bedriver Rikskvinnocentrum utbildning och information gentemot institutioner och yrkesgrupper som i sin verksamhet möter misshandlade och våldtagna kvinnor. Centrumet samverkar inte bara med hälso- och sjukvården, utan även med Rikspolisstyrelsen och Brottsoffermyndigheten. Ett omfattande samarbete sker med brottsofferjourer och kvinnojourer i hela landet. Rikskvinnocentrum bedriver sedan starten 1994 sin verksamhet vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och är knutet till medicinska fakulteten vid Uppsala universitet.
I förgrunden står självklart patientverksamheten med omhändertagande av utsatta kvinnor. Rikskvinnocentrum tar emot misshandlade och våldtagna kvinnor från hela landet som remitteras dit för vård och behandling. Denna del av verksamheten finansieras givetvis av de landsting som utnyttjar centrumet.
Finansieringen av Rikskvinnocentrums övriga verksamhet - metodikutveckling, forskning, utbildning och information - är dock osäker. Från och med budgetåret 1994/95 anslog regeringen 3 miljoner kronor årligen i tre år och för innevarande budgetår (1999) har regeringen anslagit ett engångsbelopp som räddar verksamhetens fortlevnad ytterligare ett år. Trots att centrumets finansieringssituation uppmärksammades av riksdagen redan för ett år sedan innehåller budgetpropositionen för år 2000 inget anslag till Rikskvinnocentrum. Nu har flera regeringsföreträdare tydligt deklarerat att den akuta finansieringsfrågan måste lösas och vi hyser därför gott hopp om att så blir fallet även när det gäller budgetåret 2000. Problemet är att det än en gång tycks handla om ett engångbelopp. Rikskvinnocentrum behöver en långsiktigt säker finansiering för att kunna fortsätta sitt arbete på ett framgångsrikt sätt.
Behovet av långsiktighet i finansieringen är särskilt tydligt när det gäller forskningen. Forskningsprojekt fordrar långsiktig planering och arbetet pågår regelmässigt under flera år med longitudinella studier och studier av större populationer och patientgrupper. Vid Rikskvinnocentrum har flera långsiktiga forskningsprojekt genomförts, och flera har startats som ännu inte avslutats.
Justitieminister Laila Freivalds svarade på en fråga i riksdagen i december 1998 att "Rikskvinnocentrum är oerhört väsentligt" och att det därför är "viktigt att säkerställa finansieringen". Vi menar att Rikskvinnocentrum måste få ett tydligt besked om de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Därför bör regeringen snarast ge besked om Rikskvinnocentrums långsiktiga finansiering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av långsiktig finansiering för Rikskvinnocentrum.
Stockholm den 5 oktober 1999
Ingrid Burman (v)
Gustaf von Essen (m)
Mikael Oscarsson (kd)
Rigmor Ahlstedt (c)
Harald Nordlund (fp)
Elanders Gotab, Stockholm 1999