Upprepade olovliga körningar är ett allvarligt problem. Trots att veder- börande dömts flera gånger fortsätter brottsligheten. Enligt trafikbrottslagen är straffet vid grovt brott böter eller högst sex månaders fängelse. För att åklagare eller domstol skall kunna frihetsberöva en person krävs bl.a. att han är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet ett års fängelse eller mer. Reglerna innebär att det inte finns någon möjlighet att frihetsberöva en person vid olovlig körning, även om brottet är grovt och upprepas. Med en höjning av straffmaximum till 1 år skulle personer som regelmässigt kör bil utan körkort kunna frihetsberövas, vilket ur trafiksäkerhetssynpunkt vore mycket bra. En sådan ändring skulle också medföra effektivitetsvinster eftersom handläggningen och lagföringen skulle bli snabbare.
Klotter, som bestraffas som skadegörelse, är också ett allvarligt problem. Även här är straffet böter eller fängelse i sex månader. Av detta följer att frihetsberövande inte är möjligt, vilket allvarligt försvårar utredningarna. Även här skulle en höjning av straffmaximum avsevärt underlätta utredandet eftersom åklagare kan använda anhållande och göra häktningsframställan till domstol för den som är på sannolika skäl misstänkt för brottet. Om klottret kan utredas och lagföring ske kommer denna form av skadegörelse att minska, vilket är bra både ur allmänpreventiv och samhällsekonomisk syn- vinkel.
Givetvis är det lätt att hävda att man inte skall höja straffsatserna, men den brottslighet som behandlas i denna motion upplevs av många som mycket allvarlig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av straffmaximum för olovlig körning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av straffmaximum för olovligt klotter.
Stockholm den 1 oktober 1999
Göran Magnusson (s)