Det är moraliskt, ekonomiskt och politiskt nödvändigt att ständigt
vidtaga åtgärder för att förhindra utvecklingen av den ekonomiska
brottsligheten. Uppfinningsrikedomen är enorm hos dem som bedriver
ekonomisk brottslighet och anmälningsfrekvensen är allmänt sett låg.
Riksskatteverket (RSV) uppskattar i en rapport från 1998 att det totala
skattefifflet ligger i storleksordningen 80-90 miljarder kronor per år,
vilket motsvarar cirka 5 procent av BNP eller 9 procent av den samlade
skatteuppbörden. Utöver dessa siffror tillkommer värdet av all annan
ekonomisk brottslighet, som till exempel bidragsfusk och brott mot andra
borgenärer än staten samt ekonomiska brott och bedrägerier som riktas
mot företag, försäkringsbolag, banker och andra finansiella institut. De
ekonomiska brottslingarna ser i stor utsträckning till att de olagligt
åtkomna pengarna förs ut ur landet. Pengar som i stället borde ha
investerats eller använts i Sverige, vilket får till effekt ett mindre antal
arbetstillfällen i vårt land, i takt med att kapital illegalt flödar ut ur
landet. Lägg därtill den snedvridna konkurrensen som blir följden.
Vad beträffar omfattningen av skatteundandragandet utgör de så kallade
svartjobben en av de största posterna. I Stockholm beslutade kommun-
fullmäktige hösten 1997 att införa det som i dagligt tal kommit att benämnas
"Stockholmsmodellen". Den går ut på att ingen svart arbetskraft används och
att inte heller oseriösa underentreprenörer anlitas av de byggföretag som
Stockholms stad upphandlar byggentreprenader av. Företagen och deras
underentreprenörer måste hålla listor tillgängliga över vilka som har rätt att
utföra arbeten i entreprenaden. Dessa listor kan av staden och dess bolag
stämmas av mot de identitetsbrickor som de anställda är skyldiga att bära.
Beställaren har även rätt att kontrollera entreprenörens räkenskaper vid
misstanke om att svart arbetskraft anlitas. Vite skall utgå från entreprenören
till staden vid brott mot bestämmelserna om svart arbetskraft. Om all
offentlig upphandling bedrevs efter dessa principer skulle en stor del av
svartjobben kunna tydliggöras och minska betydligt i antal.
En ytterligare åtgärd bör kunna vara att inrätta till exempel en statlig
myndighet med rättighet att kontrollera att svartjobb inte förekommer i alla
av staden, landstingen och kommunerna upphandlade entreprenader samt att
se till att viten utkrävs i de fall där svartjobb förekommer. Denna
myndighet/nämnd skulle också kunna bedriva en omfattande informations-
verksamhet riktad mot företagens branschorganisationer och de fackliga
organisationerna.
Branschsaneringsutredningens förslag om införande av licensavgifter i de
så kallade kontantbranscherna borde genomföras. Med en licensavgift, ett
slags schablonskatt, kan man hindra fusket i stora delar av kontantbranschen.
Den ekonomiska och organsierade brottsligheten är som ett lömskt tärande
gift som hotar att fräta sönder samhällskroppen. Telefonavlyssning,
buggning och ett snabbare sätt att kunna frysa tillgångar vid momsbe-
drägerier borde kunna införas. Ständig informationsspridning om dessa typer
av brottslighet är en nödvändighet. Inbrott av traditionell typ kan förhindras
genom installationer av galler, lås och larmsysstem och dessa hinder kan
vara effektiva under lång tid. Den ekonomiska brottsligheten ändrar ständigt
gestalt och är inte avgränsad i rummet - utan rör sig till exempel med hjälp
av Internet och bulvaner i en blixtsnabb takt över hela världen. Därför krävs
en kontinuerlig information och krafttag för att vara steget före i ständiga
åtgärder och bevakning av den ekonomiska brottsutvecklingen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder och initiativ för att ytterligare förstärka
insatserna mot ekonomisk brottslighet.