Motion till riksdagen
1999/2000:Ju712
av Hoffmann, Ulla (v)

Nolltolerans för våld mot kvinnor


1 Inledning
Var fjortonde dag mördas en kvinna av en man som hon har eller har haft
en nära relation till. Hundra kvinnor i veckan anmäler sin man eller
sambo för misshandel. Hur många det är som inte anmäler misshandel de
utsatts för kan vi bara gissa.
Mäns våld mot kvinnor som kvinnor, det könsrelaterade våldet, är ett
uttryck för att män har större makt i samhället. Att kvinnor utsätts för mäns
våld, t ex incest, våldtäkt, sexuella trakasserier och kvinnomisshandel, är ett
samhällsproblem precis som exempelvis kvinnors lägre löner eller låg
kvinnorepresentation på viktiga poster i samhället. För att synliggöra och
förebygga brott och för att förändra attityder krävs en ordentlig samhällelig
diskussion om vad män gör mot kvinnor - som kvinnor.
2 Våldets konsekvenser måste uppmärksammas
För några år sedan genomfördes i Storbritannien, Kanada och delar av
USA en kampanj för nolltolerans gentemot våld mot kvinnor. Denna
"Zero Tolerance"-kampanj var unik därför att den drevs av myndigheter
och riktade sig direkt till män. Budskapet gick ut på att det aldrig är
offret utan enbart gärningsmannen som är skyldig.
Betydelsen av kampanjer får visserligen inte överdrivas, eftersom de sällan
kan påverka de strukturer som ligger bakom människors beteende. De kan
dock stundom fylla en viktig funktion genom att markera vad som är
acceptabelt respektive oacceptabelt och genom att sätta igång en debatt om
viktiga samhällsfrågor.
I Sverige har staten lagt ner mycket pengar på andra frågor kring hälsa och
brott. Vi har haft stora kampanjer för att få människor att använda
säkerhetsbälte och också för att synliggöra vad alkohol och droger kan ställa
till med för människors hälsa. Brottsförebyggande arbete i samband med
mäns våld mot kvinnor är ett eftersatt område jämfört med andra faror i
människors liv som det satsas resurser på och skapas opinion omkring. Det är
nu på tiden att mäns våld mot kvinnor synliggörs på bred front i samhället,
att diskussionen börjar föras från kvinna till kvinna, man till man och mellan
män och kvinnor: "Vad ska vi göra åt detta?" Våldets konsekvenser för
kvinnors hälsa, men också för hela samhället och för demokratin, måste
uppmärksammas.
3 En riksomfattande kampanj
Ett sätt för statsmakterna att främja kvinnofrid är att i en riksomfattande
kampanj klart uttala sitt stöd för offren för könsrelaterat våld. Samhället
måste tydligt visa, inför den allmänna opinionen, att mäns våld mot
kvinnor är brott som absolut aldrig kan accepteras, att kvinnomisshandel
och våldtäkt är de yttersta uttrycken för förtryck av kvinnan som kvinna
och att frihet från könsrelaterat våld är en fråga om demokrati. Av lika
stor betydelse är det dock att frågan blir föremål för allmän debatt och
genomlysning. Sverige har en lång och stark folkrörelsetradition. På
senare år har även en rad nya ideella föreningar, organisationer och
nätverk börjat dyka upp och de visar stor initiativkraft och förmåga att
samla människor till samtal och aktion.
Vänsterpartiet föreslår att Socialstyrelsens budget inom ramen avsätter
medel för en riksomfattande kampanj för nolltolerans mot könsrelaterat våld.
Kampanjen bör i huvudsak genomföras av ideella föreningar, organisationer
och nätverk, vilka ges möjlighet att söka kampanjmedel hos Socialstyrelsen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen att, i enlighet med
vad som anförts i motionen, ge Socialstyrelsen i uppdrag att inom
ramen för sin budget avsätta medel för en nolltoleranskampanj om
våld mot kvinnor.

Stockholm den 27 september 1999
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Siv Holma (v)
Kalle Larsson (v)
Camilla Sköld Jansson (v)
Gunilla Wahlén (v)