År 1997 polisanmäldes cirka 1 700 våldtäkter varav 77 procent fullbordade och 23 procent våldtäktsförsök. Cirka 83 procent av de polisanmälda våldtäkterna riktades mot personer 15 år och äldre. Drygt 280 fall riktades mot personer under 15 år. Polisanmälda fullbordade våldtäkter inomhus var hälften av samtliga våldtäkter och riktade mot personer 15 år och äldre.
År 1997 misstänktes drygt 30 personer mellan 15 och 20 år för våldtäkts- brott. Unga mellan 15 och 20 år utgör i genomsnitt 17 procent av samtliga misstänkta för våldtäktsbrott per år sett under 1990-talet. Rättsstatistiken redovisar brott som begåtts av straffmyndiga personer, det vill säga personer över 15 år. I statistiken kan man därför inte utläsa hur många minderåriga personer som är misstänkta för våldtäkt. Om man får en polisanmälan som gäller en misstänkt person som är minderårig lämnas fallet oftast över till socialtjänsten i stället för att ges en fortsatt hantering inom rättsväsendet.
Våldtäktsbrott mot unga ökar
Antalet polisanmälda brott som rör personer under 15 år har ökat under de senaste tio åren. En topp noterades år 1993 då det polisanmäldes närmare 350 våldtäkter mot personer under 15 år. Äntligen finns en högre anmälningsbenägenhet. Det finns också en större benägenhet att rubricera brottet under 15 år som våldtäkt. I tidigare praxis har det varit vanligare att rubricera våldtäkt i dessa fall som sexuellt övergrepp.
Den 30 november 1997 redovisades att antalet polisanmälda gruppvåld- täkter fördubblats i Stockholmsområdet de senaste åren. Fram till mitten av oktober under 1998 hade 21 gruppvåldtäkter anmälts i länet. Det innebar en ökning från sju anmälda gruppvåldtäkter 1994 till 21 i mitten av oktober 1998. Brottsförebyggande rådet bedömde antalet våldtäktsfall med två eller flera misstänkta till runt tio fall per år de senaste åren.
Ett stort problem är den långa handläggningstiden i domstolshanteringen. Detta leder till att dessa uppslitande processer påverkar unga människors liv under mycket lång tid.
Vuxenansvar
Föräldrarna är nyckelpersonerna. Föräldrautbildningen måste omfatta tonårsproblematiken. Vi upplever idag inte minst i vissa storstadsområden en vuxenvärld som abdikerat från sin föräldraroll. Vuxenansvaret måste också sträcka sig till grannens barn. Man kan också fråga sig hur skolan idag skulle fungera om jämställdhetslagen gällde för alla i skolan, oavsett om man är anställd eller elev? Det finns sexuella trakasserier bland elever också inom skolans värld under elevernas arbetstid. När verkligheten nu är sådan kan inte vuxenvärlden säga till ungdomarna att misslyckandet att överföra moralisk ryggrad och levnadsregler gör att gärningarna inte döms. Vuxenvärlden måste orka överföra "samvetet som ungdomens ledstjärna".
Det är positivt att flickor mera vågar ta upp och anmäla övergrepp. Detta tycks dock inte visa sig i statistiken över påföljder. Endast de allra grövsta brotten har fått påföljder. Denna slapphet gör att övergreppen inte hålls tillbaka. Männen som begår brotten kan i god tro fortsätta om inget händer. Även om en flicka är alkoholpåverkad kan det inte överhuvudtaget finnas något argument för att män skall kunna utnyttja henne genom våldtäkt utan att bli dömda. Det handlar om varje människas lika och unika människo- värde. Våldet har blivit grövre och tydligare. Därför måste hela den etiska diskussionen förnyas. Också massmedia måste ta sitt ansvar för att inte så extremt inrikta sig på unga kvinnors sexualitet. Killar måste inse vad man har rätt till/inte har rätt till. Samlevnadsutbildningen i skolan måste fokuseras mera.
Medicinska aspekter
Vad som till stor del saknas i diskussionen om våldtäkter mot unga flickor är de medicinska aspekterna. Förutom mera av direkta åtgärder från föräldrar, skola och rättsväsende måste sjuksköterskor och läkare ges plattformar och resurser att träda fram och redovisa de medicinska skador som ofta blir följden av våldtäkter. Alla vet och tar för givet att det blir psykiska men, vilket också är viktiga aspekter. För en attitydförändring hos de män som tar sig egna rättigheter genom att förgripa sig på en annan person kan information av de medicinska skadorna vara en del i det förebyggande arbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättsväsendets hantering av gruppvåldtäkter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinska aspekter på gruppvåldtäkter.
Stockholm den 29 september 1999
Ulla-Britt Hagström (kd)