Huvuddelen av alla brott begås av unga människor,
drogmissbrukare och återfallsbrottslingar.
De flesta unga begår naturligtvis inte brott. Däremot är unga människor
överrepresenterade både som offer och förövare vad gäller våld. Oron för
våld är stor bland många unga människor och bland föräldrar som är
bekymrade för att deras barn skall råka illa ut. Det är en fråga som berör de
flesta.
Enligt BRÅ finns en mindre grupp unga killar som man redan idag kan
förutse kommer att utgöra nästa generations grova vanebrottslingar. Det
ligger i både deras och samhällets intresse att den brottsliga karriären avbryts
så tidigt som möjligt.
En del poliser varnar för att om alkohol och droger skulle nå in i ungdoms-
grupper som idag inte missbrukar, men ändå är starkt överrepresenterade i
våld och annan brottslighet, så skulle följderna bli explosiva.
Det finns all anledning att ta problemet på allvar.
Tidiga reaktioner
Var femte fjortonåring i Örebro begick enligt
tidningsuppgifter brott under 1998. Örebropolisens åtta
ungdomsutredare redovisade 1.474 brott till åklagare under
året. Normlöshet och avsaknad av moral, tillsammans med
behov av spänning och snabb behovstillfredsställelse, ligger
bakom brottsligheten. Många av ungdomarna saknar kontakt
med vuxna de känner respekt för. Enligt uppgifter i
Expressen har 75 procent av de ungdomar polisen kommer i
kontakt med läs- och skrivsvårigheter.
Idag saknas både stöd- och sanktionsmöjligheter i tillräcklig omfattning.
Socialtjänsten räcker inte till för att möta unga som utvecklat allvarliga
kriminella beteenden.
När unga människor upplever att ingenting händer när de begår sina första
brott tolkas detta som att den som tiger samtycker, ett slags tyst acceptans för
brott. Om den första reaktionen uteblir riskerar brottsliga beteenden att sätta
sig och brotten fortgå. Det är särdeles viktigt att unga brottslingar möts av
tidiga och tydliga reaktioner.
Idag fungerar det inte så, snarare tvärtom. En ung människa kan samla på
sig ett mycket stort brottsregister innan samhällets reaktion kommer. Då är
det ofta för sent. Detta är också nonchalant mot brottsoffren som lider en
gång till när den som betett sig illa mot dem slipper undan. Dagens
eftergivenhet är en signal till människor som råkat ut för brott eller fruktar
att
de skall göra det att rättssäkerheten inte tas på allvar av landets politiker.
En viktig aspekt på människors trygghet är närheten till polis och det
övriga rättsväsendet. Polisen har de senaste åren utarmats, vilket märkts
tydligt inte minst i glesbygden. Det är inte längre en självklarhet att polisen
kommer snabbt när man ringer för att be den avstyra begynnande bråk,
stoppa situationer som urartat eller gripa den som gett sig på någon annan.
Skulden för detta ligger inte hos polisen, som saknar både medarbetare i
tillräckligt antal och ekonomiska resurser för verksamheten. Det är ett
politiskt ansvar.
Också åklagarverksamheten har de senaste åren haft problem då kansli-
personal avvecklats.
Det är angeläget för allmänhetens förtroende för rättsväsendet att också
små orter får ha kvar sina tingsrätter i framtiden. Den ort där jag växte upp,
Åmål, förlorade nyligen sin tingsrätt. Sammantaget ger polisbristen och det
hot som upplevs mot lokala domstolar en känsla av att rättsväsendet överger
inte minst mindre städer och glesbygd. Det är en olycklig utveckling. Det
måste tydligt markeras att tingsrätter på mindre orter, som Lindesberg,
behövs och långsiktigt skall vara kvar.
Mobbning våldets moder
Våldsbenägenhet märks ofta tidigt i skolan. Polisen menar
att mobbning är ett första tecken på att en person håller på att
komma på glid. Man bedömer att risken för kriminalitet och
drogmissbruk är "betydligt förhöjd" för dem som mobbar
andra i skolan.
Ungdomsvåldet hänger samman med mobbning. Detta sagt utan att för-
ringa andra faktorer bakom våldet, som alkohol, droger, dåliga hemför-
hållanden och bristande kontakter med vuxna. De som mobbar andra är över-
representerade i våld på fritiden.
Det finns en påfallande kunskapsbrist i skolan om vilka beteenden som är
brottsliga, enligt polisen. Misshandel och olaga hot är just misshandel och
olaga hot också när det äger rum i skolan. Skolan bör ges förtydligade
möjligheter att stänga av elever efter skolvåld.
Det är i skolan som samhället tidigast kan sätta gränser när någon ger sig
på andra. Undfallenhet och passivitet ger problem både på kort och lång sikt.
Samtidigt är det i unga år som samhället kan hjälpa ungdomar som hamnat
på glid rätt igen. Alltför ofta försöker skolan hantera våld internt, men det
sänder fel signaler. Det får inte finnas skilda rättssystem i samhället. Trots
detta anmäls inte de flesta våldsbrott som begås i skolan av skolan själv.
Istället är det föräldrar och barn som polisanmäler våldet.
Skolans arbete mot våld och mobbning måste intensifieras, vilket har
beskrivits bl.a. i motion 1996/97:Ub201.
Föräldrarnas ansvar
Ansvaret för barnens fostran och normer ligger på
föräldrarna. Att föräldrar är ansvariga för sina barns
agerande markeras också i lagen. Sedan 1994 kan föräldrar
bli skadeståndsskyldiga om de brister i tillsyn av sina barn
och något går snett. Skadeståndsansvaret är dock inte så väl
känt idag.
Föräldrarnas möjlighet att kontrollera var barnen är och vad de gör bör
stärkas genom en rätt att be polis eller socialtjänst om hjälp att hämta hem
barn från stan, när de vistats där utan föräldrarnas tillåtelse. Polisen har
idag
rätt att omhänderta minderåriga med stöd av 12 § i polislagen.
Många föräldrar kan ha svårt att rå på en aggressiv tonåring, som är på väg
att hamna snett och som vägrar att följa föräldrarnas regler. Inte minst när det
gäller ungdomar på glid kunde rätten att begära hjälp vara ena sidan av det
mynt där andra sidan är att föräldrars skadeståndsansvar markeras.
Bättre bild av brottsligheten
För att polisen skall kunna forma en bättre bild av
ungdomsbrottsligheten och en gripen persons bakgrund
måste även ungdomar under 15 år och som är skäligen
misstänkta för brott kunna registreras. Idag är många unga
"blanka" i polisens ögon, när någonting allvarligt inträffar.
Detta trots att den unge kan ha en lång rad olagliga gärningar
på sitt samvete.
När polisen misstänker att en ung människa knarkat måste man få rätt att ta
blod- och urinprov - också när den misstänkte är under 15 år. Ingen vinner
på att problemen döljs. Tvärtom, ju tidigare drogproblem upptäcks, desto
tidigare kan hjälp ges.
Sänk straffmyndighetsåldern
Dagens straffmyndighetsålder är 15 år. Det innebär att brott
som begås före 15 års ålder inte gör att man kan dömas till
påföljd. Däremot kan sociala åtgärder vidtagas enligt
socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga.
Allt mer tyder på att denna straffmyndighetsålder är för hög. Inte minst är
det många enskilda polisers bedömning. Ungdomsbrottsligheten - också
mycket allvarlig sådan - har flyttat ner i åldrarna. Det verkar som om allt fler
blir drivna i brott allt tidigare. Det finns också en risk att gängens
15-åringar
skickar fram 13-14-åringar för att begå brott, i full vetskap om att dessa
klarar sig bättre om de åker fast. När var femte 14-åring begick brott under
1998 har vi ett allvarligt problem att lösa.
En straffmyndighetsålder på 13 år vore rimligare, med tanke på hur
ungdomsbrottsligheten har utvecklats.
Kriminalvårdshem för unga under 18
år
Innan ungdomar fyllt 18 år får fängelsestraff bara dömas ut
om det finns synnerliga skäl för detta. Det förekommer
endast i sällsynta fall. Påföljden blir i stället sluten
ungdomsvård.
Också synen på polisens möjlighet att anhålla ungdomar mellan 15 och 18
år är restriktiv, vilket bör ses över. Det är viktigt att den första och omedel-
bara reaktionen vid brott är tydlig. För många kan ett anhållande vara av-
skräckande nog för att hindra fortsatt brottslighet.
Det förekommer dock alltför ofta att unga människor begår brott som är så
allvarliga att fängelse inte kan undvikas.
Ungdomar under 18 år som begått allvarliga brott skall kunna dömas till
ett särskilt ungdomsstraff på ett kriminalvårdshem för unga. Därigenom kan
kontakt med äldre, erfarna brottslingar undvikas. Det frihetsberövande
straffet skall vara tidsbestämt av domstol. Vård inom socialtjänsten kan
därmed avskaffas i berörd del. De som är över 18 år är myndiga och bör
bedömas på samma villkor som vuxna.
Slopad straffrabatt för myndiga
Gärningens art och inte gärningsmannens ålder måste vara
det som styr påföljden vid brott.
Vid 18 års ålder är man myndig med alla de rättigheter och skyldigheter
detta för med sig. Man kan rösta, är valbar till riksdagen och kan teoretiskt
också arbeta i domstol. Likväl betraktas inte myndighetsåldern som en
avgörande gräns vid straffmätning idag. Den som begår brott före 21 års
ålder särbehandlas och bedöms inte fullt ut behöva ta ansvar för de brott man
begått. Detta kan endast tolkas som att myndighetsåldern är för låg eller som
att åldersgränserna vid straffmätning bör förändras.
Idag skall största restriktivitet gälla för dömande till fängelsestraff när den
berörda brottslingen är mellan 18 och 21 år. Fängelse får bara bli påföljden
ifall det med hänsyn till brottets straffvärde eller annars finns "särskilda
skäl".
För brottslingar över 18 men under 21 år skall alltså förövarens ålder
beaktas särskilt när straffet mäts ut. Då kan straffet bli lindrigare än vad
brottet normalt skulle resultera i. Livstids fängelse får inte utdömas för den
som begått brott före 21-årsdagen. En 18-åring är därmed valbar till
riksdagen för att kunna lagstifta om straffet för mord, men anses inte vuxen
nog att få samma straff som en äldre medbrottsling. Detta är inte rimligt. Det
bör vara handlingens art och inte gärningsmannens ålder som styr straffet vid
grova brott. Därmed bör straffet utmätas på samma sätt för alla brottslingar
över 18 år. Ålder bör inte i sig kunna vara ett skäl för ett mildare straff, för
myndiga brottslingar.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med förslag till
lagändringar som säkerställer detta.
Alternativa påföljder
En påföljd som kan ha särskild relevans för unga brottslingar
är villkorligt fängelsestraff. Det går till så, att när en ung
människa döms till skyddstillsyn fastställer domstolen
samtidigt ett villkorligt frihetsberövande straff, anpassat efter
brottets beskaffenhet.
Straffet följer brottslingen under en bestämd tid, men verkställs inte.
Fängelsetiden kan dock förlängas om ny skyddstillsyn utdöms. Om och när
den villkorligt utdömda fängelsetiden överstiger en viss sammanlagd längd
måste tiden dock avtjänas i sin helhet. Om den unge brottslingen skärper sig i
tid slipper han fängelse - om han fortsätter begå brott måste han avtjäna hela
det sammanlagda straffet.
I USA har man använt en metod kallad "Scared straight", grovt översatt:
skrämd på rätt väg. Unga människor har fått tillbringa någon dag i fängelse,
där internerna visat dem hur svårt det är att sitta inne och pekat ut den väg
som väntar ungdomarna om de inte lägger om kursen.
En variant av det villkorade fängelsestraffet kan därför vara att skydds-
tillsynen föregås av ett kortare frihetsberövande straff, som en föraning om
vad som kan komma. Genom ett förbättrat beteende kan fängelse undvikas
och det frihetsberövande straffet förblir villkorat.
Det bör vara möjligt att döma ungdomar till s.k. weekendfängelser, dvs.
korta frihetsberövande straff som skall stämma till eftertanke.
Den som hamnar på glid måste möta tidiga och tydliga reaktioner och en
konsekvent attityd från skola, socialtjänst, polis och andra berörda myndig-
heter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allmänhetens tillgång till polis och lokala
tingsrätter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att föräldrarnas ansvar för barnen bör under-
strykas genom information om föräldrarnas skadeståndsansvar,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger föräldrar rätt
att begära hjälp av polis eller socialtjänst att få hem sina barn, som
utan lov vistas på stan eller i andra olämpliga miljöer nattetid i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för
polisen att registrera brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger polisen
möjlighet att drogtesta också ungdomar under 15 år, vid misstanke om
drogpåverkan i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ungdomar under 18 år som begått allvarliga
brott skall kunna dömas till ett särskilt frihetsberövande ungdoms-
straff, på kriminalvårdshem för unga,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda möjligheten att införa ett villkorat
frihetsberövande straff,
8. att riksdagen som sin mening ger ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda möjligheten att kunna döma unga
brottslingar till ett s.k. weekendfängelsestraff,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att
straffet utmäts på samma sätt för alla brottslingar över 18 år, i enlighet
med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att
straffmyndighetsåldern sänks till 13 år, i enlighet med vad som anförts
i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger polisen
möjlighet att anhålla ungdomar mellan 15 och 18 år, i enlighet med
vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans arbete mot mobbning