Var tionde dag mördas en kvinna i Sverige. I de flesta fallen är det deras män som tar livet av dem. Oftast har detta föregåtts av misshandel, förföljelse och terror. Nyligen mördades tre kvinnor inom loppet av en vecka, varav två från Skåne. Samhället reagerade just då med bestörtning, fasa och misstro. Sedan dess har det rått tystnad.
En av de mördade kvinnorna anmälde sin ex-man för olaga hot och misshandel, ändå fick hon inget överfallslarm. Och trots att kvinnan var livrädd för sin ex-man ordnade socialförvaltningen en bostad åt henne i samma hus där maken bodde.
Var fjärde ensam mamma lever under hot eller våld. Förlorad makt över en familj är det vanligaste mordmotivet i Sverige.
I Trollhättan tvingades kvinnojouren flytta 13 kvinnor till annan kommun på grund av att kvinnorna levde under dödshot från före detta mannen. På liknande sätt ser det ut i de flesta av Sveriges kommuner.
Var tionde dag mördas en kvinna i Sverige. Det är cirka en tiondel av dem som dödas i trafiken. I trafiksäkerhetsarbetet finns det en nollvision, en vision om att ingen i framtiden skall dödas i trafiken. Den visionen har antagits av en enig riksdag. Var finns motsvarande vision mot kvinnovåldet? Givetvis har polisen en framträdande roll i kampen mot kvinnovåldet, men även sociala myndigheter, åklagare, domstolar och andra som kommer i kontakt med kvinnor i riskgruppen måste inordnas i en samlad kamp mot kvinnovåldet.
För att åstadkomma en samlad aktion i syfte att nå så snabba resultat som möjligt krävs ett initiativ till en gemensam handlingsplan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad handlingsplan mot kvinnovåldet - en nollvision mot kvinnovåld.
Stockholm den 23 september 1999
Elizabeth Nyström (m)
Maud Ekendahl (m)