Även om man under1990-talet börjat uppmärksamma brottsoffrens svåra situation kvarstår mycket som måste göras för att underlätta för de oförskyllt drabbade - inte minst på det ekonomiska planet. Det är upprörande att den som tilldömts skadestånd inte omgående får detta utbetalt. Nuvarande system innebär inte bara att brottsoffret får vänta länge på sina pengar utan måste bevaka sina intressen. Vill det sig illa blir det ändå ingen utbetalning. Om Brottsoffermyndigheten gör en annan bedömning än domstolen blir det inga pengar - inte ens om Högsta domstolen (HD) tillerkänt offret skadestånd!
Hur skall allmänheten kunna känna förtroende för rättsväsendet när en annan myndighet kan sätta sig över HD:s utslag?
Det är inte heller lätt för den enskilde som drabbats att tro på rättvisan när utbetalningen av utdömda skadestånd kan fördröjas i flera år genom överklaganden och långdragna procedurer hos kronofogdemyndigheten. Även om det från början är helt klart att brottslingen varken har vilja eller förmåga att göra rätt för sig skall en fullständig tillgångsundersökning slutföras. Det är ett förfarande som tar sin rundliga tid särskilt när gärningsmannen inte samarbetar.
Det är inte rimligt att brottsoffren skall tvingas lägga tid och kraft på att bevaka sina intressen i tingsrätt, hovrätt, HD, hos försäkringsbolag, kronofogde och brottsoffermyndighet. För dem som utsatts för våld och annan kriminalitet innebär den långa vägen fram till en skadestånds- utbetalning ständiga plågsamma påminnelser om synnerligen obehagliga upplevelser. Om utbetalningen uteblir är det en ny allvarlig kränkning av en redan illa behandlad människa.
För att underlätta situationen för brottsoffren måste handläggningen av skadeståndsärenden bli en helt annan. Utdömda belopp skall snarast möjligt utbetalas utan att brottsoffret skall behöva ställa upp och bevaka sina intressen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade rutiner för utbetalning av utdömda skadestånd.
Stockholm den 24 september 1999
Maud Ekendahl (m)