När en åtalad - oftast våldsverkare eller mördare - döms enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) till sluten rättspsykiatrisk vård belastar kostnaderna landstingen. Om en person döms till ett mer normalt fängelsestraff står staten för kostnaderna under tiden som personen sitter i fängelse.
Årskostnaden för en LRV-dömd på till exempel Säters sjukhus uppgår i dag till ca 1,2 miljoner kronor/patient. För en liten hälso- och sjukvårdsnämnd kan detta innebära mycket dryga icke-budgeterade kostnader. Ett exempel är Hälso- och sjukvårdsnämnden i södra Hälsingland där man för närvarande tvingas betala för mellan 5 och 10 årsplatser på Säter.
Eftersom den slutna psykiatriska vården generellt är dyrare än "vanlig" psykvård minskar den resurserna till (psyk)vården för landstingens övriga invånare. Ett par extra långtidsdömda kan totalt spräcka en redan tidigare synnerligen ansträngd budget för ett sjukhus eller en lokal hälso- och sjukvårdsnämnd. Det finns ju inga som helst möjligheter att förutse eller beräkna antalet dömda.
Ovan nämnda exempel visar på behovet av en översyn av kostnadsfördel- ningen mellan stat, landsting och kommuner när det gäller tvångsvård av olika slag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av kostnadsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner för rättspsykiatrisk vård.
Stockholm den 3 oktober 1999
Sven Bergström (c)