Ett stort antal grova brott har under senare tid begåtts i Sverige. Ett av de mest uppmärksammade inträffade i Malexander i Östergötland, där två polismän kallblodigt mördades. Några av de inblandade, misstänkta för just detta mord, är redan tidigare straffade och några hade permission från den anstalt där de, vid tiden för mordet, avtjänade straff som utdömts för tidigare begångna brott.
Antalet kriminella handlingar som utförs av människor som redan befinner sig inom kriminalvårdens hägn, tycks öka. Frågan om dömda skall få frigång och i vilken omfattning har ingen given slutsats. Intagnas möjlighet till rehabilitering måste alltid vägas mot den risk som föreligger att den intagne under permissionen avviker från anstalten och i värsta fall begår nya brott.
Den tekniska utvecklingen beträffande möjligheterna att via satellit, radio- kommunikation och telenätet övervaka och positionsbestämma utnyttjas på en rad områden. Viltvårdarna kan följa enskilda individer långt ute i fjällvärden och transportföretag utnyttjar i dag G.P.S.-systemet för att dirigera fordon i tätorter och lotsa dem fram till rätt destination. Använd- ningen av elektroniska fotbojor inom kriminalvården, väckte stor uppmärk- samhet när den introducerades, men är nu fullt ut accepterad och alltfler "väljer" denna form av övervakning framför att hamna på anstalt.
En användning av fotbojorna i kombination med G.P.S.-systemet borde enligt min mening kunna utnyttjas inom kriminalvården exempelvis i sam- band med att permission beviljas för intagna. Med utrustning anpassad för sitt ändamål ges en möjlighet att geografiskt följa var permittenten befinner sig. G.P.S.-signalen ger endast en positionsangivelse men avslöjar inte vad som utspelas på den aktuella platsen. Den kan således inte avslöja huruvida brott begås eller ej, men vetskapen om att alltid kunna bindas till den geografiska platsen är säkert avhållande. Tekniken finns, och möjligheten att applicera utrustningen på ett säkert sätt måste kunna lösas. Möjligheten att frigöra sig från utrustningen kommer naturligtvis alltid att finnas, men i så fall utlöses ett larm direkt, och permissionen har övergått till att vara olovlig flykt. Larm går direkt till polisen och efterspaning kan inledas praktiskt taget utan tidsspillan. Platsen där fotbojan avlägsnades finns liksom tidpunkten exakt registrerad, spaningsområdet kan snabbt avgränsas.
Valet mellan den integritetskränkning det kan innebära att ständigt kunna spåras under permission och att utan personlig eller annan övervakning kunna lämna anstalten, kan säkert vara svårt. Samhällets krav på att skydda sina medborgare från att drabbas av våldshandlingar måste också väga tungt, och det är anstaltsledningen som avgör när en lösning, sådan som här i motionen föreslagits, kan användas.
Lagstiftningen ger ännu inte utrymme för användning av ett system sådant som skissas i motionen. Erfarenheterna från användningen av dagens elektroniska fotbojor borde vara så omfattande att G.P.S.-systemet kan införas i syfte att öka säkerheten inom kriminalvården i samband med intagnas permissioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplighet och möjlighet att använda fotbojor med G.P.S.-anslutning för övervak- ningsändamål inom kriminalvården.
Stockholm den 4 oktober 1999
Lars Björkman (m)
Ola Karlsson (m)