Den ekonomiska brottsligheten innebär inte bara ett stort skattebortfall utan är ett hot mot hela vår samhällsstruktur. Det är därför med stor tillfredsställelse det kan konstateras att den socialdemokratiska regeringen vidtagit omfattande åtgärder mot denna form av kriminalitet. Inrättandet av Eko- brottsmyndigheten är ett exempel, ett annat är de samarbetsformer mellan olika myndigheter som initierats.
Internationella kopplingar har ytterligare förvärrat den ekonomiska brottsligheten och det tycks vara så att kreativiteten hos de ekokriminella är så stor att de ofta ligger steget före myndigheterna.
Brottsutredningarna är komplicerade och tidskrävande och resurser har därför tillförts. I takt med att myndigheternas kompetenser höjts har utfallen stadigt förbättrats.
Dock kvarstår ett problem och det är domstolarnas hantering av eko- brotten. I många domstolar saknas kunskaper i att göra riktiga och själv- ständiga bedömningar. Det krävs naturligtvis omfattande kunskaper om den s.k. marknaden för att t.ex. kunna döma insiderbrottslingar. Följden blir att de fällande domarna blir få.
Det är i grunden av stor vikt att en helhetssyn kvarstår vad gäller kriminell verksamhet. En ekobrottsling sysslar inte sällan också med andra former av brott. Detta till trots så är den ekonomiska brottsligheten så speciell och kräver så extraordinära insatser att det bör utredas om en specialdomstol för denna form av kriminalitet bör inrättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om inrättande av ekobrottsdomstol.
Stockholm den 5 oktober 1999
Ulla Wester (s)
Kaj Larsson (s)