Lycksele tingsrätt har under en följd av år fått vidkännas
minskande anslag för sin verksamhet. Sedan 1995 har
anslaget minskat med nästan 30 % och som en följd härav,
har bl a antalet anställda vid tingsrätten minskat med fyra
personer. Om Domstolsverkets förslag till budget för åren
2000-2002 skulle fastställas, kommer anslaget att minska
ytterligare med ca 9 % räknat på 1999 års anslag.
Tingsrättens olika mål ifråga om omloppstider för olika mål
har inte kunna hållas och det torde i allt väsentligt kunna
förklaras av att de resurser som nu står till förfogande inte är
tillräckliga.
I sammanhanget bör anmärkas att Lycksele tingsrätt är till ytan Sveriges
största domsaga. Det geografiska området uppgår till närmare 36 000 km2.
Avstånden är redan till Lycksele, där tingsrätten har sitt säte, mycket långa.
En eventuell nedläggning av Lycksele tingsrätt skulle medföra att avståndet
till närmaste tingsrätt skulle öka drastiskt och uppgå till ca 40 mil i sämsta
fall.
En rationalisering av domstolarnas verksamhet är givetvis angelägen, men
en sådan omställning kan som i detta fall inte få gå ut över rättssäkerhet och
rimliga krav på tillgänglighet. Allmänheten har rätt att kräva att en hög
rättssäkerhet kan garanteras oaktat att man har sin bostadsort i Västerbottens
inland och fjälltrakter. Den processekonomiska nyttan får inte sättas före
rättssäkerheten!
Av den officiella redovisning som Lycksele tingsrätts ledning presenterat
för Domstolsverket, framgår att rätten i mycket stor utsträckning försökt
anpassa verksamheten till rådande ekonomiska förhållanden. Man har lojalt
ställt upp på krav om en fortgående rationalisering och rättens personal har
på ett lojalt och förtjänstfullt sätt inrättat sig efter ständigt förändrade,
eller
försämrade, ekonomiska förutsättningar. Av vad som nu framkommit av
rättens redogörelse, har man kommit till vägs ände. En ytterligare neddrag-
ning av resurserna skulle allvarligt äventyra målen för verksamheten och att i
det läget fortsätta som om ingenting har hänt kan inte vara försvarligt. Det
framstår som ytterst konsekvent att då föreslå en nedläggning.
Nedläggningsalternativet kan dock inte accepteras utifrån ett medborgar-
perspektiv. Någorlunda jämlika förhållanden bör kunna krävas ifråga om
rättssäkerhet och kvalitet. Det bör i rimlig utsträckning vara möjligt att inom
ramen för aktuellt utgiftsområde kunna tillgodose Lycksele tingsrätts krav på
bibehållna resurser och kanske t o m återföra en del av de indragningar som
skett tidigare. Det kan inte vara fel och bör heller inte ses som avsteg från
det
pågående rationaliseringsarbetet inom domstolsväsendet att på lämpligt sätt
hantera ett rymligare anslag med hänvisning till någon form av glesbygds-
faktor. Så har t ex skett inom polisväsendet i Västerbottens län, där Södra
Lapplands polisområde har tillgodoräknats en sådan faktor på ca 0,5 på vissa
anslagsdelar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av viss omdisponering av anslaget från
Domstolsverket för att garantera fortsatt rättssäker verksamhet vid
Lycksele tingsrätt.