med anledning av skr. 1999/2000:31 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1998
I enlighet med riksdagens önskemål redovisar regeringen i skrivelse
1999/2000:31 hur de aktuella tvångsmedlen har tillämpats under 1998.
Redovisningen bygger i allt väsentligt på uppgifter som lämnats från
riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen.
Skälet till att riksdagen önskar en sådan redovisning är naturligtvis att de
tvångsmedel som får användas under förundersökning i anledning av
misstanke om brott är mycket integritetskränkande, och att folkets valda
företrädare löpande måste hålla sig informerade om hur statsmakten
använder denna maktbefogenhet.
Som regeringen framhåller gäller för all tvångsmedelsanvändning vissa
principer som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regeringsformen. En av
dessa är proportionalitetsprincipen, dvs. att en tvångsåtgärd i fråga om art,
styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som
finns att vinna med åtgärden.
Av redovisningen går att räkna fram att statsmakten under år 1998, på
något av de ovan angivna sätten, sammanlagt har övervakat medborgare
under 26 634 dagar (motsvarande 73 år). I mindre än hälften (47 procent) av
fallen har övervakningen av den misstänkte haft betydelse för förunder-
sökningen.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts samt den uppgift som regeringen
redovisar, nämligen att domstol endast i ett fall har vägrat tillstånd till
tvångsmedelsanvändning, anser Folkpartiet att det ändå måste ifrågasättas
om regelverket är så utformat att prövningen blir tillräckligt skrupulös. Inte
minst mot bakgrund av att tingsrätten i
Karlstad beviljade åklagaren tillstånd till telefonavlyssning av misstänkta
som var under femton år trots att detta inte är tillåtet enligt gällande lag.
Folkpartiet anser visserligen att modern teknik skall utnyttjas effektivt i det
brottsbekämpande arbetet. Men statsmakternas önskemål om en effektiv
brottsbekämpning måste emellertid alltid vägas mot den enskildes mot-
stående intresse av skydd för den personliga integriteten. Även om frågor
rörande skyddet för den personliga integriteten har diskuterats i Sverige har
det knappast förekommit någon generell diskussion av mer ingående slag om
grunderna för detta skydd eller var tyngdpunkten skall ligga när två
motstående intressen väger i stort sett jämnt. Den förhärskande uppfattningen
är emellertid att det nuvarande integritetsskyddet inte är tillräckligt starkt.
En
viktig anledning till detta är att det i Sverige fortfarande saknas en generell
personrätts- eller integritetsskyddslagstiftning. Folkpartiet har därför i
riksdagen yrkat att regeringen inom ramen för en särskild utredning tar ett
samlat grepp om integritetsfrågorna och väger dessa mot kraven på
effektivitet i brottsbekämpningen. Vi anser att regeringens skrivelse ånyo
aktualiserar behovet av en sådan översyn. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att snarast tillsätta en utredning med denna inriktning.
Regeringen framhåller under rubriken Slutsatser kort och gott att enligt
redovisningen "har den hemliga kameraövervakningen genomförts med
hänsyn tagen till ovidkommande personers integritet" (s. 11 n). Vilken grund
regeringen har för ett sådant påstående framgår emellertid inte. Fastmer
framstår påståendet som svårbegripligt mot bakgrund av att övervakningen
"inte gett något resultat" (s. 10 m) i fyrtio procent av fallen. Enligt
Folkpartiets uppfattning bör justitieutskottet, i samband med skrivelsens
beredning, begära kompletterande underlag från regeringen i detta avseende
och uttala att regeringen i kommande skrivelser mer noggrant måste redovisa
grunderna för sina slutsatser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att regeringen genom en särskild
utredning tar ett samlat grepp om integritetsfrågorna och väger dessa
mot kraven på effektivitet i brottsbekämpningen,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om en mer
noggrann redovisning av grunderna för regeringens slutsatser.