med anledning av skr. 1999/2000:22 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten
1 Inledning
Den ekonomiska brottsligheten är utan tvivel ett allvarligt problem. Den
måste bekämpas inte minst för att respekten för strafflagstiftningen skall
kunna upprätthållas och för att moralen i näringslivet och i samhället i
övrigt skall kunna värnas. Den ekonomiska brottsligheten hotar själva
fundamentet för marknadsekonomin, samhällsmoralen och den sociala
välfärden.
Naturligtvis är det av stor betydelse att kampen mot den ekonomiska
brottsligheten förs på ett sådant sätt att insatserna i största möjliga
utsträckning riktas mot brottslingarna och de brottsliga gärningarna som
sådana. Samtidigt får lagändringar och andra åtgärder inte utformas så att de
lägger hinder i vägen för den lagliga näringsverksamheten eller användandet
av ny teknik, på det sätt som skett exempelvis i regeringens proposition
1998/99:130 Ny bokföringslag m.m.
All brottslighet måste bekämpas inom de gränser som rättsstaten sätter. Vi
får inte tillåta att kampen mot brottsligheten leder till en urholkning av de
värden som statsmakterna har ett särskilt ansvar att skydda.
Den ekonomiska brottsligheten är till sin natur svårutredd, vilket ofta
innebär bevissvårigheter för åklagare inför domstol. En ökande förslagenhet
och ett mer systematiskt tillvägagångssätt hos de ekonomiska brottslingarna
har inneburit ytterligare svårigheter i utrednings- och bevishänseende.
Gränserna mot annan kriminalitet som vålds-, miljö- och narkotika-
brottslighet har suddats ut i takt med att ekobrottsligheten blivit grövre och
de penningsummor som är i omlopp blivit större. Detta är ett stort problem
för de myndigheter som har att utreda och bekämpa ekonomisk brottslighet.
Det kan emellertid aldrig godtas att beviskraven sänks enbart för att lättare få
till stånd en fällande dom. Det är inte heller acceptabelt att respekten för
medborgarnas integritet urholkas.
2 Ett starkare rättsväsende
2.1 En förstärkt åklagarorganisation
Åklagarorganisationen måste ges förutsättningar att arbeta med högre
grad av effektivitet. Ett tydliggörande av åklagarens roll som förunder-
sökningsledare i brottmål är av central betydelse. Särskilt när det gäller
den ekonomiska brottsligheten, som i hög grad är komplicerad och
svårutredd på såväl nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten
ligga på den juridiska kompetensen. Enbart juridisk kompetens räcker
emellertid inte vid utredning om avancerad brottslighet utan åklagarna
bör ha rätt och skyldighet att anlita "civil" expertis, d.v.s. advokater eller
andra jurister som har kunskaper i t.ex. skatterätt, miljörätt och
associationsrätt, något som åklagare - eller specialutbildade ekopoliser -
normalt inte besitter i tillräcklig omfattning. Det förutsätter dock ökade
resurser till åklagarväsendet för att ge möjlighet att "hyra in" extern
kompetens med de särskilda kunskaper som behövs i det enskilda fallet.
2.2 Polisorganisationen
Vi konstaterar att vikten av ett tillräckligt stort antal poliser inte
behandlas på något håll i regeringens skrivelse. Detta är anmärkningsvärt
mot bakgrund av att även regeringen numera tillstår att det råder
polisbrist i landet, och att erfarenheten har visat att polisbrist drabbar
utredningar angående ekonomisk brottslighet. Tillräckligt med
välutbildade poliser är av avgörande betydelse för
ekobrottsbekämpningen.
Vi vill därför betona vikten av att polismyndigheterna måste ges
tillräckliga resurser att återställa tillgången på administrativ personal, så
att
de poliser som finns tillgängliga kan användas på bästa sätt, och att även
polisen ges tillgång till den specialistkompetens som kan behövas. Vidare är
det av största vikt att nyrekryteringen av poliser tryggas genom
Polishögskolan. Det finns också skäl att se över om den nya typ av
ekonomisk brottslighet som har blivit följden av bl.a. IT-utvecklingen har
fått ett tillfredsställande genomslag i polisutbildningen samt om det finns
anledning att ge polisutbildningen olika utformning beroende på var i landet
utbildningen är belägen. Vi menar därför att en särskild utredning bör ges i
uppdrag att granska hur polisutbildningen kan utvecklas och reformeras på
längre sikt.
2.3 Ekobrottsmyndigheten
Vi stödde inte inrättandet av Ekobrottsmyndigheten (EBM) 1998. I
stället för att bygga upp en ny resurskrävande myndighet förordade vi en
vidareutveckling av den organsationsform för samverkan mellan berörda
myndigheter som den borgerliga regeringen lade grunden till och som,
innan den avvecklades, visade tydliga tecken på att bli en effektiv kraft
mot ekobrottsligheten. Vi anser fortfarande att det hade varit naturligare
att utveckla den borgerliga regeringens organisationsform för samverkan
mellan myndigheterna än att tillskapa en helt ny myndighet. Men när
EBM nu har kommit igång måste den befintliga organisationen i stället
göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer
kvalificerade ekobrottsligheten, som inte sällan kan ha inslag av även
annan brottslighet som vålds-, narkotika- och miljöbrott.
För att förbättra och säkerställa en hög kvalitet i utredningsarbetet och öka
förutsättningarna för framgång i domstol behövs bl.a. fler ekobrottsutredare
och mer specialiserad kompetens, inte minst i fråga om IT. Ekoutbildningen
vid Polishögskolan måste säkras och möjligheterna att ge den ekonomiska
brottsligheten större utrymme inom ramen för den ordinarie jurist-
utbildningen bör kunna tas tillvara. Vidare måste det finnas resurser att köpa
in särskild spetskompetens, som myndigheten kan behöva vid särskilt
kvalificerad brottslighet. Vi vill därför betona vikten av att EBM ges
tillräckliga resurser för att fullfölja uppbyggnaden av myndigheten och för
att möta de krav på särskild kompetens som ställs i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten.
3 Utredning och rättssäkerhet i kampen mot skatte-
brottsligheten
3.1 Skattebrottsenheterna
Sedan 1998 kan skattemyndigheterna på eget ansvar handlägga
utredningar om ekonomisk brottslighet inom skattebrottsområdet, när
åklagaren så beslutar. Där åklagaren finner att det finns särskilda skäl
kan skattemyndigheten medverka även i fråga om annan brottslighet.
Dessa utredningar bedrivs inom särskilda skattebrottsenheter inom
skatteförvaltningen. Syftet med detta har varit att tillvarata den särskilda
skattekompetens som finns hos skattemyndigheterna, men som ofta
saknas hos polis och åklagare.
Vi vill inledningsvis konstatera att en enhetlig och lättförståelig
skattelagstiftning, med en rimlig nivå på skatteuttaget, minskar risken för
skattebrottslighet. Vi vill vidare peka på att den organisation som innebär att
både skattemyndigheternas skattebrottsenheter och Ekobrottsmyndigheten
ägnar sig åt utredande verksamhet har lett till en svåröverskådlig
organisation. Det finns en risk för att ansvarsfördelningen uppfattas som
oklar, inte minst eftersom EBM inte finns på alla håll i landet till skillnad
från skattebrottsenheterna. Förändringar som tydliggör ansvaret bör
övervägas.
3.2 Rättssäkerhet vid beskattningen
I detta sammanhang vill vi återigen upprepa vårt tidigare krav när det
gäller påförande av skattetillägg. Många företag har under de senaste
åren fått vidkännas skattetillägg som inte står i proportion till förseelsen.
Skattetillägg är en administrativ sanktion som slår slumpmässigt och inte
omfattas av samma rättssäkerhet som andra sanktioner. Vi anser därför
att andra sanktionsformer bör prövas.
Frågan om skattetillägg är nu under utredning, vilket det finns goda
grunder för. Bland annat har det anförts att det svenska skatte-
tilläggsförfarandet strider mot artikel 6 i Europakonventionen, som sedan
1995 gäller som svensk lag och därtill har en särställning i förhållande till
andra lagar. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser vi att det bör
förhindras att svenska företag drabbas på ett orättfärdigt sätt, och att
skattetillägg inte får påföras avseende periodiseringsfel när det gäller såväl
direkt som indirekt skatt.
4 Effektivare miljöbrottsbekämpning
4.1 Miljösanktionsavgifter enligt miljöbalken
Miljösanktionsavgifter bygger i princip på strikt ansvar innebärande att
det räcker med att en överträdelse konstaterats för att
tillsynsmyndigheten skall kunna besluta om miljösanktionsavgift. Ett
myndighetsbeslut om miljösanktionsavgift får dessutom direkt
rättsverkan även om det överklagas. Detta är av principiella skäl
olämpligt varför riksdagen bör besluta att begära att regeringen
återkommer till riksdagen med ett förslag innebärande att
miljösanktionsavgift inte skall kunna verkställas i väntan på att ett
överklagande prövas.
I regeringens skrivelse anges att Naturvårdsverkets förslag om ytterligare
överträdelser som skall ingå i en tariff för miljösanktionsavgifter för
närvarande bereds inom Regeringskansliet. Vi menar att det vore olyckligt
att införa nya tillämpningar för systemet med miljösanktionsavgifter innan
den planerade utvärderingen av miljöbalkens tillämpning har genomförts. En
grundlig utvärdering av tillämpningen av miljöbalken och dess konsekvenser
inom olika verksamhetsområden är angelägen och bör inledas snarast.
4.2 Utvärdering av systemet med tillsynsavgifter
Systemet med tillsynsavgifter enligt miljöbalken behöver i den
kommande utvärderingen särskilt granskas. Det finns farhågor om att
tillsynsmyndigheter, speciellt kommunala nämnder för miljö- och
hälsoskydd, använder tillsynsavgifterna för att finansiera andra
kommunala verksamheter som inte har något med tillsynsverksamheten
att göra. I utvärderingen bör granskas om detta förekommer och i sådana
fall lämna förslag för hur det kan förhindras.
Andra viktiga principiella frågor kopplade till miljöbalken och
tillsynsavgifterna bör belysas i utvärderingen. Hur vanligt är det att t.ex.
näringsidkare får betala årliga generella avgifter utan att någon från
tillsynsmyndigheten besöker företaget i fråga? Vi moderater anser att
reglerna för tillsynsmyndigheternas rätt att ta ut avgifter måste klarläggas
och att vissa principer måste läggas fast. En tillsynsmyndighet bör aldrig ha
rätt att ta ut tillsynsavgift utan att ha utfört en konkret prestation. En annan
huvudregel bör vara att avgift inte ska utgå för den näringsidkare som vid
kontroll fullföljt sina åligganden så att det inte finns något att anmärka. Med
en sådan ordning får näringsidkaren i fråga ytterligare incitament till att
följa
avsedda och gällande regler för sin verksamhet.
4.3 Olagliga oljeutsläpp
Moderaterna har länge krävt en skärpning av lagstiftningen för att
komma åt de olagliga oljeutsläppen. Oljeutsläppsutredningen
presenterade i december 1998 bra och långtgående förslag med syfte att
skärpa lagstiftningen och minska problemet med oljeutsläpp till havs.
Det är nu angeläget att regeringen skyndsamt lägger fram en proposition
baserad på Oljeutsläppsutredningens slutsatser.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kampen mot den ekonomiska brottsligheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åklagarorganisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Ekobrottsmyndigheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattebrottsenheterna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljösanktionsavgifter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsynsavgifter.