Polis och åklagare som är de som har att utreda, dokumentera, förhöra, föra till domstol och framför allt skydda kvinnan måste framöver ta kvinnors berättelser och rop på hjälp på betydligt större allvar än hittills. Attityden till det mycket allvarliga brott som det är att kränka och misshandla en kvinna på så sätt som kvinnomisshandel typiskt sett innebär måste väsentligen förbättras. Brott mot kvinnor är lika allvarligt som annan brottslighet och skall därmed behandlas lika seriöst.
Det senaste årets kvinnomord visar med tydlighet att det saknas fungerande skydd trots att kvinnans situation varit väl känd för samhällets berörda instanser. 8 barn blev på kort tid moderlösa i Malmö och Jönköping. En ung flicka sköts ihjäl framför ögonen på sin misshandlade och förföljda mor i Bräkne Hoby - listan kan göras längre. Dessa ärenden är nu föremål för granskning för att visa om och i så fall vilka felbedömningar som legat till grund för polisens och/eller åklagares agerande.
Enligt nyligen framtagen forskning har det visats att det inte är ovanligt att polis som kommer till en brottsplats där en kvinna misshandlats i hemmet tar på sig rollen att vara både utredare, åklagare och domare. På annat sätt går det inte att beskriva när polisen underlåter att ta upp den anmälan som lagen föreskriver att han/hon skall ta upp när det på goda grunder kan antas att ett brott begåtts. Genom att fuska med anmälan sker ingen utredning, åklagaren får inte kännedom om brottet och gärningsmannen går därmed fri från ansvar.
Utöver detta går heller ingen anmälan till sociala myndigheter såsom före- skrivs när det finns barn med i bilden.
Försumligheter av det här slaget tillsammans med nonchalans mot miss- handlade kvinnor med som vi vet mycket allvarliga konsekvenser för kvinnor och deras barn bör göras tydligt genom att en motsvarande lag till "lex Maria" införs inom polisen. Genom synliggörandet kommer nya metoder att kunna utvecklas, samtidigt som orsaken till felbedömningen inom myndigheten identifieras.
Anmälan enligt denna nya lag skall kunna göras av den som själv drabbats eller annan som iakttagit den felaktiga handläggningen jämte att det inom polisen skall vara ett anmälningstvång för inträffade händelser.
Hur en sådan lag skall utformas och till vilken myndighet anmälan skall ställas, liksom vilka konsekvenser det skall innebära för den ansvarige, bör regeringen utarbeta ett förslag till och återkomma till riksdagen med.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning eller översyn av möjligheten att införa en lex Maria inom polisen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Elisebeht Markström (s)
Ulla Hoffmann (v)
Inger Segelström (s)
Ingrid Burman (v)
Eva Arvidsson (s)
Camilla Sköld Jansson (v)