"Småbrottsligheten" är kanske ett av de svåraste av brotten, eftersom den
kan vara ett led in i brottslighetens värld och den måste därför tas på
allvar. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi måste bli än mer uppmärksamma när människor inte kan skilja på vad
som är mitt eller ditt och inte minst är det viktigt att reagera på barns och
ungdomars beteende. Ett stillatigande kan tolkas som ett accepterande. Det är
dessvärre så det många gånger är idag. Beklagligt är det att se och höra om
all förstörelselusta som finns. Hus och bilar klottras ner, planteringar
förstörs
och det stjäls överallt runt omkring oss. Det är vanligt förekommande med
varning för ficktjuvar på allmänna platser. Vilket samhälle är vi på väg att
få?
I ett av mina telefonsamtal som kommit under den allmänna motionstiden
berättar en besviken, arg och förtvivlad åkeriägare att hans bil under natten
blivit fullständigt nedklottrad. Han tar bilen till polishuset för att anmäla
det
skedda. Då möts han av beskedet: Stängt. Återkom på måndag. Detta sker i
en medelstor stad. Fullständigt oacceptabelt. Vi måste få tillbaka personal
som är tillgänglig och närvarande veckans alla dagar under hela dygnet i alla
kommuner. Detta bör ges regeringen till känna.
Den utbildade polisen måste få en chans att sköta det som är dess polisiära
arbetsuppgift medan andra uppgifter, till exempel att ta emot skadeanmäl-
ningar och andra administrativa arbetsuppgifter, kan skötas av civil personal.
Den åtstramning som skett inom många samhällsområden har även drabbat
polisväsendet på ett sätt som inte är godtagbart. Medborgarna har drabbats av
en försämrad service och därmed även av en försämrad rättstrygghet.
Det kan inte vara rätt planering i samhället att samtidigt som människor är
utan arbete så finns det en rad arbetsuppgifter som inte utförs för att det inte
finns arbetskraft att tillgå.
Vem och vad prioriteras i dagens samhälle?
Prioriterar samhället brottsoffret som får sin bostad genomsökt av någon
som tar andras pengar eller ägodelar för att kunna tillfredsställa sina egna
behov?
Prioriterar samhället småtjuven som flera gånger lyckats undgå åklagarens
ingripande? Varför släpps enligt medborgarna uppenbart skyldiga brotts-
lingar? Kan tolkningen av lagen vara en del i det som gör att brottslingar går
fria?
En översyn bör göras av lagen som gör att poliser och åklagare lättare kan
ingripa även vid så kallad småbrottslighet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Påföljder fyller en funktion både för att anpassa brottslingen till ett
laglydigt liv och för att återupprätta brottsoffret och markera samhällets
avståndstagande från brottet. Därför måste även den så kallade småtjuven få
en påföljd - ett straff - som avskräcker och som gör att människor känner en
tilltro till rättsväsendet.
Varje samhälle har en normbildning som reglerar rätt eller fel i umgänget
mellan människor. Såväl oskrivna som skrivna lagar gör sig gällande i sam-
hället. Vi riskerar att medborgarna alltmer tar lagen i egna händer om de
upplever en passivitet och avsaknad av ingripande från det legitima rätts-
väsendets sida.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen som anförts om småbrottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av lagen i syfte att lagen skrivs
klarare så att det blir lättare för polis och åklagare att ingripa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om polisers närvaro i samhället.