"Småbrottsligheten" är kanske ett av de svåraste av brotten, eftersom den kan vara ett led in i brottslighetens värld och den måste därför tas på allvar. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi måste bli än mer uppmärksamma när människor inte kan skilja på vad som är mitt eller ditt och inte minst är det viktigt att reagera på barns och ungdomars beteende. Ett stillatigande kan tolkas som ett accepterande. Det är dessvärre så det många gånger är idag. Beklagligt är det att se och höra om all förstörelselusta som finns. Hus och bilar klottras ner, planteringar förstörs och det stjäls överallt runt omkring oss. Det är vanligt förekommande med varning för ficktjuvar på allmänna platser. Vilket samhälle är vi på väg att få?
I ett av mina telefonsamtal som kommit under den allmänna motionstiden berättar en besviken, arg och förtvivlad åkeriägare att hans bil under natten blivit fullständigt nedklottrad. Han tar bilen till polishuset för att anmäla det skedda. Då möts han av beskedet: Stängt. Återkom på måndag. Detta sker i en medelstor stad. Fullständigt oacceptabelt. Vi måste få tillbaka personal som är tillgänglig och närvarande veckans alla dagar under hela dygnet i alla kommuner. Detta bör ges regeringen till känna.
Den utbildade polisen måste få en chans att sköta det som är dess polisiära arbetsuppgift medan andra uppgifter, till exempel att ta emot skadeanmäl- ningar och andra administrativa arbetsuppgifter, kan skötas av civil personal. Den åtstramning som skett inom många samhällsområden har även drabbat polisväsendet på ett sätt som inte är godtagbart. Medborgarna har drabbats av en försämrad service och därmed även av en försämrad rättstrygghet.
Det kan inte vara rätt planering i samhället att samtidigt som människor är utan arbete så finns det en rad arbetsuppgifter som inte utförs för att det inte finns arbetskraft att tillgå.
Vem och vad prioriteras i dagens samhälle?
Prioriterar samhället brottsoffret som får sin bostad genomsökt av någon som tar andras pengar eller ägodelar för att kunna tillfredsställa sina egna behov?
Prioriterar samhället småtjuven som flera gånger lyckats undgå åklagarens ingripande? Varför släpps enligt medborgarna uppenbart skyldiga brotts- lingar? Kan tolkningen av lagen vara en del i det som gör att brottslingar går fria?
En översyn bör göras av lagen som gör att poliser och åklagare lättare kan ingripa även vid så kallad småbrottslighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Påföljder fyller en funktion både för att anpassa brottslingen till ett laglydigt liv och för att återupprätta brottsoffret och markera samhällets avståndstagande från brottet. Därför måste även den så kallade småtjuven få en påföljd - ett straff - som avskräcker och som gör att människor känner en tilltro till rättsväsendet.
Varje samhälle har en normbildning som reglerar rätt eller fel i umgänget mellan människor. Såväl oskrivna som skrivna lagar gör sig gällande i sam- hället. Vi riskerar att medborgarna alltmer tar lagen i egna händer om de upplever en passivitet och avsaknad av ingripande från det legitima rätts- väsendets sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen som anförts om småbrottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen i syfte att lagen skrivs klarare så att det blir lättare för polis och åklagare att ingripa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om polisers närvaro i samhället.
Stockholm den 5 oktober 1999
Rigmor Ahlstedt (c)