I början av 1990-talet beslutades att svensk polis skulle förses med en
insatsstyrka mot terrorism. Denna nationella insatsstyrka integrerades
efter riksdagsbeslut 1996 med den särskilda insatsstyrkan (piketen) inom
Polismyndigheten i Stockholms län. Vid inrättandet av den nationella
insatsstyrkan gällde att den endast fick utnyttjas vid terroraktioner och att
beslut om att styrkan skulle sättas in skulle fattas av regeringen. Den
första begränsningen gäller fortfarande medan beslut om att ta den
nationella insatsstyrkan i anspråk skall fattas av Rikspolisstyrelsen.
Vid ockupationen av Greklands ambassad tidigare i år sattes styrkan
emellertid in efter beslut av länspolischefen. Därefter har ett antal våld-
samma händelser inträffat som föranlett polisen att sätta in insatsstyrkan.
Bland annat togs delar av styrkan i anspråk i jakten på gärningsmännen
bakom de tragiska polismorden i Malexander den 28 maj 1999.
I juni 1999 överlämnade Rikspolisstyrelsen en rapport till regeringen, i
vilken påtalas att den nuvarande begränsningen för när den nationella
insatsstyrkan skall kunna sättas in lett till betydande tillämpningsproblem.
Enligt Rikspolisstyrelsens förslag bör styrkan kunna sättas in i sådana fall där
en polisoperativ bedömning visar att det är lämpligt på grund av den
särskilda kompetens som styrkan besitter. Enligt förslaget bör det inte heller
krävas beslut av Rikspolisstyrelsen för att kunna ta styrkan i anspråk utan en
prövning föreslås i stället kunna göras av Polismyndigheten i Stockholms
län, under vilken insatsstyrkan även fortsättningsvis föreslås sortera. Av
budgetpropositionen framgår att regeringen ställer sig bakom Rikspolis-
styrelsens förslag. Det är i och för sig positivt att regeringen nu har tänkt om
även om vi har vissa invändningar.
Mot bakgrund av våra partiers tidigare ansträngningar för att få till stånd
en mer flexibel användning av den nationella insatsstyrkans spetskompetens
välkomnar vi regeringens aviserade planer att under hösten 1999 genomföra
de förordningsändringar som behövs för att kunna genomföra Rikspolis-
styrelsens förslag. Vi utgår från att regeringen kommer att agera skyndsamt.
Insatsstyrkans organisatoriska hemvist är en principiellt viktig fråga, som
föranleder oss att göra en annan bedömning än regeringen. Precis som
regeringen anser vi att insatsstyrkan skall vara en nationell resurs. För att
understryka att det är fråga om en nationell resurs är det enligt vår uppfatt-
ning mer logiskt och principiellt riktigt att den nationella insatsstyrkan, i
likhet med t.ex. Rikskriminalpolisen, organisatoriskt sorteras in under Riks-
polisstyrelsen. Med en sådan lösning riskerar man inte att polismyndigheter
av ekonomiska skäl avstår från att ta styrkan i anspråk, vilket regeringens
föreslagna lösning däremot kan leda till. I övrigt får noga följas upp i vilken
utsträckning och i vilka situationer som polismyndigheterna kommer att
begära att få ta insatsstyrkan i anspråk.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den nationella insatsstyrkans organisatoriska
hemvist.