med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen
Sverige i Schengen
Den fria rörligheten för medborgarna i EU hör till en av EU:s
grundläggande tankar. Unionen är till för dess medborgare och deras fria
rörlighet - människor i EU skall kunna röra sig fritt inom unionen och bo
och arbeta var de önskar. Detta har emellertid visat sig vara svårt att
genomföra i praktiken. Gränskontrollerna har bestått och det gränslösa
Europa har inte kunnat skapas. Skälet till detta är att det rättsliga och
polisiära samarbetet inte har utvecklats på ett sätt som möjliggör att
avveckla gränserna mellan EU:s stater. Det gäller bl.a. en enhetlig
kontroll av EU:s yttre gräns. För att skynda på processen har en del av
EU:s länder skapat Schengensamarbetet. Folkpartiet ser
Schengensamarbetet som ett steg framåt mot ett gränslöst EU med fri
rörlighet för dess medborgare.
Samtidigt som Folkpartiet bejakar det gränslösa Europas skapelse ser vi
med oro på riskerna för att flyktingpolitiken blir mer inhuman. Vi återkom-
mer nedan till den frågan.
Propositionen
I början av år 1998 beslöt Sveriges riksdag att Sverige skulle ansluta sig
till Schengensamarbetet. I regeringens föreliggande proposition läggs
lagförslag fram för att genomföra Schengenkonventionens regler om
polisiärt samarbete, gränskontroller, Schengens informationssystem m.m.
Tvångsmedel och personlig integritet
Schengensamarbetet syftar till att möjliggöra den fria rörligheten för
personer i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna
mellan Schengenstaterna skall upphöra (dock behandlar samarbetet inte
frågor som rör möjligheterna för medborgare i en Schengenstat att
bosätta sig och arbeta i en annan stat). För att den fria rörligheten inte
skall få en oönskad bieffekt och bli till hjälp för den internationella
brottsligheten införs också en rad s.k. kompensatoriska åtgärder i form av
yttre gränskontroll samt polisiärt och rättsligt samarbete. Det är
naturligtvis angeläget att staterna samarbetar i kampen mot den
internationella brottsligheten, men det är nödvändigt att detta samarbete
sker inom de ramar som är acceptabla i en rättsstat.
I departementspromemorian Polissamarbetet m.m. med anledning av
Schengen, Ds 199:31, presenterades ett förslag av innebörd att polisen ges
befogenhet att utföra kroppsvisitation och husrannsakan i samband med att
en person reser in till Schengenområdet via Sverige för att söka efter föremål
och utröna omständigheter i den utsträckning som behövs för att uppdaga
eller förebygga brott som kan leda till mer än ett års fängelse.
Förslaget mötte stark kritik från flera tunga remissinstanser och regeringen
avstår att lägga fram förslaget i avvaktan på en översyn av bl.a. polisens
behov av tvångsmedel i samband med gränskontrollverksamheten. Folk-
partiet delar de kritiska remissinstansernas uppfattning och ifrågasätter om
nyttan med departementspromemorians förslag uppväger det intrång som
befogenheten skulle innebära i det grundlagsreglerade skyddet mot tvångs-
medelsingripanden. För vår del anser vi att denna fråga måste bli föremål för
överväganden av en parlamentarisk utredning, som vi tidigare har föreslagit
skall göra en samlad översyn över hur integritetsaspekter skall vägas mot
kraven på effektivitet i den brottsbekämpande verksamheten. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Tillsyn över utländska tjänstemäns myndighetsutövning i
Sverige
Enligt Schengenkonventionen skall de tjänstemän som befinner sig på en
annan stats territorium för att genomföra gränsöverskridande
övervakning eller förföljande likställas med mottagande statstjänstemän
om de begår brott eller utsätts för brott.
Justitiekanslern (JK) har i sitt remissvar väckt frågan huruvida utländska
tjänstemäns myndighetsutövning i Sverige bör ställas under JO:s och/eller
JK:s tillsyn. Regeringen synes dock anse det tillräckligt att utländska
tjänstemän står under tillsyn av myndigheterna i sina respektive hemländer.
Enligt Folkpartiets uppfattning bör de utländska tjänstemännen omfattas av
JK:s och JO:s tillsyn och åtalsrätt. Även om den gränsöverskridande över-
vakningen och förföljandet innebär att en annan stat utövar myndighet här i
Sverige innebär konventionen att de enskilda tjänstemännen skall omfattas
av de svenska reglerna om straffrättsligt ansvar för fel och försummelser som
begåtts i myndighetsutövning här i Sverige. Att särbehandla utländska
tjänstemän på detta sätt torde inte överensstämma med allmänt rättsmed-
vetande. Lagarna med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO) och
Justitiekanslern bör således kompletteras på denna punkt. Det får ankomma
på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Tillsyn över det svenska SIS-registret
Som framgått ovan sympatiserar Folkpartiet starkt med grundtankarna i
Schengensamarbetet, nämligen den fria rörligheten för medborgarna och
den stärkta gemensamma kampen mot internationell kriminalitet.
Samarbetet innebär enligt konventionen bl.a. informationsutbyte mellan
Schengenstaterna genom datasystemet Schengens informationssystem
(SIS).
När det gäller den personliga integriteten, integritetsskydd och "kvaliteten"
på uppgifterna i SIS är det viktigt att konstatera att registrering av fram-
ställningar och uppgifter i SIS styrs av nationell lagstiftning liksom de
enskilda människornas rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade
av honom eller henne. SIS är uppbyggt som ett spanings- och efterlysnings-
hjälpmedel där staterna kan föra in uppgifter om personer, fordon eller
föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran om att
någon särskild åtgärd skall vidtas med personen i fråga om han eller hon
påträffas.
Schengenkonventionen innehåller utförliga bestämmelser om skydd för
personuppgifter som förs in i SIS, där följande exempel kan nämnas. När det
gäller personer får endast vissa angivna uppgifter registreras, nämligen
identitetsuppgifter och om personen är beväpnad eller kan befaras tillgripa
våld. Vidare skall uppgifter finnas om syftet med registreringen samt det
begärda förfarandet. Anmärkningar av annat slag är inte tillåtna, till exempel
uppgifter som avslöjar rasursprung eller politiska åsikter eller som rör hälsa
eller sexualliv. Uppgifterna i SIS är tillgängliga endast för myndigheter som
har behörighet för gränskontroller eller andra undersökningar inom landet
som verkställs av polis- och tullmyndigheter.
För att säkerställa enskildas rätt att ta del av uppgifter i SIS skall enskilda,
enligt konventionen, ha rätt att vända sig till domstol eller annan behörig
myndighet och begära upplysningar eller för att begära rättelse, radering eller
skadestånd med anledning av registrering som berör honom eller henne.
Schengenstaterna är skyldiga att verkställa ett sådant beslut. Varje Schengen-
stat skall vidare utse en nationell tillsynsmyndighet till vilken enskilda skall
kunna vända sig med begäran om att myndigheten skall granska registrerade
uppgifter om honom eller henne i SIS och hur de används. Den nationella
myndigheten skall också självständigt och utan begäran från enskilda utöva
tillsyn över den nationella delen av SIS. När det gäller den senare frågan,
dvs. den enskildas rätt att hos behörig myndighet begära kontroll (art. 114.2),
menar regeringen att det här inte krävs någon lagreglering. I motsats till
regeringen menar Folkpartiet att de enskilda personernas rätt att begära
granskning av Datainspektionen måste lagregleras och att en sådan
bestämmelse därför måste återfinnas i lagen om Schengens informations-
system. Denna uppfattning vinner också stöd av konventionen (art. 114.2)
som stipulerar att "denna rättighet skall regleras i den nationella lagen". Det
får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Värna asylrätten
Genom Schengen skapas gemensamma former för kontroll vid de s.k.
yttre gränserna. Det gör det angeläget för oss liberaler att säga några ord
om asylrätten. Att värna asylrätten i Sverige och i Europa är den liberala
utgångspunkten för svensk flyktingpolitik. Det kan aldrig ersättas med
aldrig så kraftfulla åtgärder i andra avseenden. Genom att enskilda länder
gör sin asylpolitik mer restriktiv görs inte skyddsbehoven mindre
omfattande. De asylsökande skyfflas bara runt mellan olika stater och
främst till dem som relativt sett söker föra en human flyktingpolitik. I
längden visar det sig att inget land förmår stå emot en nedåtgående spiral,
när åtskilliga andra höjer tröskeln för asylsökande att över huvud få sina
skyddsbehov prövade.
En samordnad politik för att bidra till att förebygga och/eller undanröja
orsaker till flykt och påtvingad migration skall vara ett viktigt inslag i
Sveriges internationella agerande såväl bilateralt som multilateralt. Här bör
inte minst olika FN-organ som t.ex. UNHCR få ett kraftfullt stöd.
Folkpartiets ståndpunkt har varit att EU bör utveckla en gemensam
asylpolitik så att ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mera jämnt mellan
Europas stater. Inte minst flyktingkatastrofen i det forna Jugoslavien har
visat på frånvaron av och nödvändigheten att få till stånd en gemensam
europeisk flyktingpolitik. Denna måste bygga på principen om gemensamt
ansvarstagande och fördelade insatser.
Det förutsätter att flyktingpolitiken förs till de områden där majoritets-
beslut kan tillämpas. I praktiken innebär detta att flyktingpolitik flyttas från
den tredje pelaren till den första pelarens område som möjliggör överstatliga
beslut som rör flyktingpolitiken. Genom Amsterdamfördraget har detta till en
del genomförts.
Praxis för beviljandet av asyl varierar mellan EU-länderna. I verkligheten
har flyktingpolitiken successivt stramats åt i hela Europa. En samordning av
medlemsstaternas minimiansvar är därför nödvändig, om åtminstone några
länder i praktiken skall kunna bedriva en mer generös flyktingpolitik. Det får
inte bli så att de minst generösa länderna sätter normen. Detta måste prägla
tillämpningen också av Schengenavtalet och den s.k. Dublinkonventionen,
som rör flyktingpolitiken.
Enligt vår uppfattning är regeringen alltför passiv när det gäller att driva
frågan om en samordning av medlemsstaternas minimiansvar för människor
på flykt undan krig och förföljelse. I stället för att skriva fram propositioner
med försämringar för människor i massflyktssituationer borde regeringen
agera för att få till stånd en mänskligare flyktingpolitik på europeisk nivå. På
grund av riksdagsordningens bestämmelser om motionsrätt är vi emellertid
förhindrade att framställa ett yrkande om detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
för att göra en samlad översyn över hur i samband med gränskontroll-
verksamheten integritetsaspekter skall vägas mot kraven på effektivi-
tet i den brottsbekämpande verksamheten,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagarna med instruk-
tion för Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern att enskilda
utländska tjänstemän, som omfattas av de svenska reglerna om straff-
rättsligt ansvar för fel och försummelser som begåtts i myndighets-
utövning här i Sverige, skall stå under JO:s och JK:s tillsyn och åtals-
rätt,
3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om
Schengens informationssystem att enskilda personers rätt att enligt
artikel 114.2 i konventionen hos Datainspektionen begära att
myndigheten skall granska registrerade uppgifter om honom eller
henne i SIS och hur de används lagregleras.