Den yrkesgrupp där arbetsplatsolyckor och stressrelaterade sjukdomar ökar mest är poliskåren. Detta gäller såväl bland kvinnliga som manliga anställda. Polisernas arbetssituation har blivit tyngre dels på grund av det ökade och grövre våldet i samhället, dels på grund av den ökade interna arbetsbördan. Polisens ökade arbetsbörda beror också på andra faktorer varav en är de neddragningar av civilanställd personal som gjorts. Ytterligare en viktig faktor är de neddragningar som gjorts i resten av det sociala skyddsnätet. Det gäller kommunernas minskade resurser vilket lett till minskning av personal i skolor och förskolor, minskning av antalet vårdplatser för missbrukare och inte minst minskade resurser för socialtjänsten.
Polisen måste i sin dagliga gärning fatta snabba beslut, ofta i pressade situationer där ett felaktigt beslut kan innebära risker för såväl allmänheten som för polisen själv. En utbränd polis riskerar att inte korrekt kunna bedöma situationer och därmed ökar risken för ett upptrappat användande av våld. Tilltron till rättsväsendet som en bärande del av demokratin kräver att polisen uppfyller de krav som samhället ställer på dem.
Den nya polisrollen bygger idag mer på brottsförebyggande arbete. Detta problemorienterade arbete ställer helt nya krav på de enskilda poliserna. Polisutbildningen har förändrats och anpassats till det nya arbetssättet men i stort sett hela den idag aktiva poliskåren har utbildning för en annan polisroll. Detta skapar ökad stress och frustration hos många enskilda poliser. Av dessa skäl krävs satsningar på vidareutbildning av poliskåren så att alla kan ha en grund att stå på när det gäller de nya arbetsmetoderna. Handledningsmetoderna måste utvecklas för att följa upp och stötta i utvecklingsarbetet. Arbetstidernas förläggning är också av yttersta vikt såväl för effektiv resursanvändning som för den interna arbetsmiljön.
De ökade risker för skador och sjukdomar som poliser utsätts för kan komma att försvåra rekryteringen av poliser för framtiden. Det kan även leda till personalbrist på grund av sjukskrivningar, förtidspensioneringar och att poliser söker sig till andra yrken. Vänsterpartiet anser att detta kan komma att bli ett strukturellt problem i den framtida polisorganisationen och att det krävs en översyn av polisens arbetssituation för att komma till rätta med problemen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens arbetssituation.
Stockholm den 30 september 1999
Yvonne Oscarsson (v)
Alice Åström (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Ingrid Burman (v)
Rolf Olsson (v)
Lena Olsson (v)
Ulla Hoffmann (v)
Carlinge Wisberg (v)
Claes Stockhaus (v)