Polisens resurser räcker inte till för att utreda alla brott. De generella neddragningar som har skett över hela landet och resursfördelningen mellan länspolismyndigheterna utfaller mycket negativt för Stockholms läns del. Alltför stor del fördelas efter befolkningstal, inte efter faktiska brottsuppgifter. Det är nu oerhört angeläget att resurserna till brotts- bekämpning ökar, men också att fördelningen av resurserna länen emellan ses över.
För att kunna utföra ett tillfredsställande förebyggande arbete, snabba ingripanden och utredningar av brotten krävs att polisresurserna bättre korresponderar mot den faktiska brottsligheten. I Stockholms län är andelen brott avsevärt mycket högre än vad som motsvaras av befolkningsandelen. Det faktiska behovet måste ges större tyngd vid fördelning av resurserna över landet.
Allt fler unga blir rånade av ungdomar i Stockholmsregionen. Mobil- telefoner, märkeskläder och kontanter blir rånarnas byten. Hot om repressalier om rånoffret skvallrar tillhör brottet.
För närvarande råder en stor brist på polisresurser för att förebygga och följa upp ungdomsbrott, särskilt i södra Stockholm. Resursbristen har bl a fått följande konsekvenser. Många ungdomsgäng kan härja ostört då många brott aldrig utreds, och om de utreds är handläggningstiden så lång att vittnen drar sig ur. När grövre brott anmäls, t ex narkotikabrott, kan det ta flera månader innan någonting händer. Åtal skall väckas inom sex veckor men det sker inte. Ungdomar under 15 år som begår brott ska överlämnas till socialtjänsten, men kontakten mellan socialtjänsten och polisen fungerar inte som den bör, sannolikt till stor del på grund av resursbrist på båda håll, och följaktligen blir uppföljningen bristfällig. Detta leder till att polisen prioriterar misshandel och olaga hot medan stölder, skadegörelse och snatterier läggs åt sidan. Ingen egentlig yttre spaning hinner genomföras, varför polisen inte kan bygga upp den personkännedom som skulle kunna hjälpa den i dess arbete.
Vi kristdemokrater anser att ungdomsbrotten måste prioriteras. Det handlar om de signaler som samhället ger unga brottslingar. Om inte snabba åtgärder vidtas blir signalen att samhället accepterar ett brottsligt beteende. Särskilda resurser behövs för att kunna prioritera ungdomsbrottsligheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade polisresurser till Stockholms län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda resurser för att kunna prioritera åtgärder mot ungdomsbrottsligheten i Stockholms län.
Stockholm den 2 oktober 1999
Inger Strömbom (kd)
Amanda Agestav (kd)
Stefan Attefall (kd)
Inger Davidson (kd)
Mats Odell (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Margareta Viklund (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)