Föregående år aktualiserade jag frågan om eftersökning av försvunna
personer i motion Ju210. Sedan dess har en del hänt. Enligt uppgift pågår
utbildning av poliser i "Managing Search Operation". Även ett nordiskt
samarbete har inletts. Enligt RPS inleds också ett samarbete mellan polis-
myndigheter runt om i landet och frivilligorganisationer. Allt detta är
utmärkt. Fortfarande har dock även under sistlidna år ett antal fall upp-
märksammats där eftersökningen inte fungerat. Detta innebär att mycket
fortfarande återstår att göra. Jag har till exempel inte fått några rapporter
som tyder på att samarbete inletts med försvarsmakten. Försvaret har
stora resurser och relevant utrustning som med fördel skulle kunna
utnyttjas på ett mer organiserat sätt vid eftersök. Jag avser insatser med
utrustning för mörkerseende, helikoptrar, målsökningsutrustning,
värmedetektion etc. Flygbasjägarförbanden är för övrigt specialister på
att finna folk i terrängen. Vidare har inget framkommit som tyder på att
landets samlade resurser med avseende på kartor utnyttjas. Med modern
teknik kan nästan allt kartmaterial över Sverige bli åtkomligt genom en
knapptryckning.
Sedan föregående års motion har spårhundsverksamheten i Storbritannien
utvecklats ytterligare. Förutom i Essex har ytterligare ett antal polisdistrikt
skaffat blodhundar. Dessutom har Essexpolisen tränat ett par schäferhundar
på samma sätt som blodhundarna och därvid nått väsentligt bättre resultat vid
spårningen än vad som är fallet efter traditionell träning. Man avser nu att
försöka skyddsträna dessa två schäfrar för att se om de fortfarande klarar
spårningen lika bra efter denna tilläggsträning.Vid gamla spår är dock
blodhundarna överlägsna. Fallbeskrivningar från Essex visar bland annat hur
blodhunden Sherlock, blott 7,5 månader gammal spårar och finner en 57-årig
kvinna som 26 timmar tidigare försvunnit från ett sjukhus. Hunden började
sitt arbete inne på sjukhusområdet, där under de förlupna 26 timmarna
åtskilliga personer passerat, och avslutade med att hitta den försvunna
kvinnan sittande i skogen. Blodhunden Morse gav sig ut vid 15 månaders
ålder för att söka efter en mentalpatient, som varit försvunnen i 14 timmar.
Spåret startade med att Morse luktade på förarsätet i den försvunnas bil och
avslutades i ett hus där man först försökte förneka att patienten uppehöll sig.
Uppdraget klarades på 10 minuter. Detta kan delvis förklaras med att inga
andra sökinsatser ännu var gjorda och hunden fick chansen till ett "rent"
spår.
Som anfördes i fjolårets motion finns det i USA även frivilliga
blodhundsteam som står till polisens förfogande. Dessa team tränas oftast i
samarbete med polisen. På så sätt kan man säkerställa en god kvalitet på
träningen. Det är alltså inte nödvändigt att svensk polis själv äger och tränar
blodhundsteam. Ett team bör vara uppbyggt så att det, förutom förare och
hund, finns en eller två skickliga kartläsare som springer med samt någon
sambandsperson med ständig radiokontakt med teamet. Detta för att för-
stärkning, ambulans eller andra insatser såsom utbytesteam etc. snabbt skall
kunna sättas in. Som jag anförde i fjol är det av största vikt att vi i Sverige
snarast drar konsekvenserna av egna och andras erfarenheter avseende
eftersökning av försvunna personer. Insatser av relativt billiga och enkla
medel som räddar människoliv får inte försenas ytterligare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om eftersökning av försvunna personer.