Motion till riksdagen
1999/2000:Ju202
av Gunnarsson, Rolf (m)

Polisens resurser i Dalarnas län


Dalarnas län visar en ökning då det gäller våldsbrott! Också
misshandelsbrotten har ökat något under 1998, allt jämfört
med 1997.
Vidare kan noteras att bedrägeribrotten har ökat med 5 procent. Rånen har
ökat från 63 för år 1997 och 82 för år 1998. Det är butiksrån och personrån
som står för ökningen.
Polismyndigheten Dalarna har också gjort en s.k. kvartalsstatistik, där man
konstaterar att de resultat som noterades 1997 inte uppnåtts under 1998. Det
gäller bl.a. gripna personer. Antalet alkoholutandningsprov liksom antalet
utförda s.k. verifikationsanalyser (urinprov i samband med misstanke om
narkotikabrott) har minskat i Dalarna.
I den uppföljning för 1999 som presenterats visar denna en ökning av
antalet anmälda brott totalt och brottsbalksbrott i Dalarna. Ökningen är cirka
7-8 procent jämfört med samma period 1997.
En oroande statistik är också att den s.k. ärendebalansen försämrats,
således ärenden som inte behandlats. I januari 1999 fanns cirka 3.200
ärenden i denna "hög" från att ha varit 1.000 färre ett år tidigare. Detta
gäller
anmälningar som är tre månader och äldre.
Frågan om resursbristen hos åklagarmyndigheten kan också tas upp.
I den verksamhetsplan som polismyndigheten själv upprättat, med
inriktning på 1999, sägs det följande under rubriken Personalsituationen:
"En minskning av personal har pågått sedan 1992 då riksdag och regering
slutade att ange antalet tjänster och i stället anvisar en summa pengar. Viss
nyanställning till trots handlar det om en personalminskning på mer än 100
befattningshavare under fem år."
Trots att man kan se en liten ökning av styrkan konstaterar man "att
personalläget är mycket ansträngt".
Polisens övergripande mål är att minska brottsligheten och öka människors
trygghet.
Om man ser på olika brott kan, för Dalarnas del, konstateras:
Målet är att antalet våldsbrott i Dalarna inte skall överstiga 5,0 per 1.000
invånare, d.v.s. betydligt under riksgenomsnittet. Prognosen för 1998 är dock
5,2.
Polismyndigheten konstaterar att det är stora skillnader mellan länets 15
kommuner. Skillnaden beror på antalet krogar. Myndighetens mål är att
komma tillrätta med våldet i anslutning till krogarna i samverkan med
alkoholhandläggare, ordningsvakter, kommunala insatser samt föräldrar. Här
kan BRÅ:s (Brottsförebyggande rådets) statistik nämnas. För första halvåret
1998 anmäldes 575 200 brott, en ökning med två procent.
Då det gäller statistiken för anmälda brott per 100 000 innevånare intar
Dalarnas län plats 10 av 21 län.
Det konstateras också att i Dalarna har cirka åtta procent av kostnaderna
för hela polisverksamheten lagts på trafikövervakning. Det talas om en
"framgångsrik satsning" på hastighetsövervakning. Det är självfallet bra,
men då det ibland saknas insatsstyrkor för att klara våldsbrottsligheten kan
det möjligen kännas fel att satsa hårt på trafikövervakning, typ
hastighetskontroller. Det hade personligen känts bättre om man redovisat en
"framgångsrik satsning" på att bekämpa våldsbrotten!
Polisen konstaterar också att fjällturismen kräver ökade insatser. Cirka
50 000 personer finns i Sälen-området en storhelg. Polisen skriver:
"Den nya typ av fjällturismen, som på senare år vuxit fram, förefaller att
bestå. I stället för, att som tidigare huvudsakligen ha rört sig om
skidintresserade familjeåkare har vi fått en publik som lagt ett hektiskt
nattliv
som komplement till sitt intresse av att åka skidor. Detta kommer självfallet
att medföra ökad belastning på de polisiära resurserna."
Det är en riktig inriktning att öka insatserna, exempelvis vid veckosluten
och då framförallt i stadskärnorna och utanför krogarna vid stängningsdags.
Alltför ofta får man, efter helgerna, läsa i media om misshandelsfall utanför
krogarna.
Tyvärr konstateras det, i motsats till vad regeringen alltid framhåller i
debatter om polisen, att "personalminskningen med över 100 medarbetare
får självfallet till följd att allmänheten och andra myndigheter får vidkännas
en minskning av servicenivån".
Det är bra att målsättningen är att närpolisverksamheten skall utgöra basen
i polisverksamheten. Jag har själv haft förmånen att ett antal kvällar/nätter
vara med olika polispatruller i Dalarna. Genomgående skulle jag kunna
sammanfatta det hela med att de flesta poliser i tjänst har känt sig
otillräckliga. Endast en del av de "larm" som fåtts, har klarats av beroende på
polisbristen.
Det är bra att målet är att poliser, som arbetar inom närpolisverksamheten,
skall ha vardagsbrottsligheten som sin huvuduppgift. Men då får inte
personalsituationen vara sådan att närpolisernas huvudsakliga tid går åt till
att hjälpa till i utryckningsstyrkorna och inte klara andra viktiga uppgifter.
I många debatter i riksdagen har jag alltid fått till svar "att det aldrig
funnits så många poliser som nu". Detta stämmer inte! Jag citerar då
verksamhetsplanen för polisen i Dalarna där man alltså talar om minus 100
poliser totalt. Där berättas att det i länet fanns 207 poliser placerade inom
närpolisverksamheten i november 1997. I september 1998 var summan 164
poliser!
Vi skall också komma ihåg att folk i glesbygden - Dalarna är där ett bra
exempel - bildat något av vad som kan kallas "Medborgargarden". Sådana
patruller finns på flera platser i länet. Polisen samarbetar med dessa
patruller,
som oftast består av affärsmän som tröttnat på inbrott och skadegörelse.
Nattpatrullerna, med civilpersoner, ser ut att snarare öka i antal än minska.
Kanske skall man se detta som ett minskat förtroende för polisens
möjligheter att kunna hjälpa till och ett accepterande av polisens minskade
resurser.
En viktig del är antalet outredda ärenden. Det får inte vara så att många
viktiga ärenden från allmänheten inte kommer längre än till en hög där
outredda anmälningar finns.
Besparingarna har slagit hårt inom polisen. Då polisen arbetar i motvind
innebär detta att trovärdigheten hos allmänheten tyvärr minskar.
Besparingarna slår hårt och bristen på resurser gör att det s.k. buset lär sig
var i länet det saknas resurser. Långa utryckningstider till orter i glesbygden
gör också att allmänhetens förtroende minskar. Det är en farlig utveckling.
Också vi som bor i glesbygden skall kunna känna trygghet.
Det kan tyvärr konstateras att våldet blir brutalare. Knivar, skjutvapen och
karatesparkar har tyvärr blivit vardagsinslag i Dalarna. Vi får aldrig komma i
det läget att denna typ av brottslighet accepteras.
Att det är resursbrist hos polisen i Dalarna kan nog också påvisas av
övertidskostnaderna. 1998 var kostnaden 7,3 miljoner kronor mot 5,5
miljoner kronor för 1997.
Jag är inte så naiv att jag tror att polisens problem enbart löses genom ett
ökat antal polistjänster. Det krävs insatser på en rad andra områden i vårt
samhälle för att komma tillrätta med problemen. Brottsförebyggande
verksamhet måste till och den måste prioriteras. Föräldrarna måste självklart
ta ett större ansvar för sina barn och ungdomar och samhälls- och
förvärvsklimatet måste vara så att föräldrarna får mer tid för sina barn och
ungdomar. Den viktiga normöverföringen, från generation till generation, har
blivit lidande i det socialistiska styressätt som dominerat Sverige under
många år.
På kort sikt är det avgörande för människors trygghet att veta, att polisen
har tillräckliga resurser för att kunna vara på plats inom rimlig tid om något
händer. Det får helt enkelt inte bli sådana neddragningar att polisen vid larm
tvingas till passivitet för att det saknas poliser.
Vi måste veta att om något händer skall polisen ha sådana resurser att man
kan komma.
Jag är inte heller säker på att nuvarande relativt hierarkiska uppdelning
inom polisen skall vara kvar. Kanske borde en mer "gränsöverskridande"
verksamhet ske. Kanske kan detta ge mer samlade och ökade resurser. Ett
exempel är alltså att en "avdelning" talar om satsningar, medan andra inte
klarar av sina uppdrag.
Jag vill avsluta med ord som sades av vår partiledare i hans första tal som
partiets ledare:
"När medborgare i rädsla organiserar sig i medborgargarden - då måste
lag och ordning åter bli viktigare än permissioner och kriminalteater."

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att minska brottsligheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare resurser till polisen i Dalarna.

Stockholm den 20 september 1999
Rolf Gunnarsson (m)