Dalarnas län visar en ökning då det gäller våldsbrott! Också misshandelsbrotten har ökat något under 1998, allt jämfört med 1997.
Vidare kan noteras att bedrägeribrotten har ökat med 5 procent. Rånen har ökat från 63 för år 1997 och 82 för år 1998. Det är butiksrån och personrån som står för ökningen.
Polismyndigheten Dalarna har också gjort en s.k. kvartalsstatistik, där man konstaterar att de resultat som noterades 1997 inte uppnåtts under 1998. Det gäller bl.a. gripna personer. Antalet alkoholutandningsprov liksom antalet utförda s.k. verifikationsanalyser (urinprov i samband med misstanke om narkotikabrott) har minskat i Dalarna.
I den uppföljning för 1999 som presenterats visar denna en ökning av antalet anmälda brott totalt och brottsbalksbrott i Dalarna. Ökningen är cirka 7-8 procent jämfört med samma period 1997.
En oroande statistik är också att den s.k. ärendebalansen försämrats, således ärenden som inte behandlats. I januari 1999 fanns cirka 3.200 ärenden i denna "hög" från att ha varit 1.000 färre ett år tidigare. Detta gäller anmälningar som är tre månader och äldre.
Frågan om resursbristen hos åklagarmyndigheten kan också tas upp.
I den verksamhetsplan som polismyndigheten själv upprättat, med inriktning på 1999, sägs det följande under rubriken Personalsituationen:
"En minskning av personal har pågått sedan 1992 då riksdag och regering slutade att ange antalet tjänster och i stället anvisar en summa pengar. Viss nyanställning till trots handlar det om en personalminskning på mer än 100 befattningshavare under fem år."
Trots att man kan se en liten ökning av styrkan konstaterar man "att personalläget är mycket ansträngt".
Polisens övergripande mål är att minska brottsligheten och öka människors trygghet.
Om man ser på olika brott kan, för Dalarnas del, konstateras:
Målet är att antalet våldsbrott i Dalarna inte skall överstiga 5,0 per 1.000 invånare, d.v.s. betydligt under riksgenomsnittet. Prognosen för 1998 är dock 5,2.
Polismyndigheten konstaterar att det är stora skillnader mellan länets 15 kommuner. Skillnaden beror på antalet krogar. Myndighetens mål är att komma tillrätta med våldet i anslutning till krogarna i samverkan med alkoholhandläggare, ordningsvakter, kommunala insatser samt föräldrar. Här kan BRÅ:s (Brottsförebyggande rådets) statistik nämnas. För första halvåret 1998 anmäldes 575 200 brott, en ökning med två procent.
Då det gäller statistiken för anmälda brott per 100 000 innevånare intar Dalarnas län plats 10 av 21 län.
Det konstateras också att i Dalarna har cirka åtta procent av kostnaderna för hela polisverksamheten lagts på trafikövervakning. Det talas om en "framgångsrik satsning" på hastighetsövervakning. Det är självfallet bra, men då det ibland saknas insatsstyrkor för att klara våldsbrottsligheten kan det möjligen kännas fel att satsa hårt på trafikövervakning, typ hastighetskontroller. Det hade personligen känts bättre om man redovisat en "framgångsrik satsning" på att bekämpa våldsbrotten!
Polisen konstaterar också att fjällturismen kräver ökade insatser. Cirka 50 000 personer finns i Sälen-området en storhelg. Polisen skriver:
"Den nya typ av fjällturismen, som på senare år vuxit fram, förefaller att bestå. I stället för, att som tidigare huvudsakligen ha rört sig om skidintresserade familjeåkare har vi fått en publik som lagt ett hektiskt nattliv som komplement till sitt intresse av att åka skidor. Detta kommer självfallet att medföra ökad belastning på de polisiära resurserna."
Det är en riktig inriktning att öka insatserna, exempelvis vid veckosluten och då framförallt i stadskärnorna och utanför krogarna vid stängningsdags. Alltför ofta får man, efter helgerna, läsa i media om misshandelsfall utanför krogarna.
Tyvärr konstateras det, i motsats till vad regeringen alltid framhåller i debatter om polisen, att "personalminskningen med över 100 medarbetare får självfallet till följd att allmänheten och andra myndigheter får vidkännas en minskning av servicenivån".
Det är bra att målsättningen är att närpolisverksamheten skall utgöra basen i polisverksamheten. Jag har själv haft förmånen att ett antal kvällar/nätter vara med olika polispatruller i Dalarna. Genomgående skulle jag kunna sammanfatta det hela med att de flesta poliser i tjänst har känt sig otillräckliga. Endast en del av de "larm" som fåtts, har klarats av beroende på polisbristen.
Det är bra att målet är att poliser, som arbetar inom närpolisverksamheten, skall ha vardagsbrottsligheten som sin huvuduppgift. Men då får inte personalsituationen vara sådan att närpolisernas huvudsakliga tid går åt till att hjälpa till i utryckningsstyrkorna och inte klara andra viktiga uppgifter.
I många debatter i riksdagen har jag alltid fått till svar "att det aldrig funnits så många poliser som nu". Detta stämmer inte! Jag citerar då verksamhetsplanen för polisen i Dalarna där man alltså talar om minus 100 poliser totalt. Där berättas att det i länet fanns 207 poliser placerade inom närpolisverksamheten i november 1997. I september 1998 var summan 164 poliser!
Vi skall också komma ihåg att folk i glesbygden - Dalarna är där ett bra exempel - bildat något av vad som kan kallas "Medborgargarden". Sådana patruller finns på flera platser i länet. Polisen samarbetar med dessa patruller, som oftast består av affärsmän som tröttnat på inbrott och skadegörelse. Nattpatrullerna, med civilpersoner, ser ut att snarare öka i antal än minska. Kanske skall man se detta som ett minskat förtroende för polisens möjligheter att kunna hjälpa till och ett accepterande av polisens minskade resurser.
En viktig del är antalet outredda ärenden. Det får inte vara så att många viktiga ärenden från allmänheten inte kommer längre än till en hög där outredda anmälningar finns.
Besparingarna har slagit hårt inom polisen. Då polisen arbetar i motvind innebär detta att trovärdigheten hos allmänheten tyvärr minskar. Besparingarna slår hårt och bristen på resurser gör att det s.k. buset lär sig var i länet det saknas resurser. Långa utryckningstider till orter i glesbygden gör också att allmänhetens förtroende minskar. Det är en farlig utveckling. Också vi som bor i glesbygden skall kunna känna trygghet.
Det kan tyvärr konstateras att våldet blir brutalare. Knivar, skjutvapen och karatesparkar har tyvärr blivit vardagsinslag i Dalarna. Vi får aldrig komma i det läget att denna typ av brottslighet accepteras.
Att det är resursbrist hos polisen i Dalarna kan nog också påvisas av övertidskostnaderna. 1998 var kostnaden 7,3 miljoner kronor mot 5,5 miljoner kronor för 1997.
Jag är inte så naiv att jag tror att polisens problem enbart löses genom ett ökat antal polistjänster. Det krävs insatser på en rad andra områden i vårt samhälle för att komma tillrätta med problemen. Brottsförebyggande verksamhet måste till och den måste prioriteras. Föräldrarna måste självklart ta ett större ansvar för sina barn och ungdomar och samhälls- och förvärvsklimatet måste vara så att föräldrarna får mer tid för sina barn och ungdomar. Den viktiga normöverföringen, från generation till generation, har blivit lidande i det socialistiska styressätt som dominerat Sverige under många år.
På kort sikt är det avgörande för människors trygghet att veta, att polisen har tillräckliga resurser för att kunna vara på plats inom rimlig tid om något händer. Det får helt enkelt inte bli sådana neddragningar att polisen vid larm tvingas till passivitet för att det saknas poliser.
Vi måste veta att om något händer skall polisen ha sådana resurser att man kan komma.
Jag är inte heller säker på att nuvarande relativt hierarkiska uppdelning inom polisen skall vara kvar. Kanske borde en mer "gränsöverskridande" verksamhet ske. Kanske kan detta ge mer samlade och ökade resurser. Ett exempel är alltså att en "avdelning" talar om satsningar, medan andra inte klarar av sina uppdrag.
Jag vill avsluta med ord som sades av vår partiledare i hans första tal som partiets ledare:
"När medborgare i rädsla organiserar sig i medborgargarden - då måste lag och ordning åter bli viktigare än permissioner och kriminalteater."
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska brottsligheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare resurser till polisen i Dalarna.
Stockholm den 20 september 1999
Rolf Gunnarsson (m)