med anledning av prop. 1998/99:145 Ändring av fridskränkningsbrotten
Regeringen föreslår i sin proposition 1998/99:145 en ändring
i brottsbalken vad gäller straffansvar för grov fridskränkning
och kvinnofridskränkning. Enligt regeringens förslag skulle
det för straffansvar vara tillräckligt att var och en av de
gärningar en person åtalats för utgjort ett led i en upprepad
kränkning av brottsoffrets integritet och att gärningarna varit
ägnade att allvarligt skada offrets självkänsla. Ett formellt
krav på ytterligare kränkning ska inte längre ställas.
Bakgrund
Högsta domstolen har, i en dom den 19 mars 1999,
konstaterat att den nu gällande lagstiftningen, vad gäller grov
frids- eller kvinnofridskränkning, ska tolkas så att det för en
fällande dom krävs att det föreligger ett tidigare konstaterat
brott, utöver vad som omfattas av åtalet. Som regeringen
också konstaterar innebär en sådan tolkning en klar
inskränkning i förhållande till vad som var avsikten med den
nya lagen.
Antalet misshandelsbrott ökar kraftigt. De senaste månaderna har flera
allvarliga brott mot kvinnor skett. Tanken med brottet frids- och
kvinnofridskränkning var att betona allvaret i den systematiska kränkningen.
Enligt propositionen visar också statistik att den nya straffbestämmelsen har
kommit att användas" i en inte obetydlig omfattning". Kristdemokraterna
ställde sig bakom den förra propositionen 1997/98:55 Kvinnofrid. Kvinno-
misshandel, liksom all annan form av misshandel, är i grunden ett brott mot
alla människors lika värde. Den förra propositionen var ett steg i rätt
riktning.
Kristdemokraterna beklagar dock att den nu gällande lagtexten varit svår-
tolkad och svårtillämpad. Detta får inte upprepas. Det är därför av yttersta
vikt att det nya lagförslaget tydligt anger syftet med lagen - att betona
allvaret i en serie kränkningar mot en person.
Riksåklagarens förslag samt
Lagrådets yttrande
Riksåklagaren har föreslagit att det aktuella brottet ska vara
tillämpligt "både när de brottsliga gärningarna som omfattas
av åtalet i sig innebär en upprepad kränkning och när
gärningarna utgör ett led i en sådan kränkning". Regeringen
kritiserar förslaget med hänvisning till att två, alternativt an-
givna, möjligheter att uppfylla rekvisitet "upprepad
kränkning" införs. Detta skulle enligt regeringen leda till nya
svårigheter.
Lagrådet kritiserar regeringens förslag och förordar en mer genomgripande
ändring av lagtexten. Enligt Lagrådet kan regeringens förslag till lag få
oönskat resultat eftersom uttrycket "var och en" även är subjekt till rekvisitet
"varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla". I stället menar Lag-
rådet att första stycket borde ha lydelsen: "Den som begår brottsliga gär-
ningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot närstående eller tidigare närstående, döms,
om gärningen utgjort en serie av kränkningar av personens integritet, eller
ingått i en serie av sådana kränkningar, och varit ägnade att allvarligt skada
personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år". Lagrådet menar att av orden "ingår i en serie"
följer att domstolen även kan beakta gärningar som ligger i tiden före dem
åtalet avser. Däremot täcks fortfarande inte den situationen in där först ett
allvarligt brott har begåtts och sedan gärningsmannen begår ett par lindriga
brott. Här kan domstolen, enligt Lagrådets bedömning, knappast finna att
sådana gärningar är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.
En fortsatt bearbetning
Regeringen instämmer i Lagrådets kritik vad gäller
tolkningsproblem vid tillämpningen men säger samtidigt att
en sådan genomgripande förändring av lagtexten som
Lagrådet förespråkar måste "föregås av en mer omfattande
beredning och analys än vad som har varit möjligt att
genomföra i detta sammanhang". Med hänvisning till en
omfattande användning av straffbestämmelsen samt en
allmänpreventiv effekt av dess införande anser inte rege-
ringen att det i propositionen framlagda förslaget kan
bearbetas ytterligare.
Kristdemokraterna beklagar detta. Det allmänna rättsmedvetandet kräver
en tydlighet av lagstiftaren. I förlängningen påverkas slutligen den allmän-
preventiva effekten. Risken är påtaglig att nya tveksamheter får allvarliga
konsekvenser för dem som drabbas. Detta får inte inträffa igen. Riksåklaga-
rens förslag och Lagrådets yttrande bör därför analyseras och bearbetas
grundligt. Framför allt de kvinnor och barn som utsatts för misshandel, olaga
hot, hemfridsbrott och sexuella övergrepp skulle kunna känna trygghet om
det lades fram ett genomarbetat lagförslag. Förarbetena kan på så sätt bidra
till en tydlig vägledning vid rättstillämpningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligad
lagtext angående grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning
där hänsyn tas till Lagrådets påpekande av behovet av en mer genom-
gripande reform,
2. att riksdagen avslår regeringens nuvarande lagförslag vad gäller
grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.
3.