med anledning av prop. 1999/2000:45 Överförande av straffverkställighet utan den dömdes samtycke
Bakgrund
Lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom (IVL) innebär att Sverige efter överenskommelse med en
annan stat och under vissa förutsättningar kan åta sig att här i landet
verkställa en utländsk brottmålsdom. På motsvarande sätt kan en annan
stat verkställa en svensk brottmålsdom.
IVL tillkom i samband med Sveriges tillträde till Europarådets konvention
brottmålsdoms internationella rättsverkningar från 1970 (brottmålsdoms-
konventionen).
Denna har inte vunnit någon bred anslutning. Konventionen ställer
nämligen upp ett flertal krav för att överförande skall kunna ske.
Europarådets konvention från 1983 om överförande av dömda personer
(överförandekonventionen) medförde dock en avsevärd förbättring av
möjligheterna att överföra dömda personer, och ett flertal ändringar gjordes i
IVL. I stort sett alla Europarådsstater har tillträtt konventionen och flera
andra stater har anslutit sig. Överförandekonventionen ger endast vissa
riktlinjer för när en dömd person skall kunna överföras. Vissa grundläggande
krav ställs emellertid upp, t.ex. den dömdes samtycke. Samtycke från den
dömde är således ett av de grundläggande kraven i överförandekonventionen.
Ändringar i internationella verkställighetslagen - tilläggsproto-
kollet
Regeringen föreslår i prop. 1999/2000:45 att det i IVL skall införas
bestämmelser som innebär att verkställighet av en frihetsberövande
påföljd får ske i Sverige utan den dömdes samtycke när den dömde
personen har flytt till Sverige innan påföljden verkställts (flyktfallet),
eller den dömde i samband med domen utvisas på grund av brottet eller
på något annat sätt förbjuds att stanna kvar i den andra staten efter det att
han eller hon har försatt på fri fot (utvisningsfallet). På motsvarande sätt
skall Sverige i de fall som anges ovan kunna göra en framställning om att
verkställigheten av en frihetsberövande påföljd som har ådömts i Sverige
överförs till en annan stat. Med frihetsberövande påföljd avses inte bara
fängelse utan även t.ex. överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Dessa
ändringar överensstämmer med 1997 års tilläggsprotokoll till
överförandekonventionen. Den expertkommitté som ser över
tillämpningen av de europeiska konventionerna på det straffrättsliga
området ansåg nämligen att frågan om det obligatoriska samtycket bäst
reglerades i ett tilläggsprotokoll till konventionen.
Överväganden
När det gäller flyktfallet är det främsta skälet till att samtycke inte skall
krävas att den dömde annars kan slippa undan det straff som han eller
hon skall avtjäna. Miljöpartiet motsätter sig inte att en sådan ändring
införs i IVL, även om den frihetsberövande påföljd som ådömts är
överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Om den dömde söker sig till sitt
hemland är det också rimligt att straffverkställigheten sker i detta land.
Det andra fallet avser utvisningsfallet. En av överförandekonventionens
syften är att återanpassa den dömde till ett normalt liv utan kriminalitet, och
en förutsättning för detta anses vara att den dömde samtycker till
överförandet av verkställigheten. Enligt regeringen skulle detta resonemang
sakna bärighet när det gäller dömda personer som efter det att påföljden
verkställts skall utvisas från det land där straffet avtjänas. En återanpassning
torde enligt regeringen i stället bli bättre och mer effektiv om den dömde
överförs till sitt hemland så tidigt som möjligt.
Det bärande skälet för förslaget är således att rehabilitering sker bäst i det
land som den dömde skall leva i efter avtjänat straff. Målet i svensk
kriminalpolitik är att det under straffverkställigheten skall ingå
rehabilitering
och anpassningsåtgärder inför frigivningen. Om utvisningslandets kriminal-
politik inte har denna inriktning eller om dess kriminalvård inte uppfyller de
mänskliga rättigheterna förlorar rehabiliteringsargumentet sin giltighet.
Miljöpartiet anser därför att Sverige, mot den dömdes samtycke, inte skall
begära överföring av straffverkställighet till länder vars kriminalvård inte
uppfyller de mänskliga rättigheterna och där det saknas adekvat rehabili-
tering under straffverkställigheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen omförhandlar 1997 års tilläggs-
protokoll till Europarådets konvention från 1983 om överförande av
dömda personer så att Sverige kan reservera sig på det sätt som anförts
i motionen.