Under sensommaren drabbades Tyrestaområdet söder om
Stockholm av en mycket stor och svårsläckt brand. Tyresta
Nationalpark och naturreservat är ett av de största orörda
skogsområdena i Sverige utanför fjällvärden, med ett unikt
läge på endast två mils avstånd från huvudstaden. En
representativ del av det mellansvenska spricklandskapet och
gammal skog. Området har skyddats för att bevara dess
specifika naturvärden och säkerställa dess stora betydelse för
friluftslivet.
Branden som startade på morgonen söndagen den 1 augusti och som man
trodde sig ha kontroll över redan första dagen kom att rasa vidare under hela
veckan innan man verkligen kunde tala om att branden var under kontroll.
Brandområdet har uppskattats till 650 ha, men är troligen något mindre.
Delar av den allra grövsta skogen är borta, tjäderspelsplatser har försvunnit,
på de stora hällmarkerna finns bara aska och svarta träd. Tyvärr måste man
konstatera att situationens allvar underskattades.
Räddningsarbetet präglades av att man hela tiden låg steget efter branden.
Resurser som skulle funnits tillgängliga redan på måndagen kom ett par
dagar senare. Slangar som saknades på måndagen fanns först på onsdagen.
Den massiva helikopterinsatsen med mörkerutrustade helikoptrar som på ett
avgörande sätt bidrog till att få kontroll över branden, sattes in först efter
att
den härjat i flera dygn. Dessvärre finns fler exempel som visar på samma
sak, bristande organisation. Den dåliga lokalkunskapen ledde också till stora
praktiska problem. Det visade sig att Nationalparken inte kunde skyddas
effektivt när den hotades av en brand.
Samordningsfrågorna måste betonas vid stora räddningsinsatser som
denna. Ansvarsfördelningen ska vara given från början. Brister i samordning
och organisation är mycket svårlösta när en situation snabbt förvärras. En
strategi måste redan finnas utarbetad för hur insatser av denna omfattning ska
hanteras om de ska kunna bli rätt genomförda. Vid Tyrestabranden skulle det
lokala brandförsvaret samsas med brandkårer från hela Mellansverige, med
Försvarsmakten med sin egen struktur och ordergivning, med hemvärnet,
med polisen, med militärpolisen och Räddningsverket, som inom parentes
bokstavligen överraskades av den svårtillgängliga naturen i området. Totalt
sett blev Tyrestabranden enligt uppgift den största räddningsinsatsen i
Sverige under efterkrigstiden.
Ur brandförsvarssynpunkt mycket gynnsamma vindförhållanden gjorde att
brandens omfattning och hoten mot bebyggelsen inte blev större. Ytterligare
en brand av samma omfattning i områdets västra del skulle helt stympat
parken.
Slutsatserna som kan dras av detta måste leda till att det i framtiden måste
finnas bättre förutsättningar för att hantera hot mot bevarandeintressen av
detta slag. Nationalparker är nationella angelägenheter som tillkommit för att
de representerar vissa värden. Staten äger marken i en nationalpark.
Rimligen bör det då också finnas en effektiv organisation som kan möta hot,
som t ex en brand. För alla landets nationalparker bör därför
brandförsvarsplaner upprättas. Dessutom måste samordningsfrågorna mellan
olika myndigheter vid katastrofer av detta slag bli föremål för en översyn.
Detta bör ges regeringen till känna
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av brandförsvarsplaner för landets
nationalparker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av samordningsfrågor
mellan olika myndigheter.