Sverige har under senare år direkt och indirekt drabbats av
flera katastrofer och masskadehändelser. Flera av de
katastrofer som drabbat Sverige har komplicerats av att de
har involverat resande, de drabbade har alltså haft sin hemort
på annan plats än där traumat ägde rum och har därigenom
inte haft tillgång till sitt vanliga nätverk, vilket medför ökad
utsatthet.
Det är viktigt att komma ihåg att de omedelbara reaktionerna på en trau-
matisk händelse är normala reaktioner hos normala människor som resultat
av onormala händelser - människors hanteringsförmåga blir kraftigt över-
belastad och ger upphov till traumatisk stress. Reaktionerna följer ett
mönster, men är naturligtvis individuella beroende inte bara på om man är
överlevande, anhörig eller räddningspersonal utan även på personernas
tidigare hanteringsstrategier och -förmåga. Om man i efterförloppet utvecklar
post-traumatiskt stressyndrom eller psykiska problem beror i hög grad på
omhändertagandet den första tiden efter händelsen. De olika grupperna kan
också ha olika behov av omhändertagande, och behovet kan vara olika vid
olika tidpunkter.
Det är en väsentlig skillnad mellan traumatiska kriser, som det här gäller,
och det man vanligen kallar livskriser (t ex att någon närstående dör, att få
ett
handikappat barn, att en närstående eller man själv drabbas av allvarlig
sjukdom). Av detta följer att det inte är tillräckligt att ha kunskap om hante-
ring av livskriser (vilket psykologer, många kuratorer, präster och andra
har). Har man inte tillräcklig kunskap om trauma och erfarenhet och träning i
att behandla det kan man göra mer skada än nytta.
I flera länder i Europa och i alla de nordiska länderna, utom Sverige, finns
därför nationella, högspecialiserade grupper som ansvarar för de psykolo-
giska insatserna. I Finland sker detta i samarbete med Röda korset, i
Danmark och Norge organiseras motsvarande funktion av Falck räddnings-
tjänst. I Sverige saknas dock, märkligt nog, fortfarande ett nationellt program
och en nationell expertgrupp för psykologiskt omhändertagande i samband
med katastrofer. Detta trots att undersökningar visat att drygt hälften av de
som drabbas av katastrofer utvecklar psykiska symtom. De får dessutom ofta
inte hjälp av samhällets normala hjälpapparat, som saknar resurser till ett
sådant omhändertagande. Det borde inte heller vara ett primärt åtagande för
den redan belastade psykiatrin.
En nationell grupp
- erhåller ökad kompetens och ovärderlig erfarenhet, kan medverka vid
såväl planeringen av samhällets insatser vid katastrofer som vid sådana
händelser Hot- och Riskutredningen diskuterat i sina scenarier, samt
utbildningen av de lokala krisorganisationerna. Den skulle därigenom
markant öka effektiviteten i samhällets agerande vid katastrofsituationer,
- kan förhindra att människor som själva är berörda av en katastrof för-
väntas ta hand om andra,
- kan användas till, förutom handledning och fortbildning, att ta hand om
personer i lokala krisgrupper som annars riskerar att drabbas av
"compassion fatigue",
- kan användas vid de insatser utomlands som olika svenska hjälporganisa-
tioner medverkar i,
- kan medverka i planering och uppbyggnad av organisation och strukturer
när det gäller det vitt fungerande nätet av uppgifter och ansvar i det totala
försvaret, såväl vad gäller krig, fred som det sårbara samhället.
Vi har i Sverige många lokala krisgrupper hos myndigheter
och verksamheter vilka dock, lyckligtvis, oftast inte behövt
träda i funktion. Men det finns också idag i landet ett 20-tal
psykologer som besitter den speciella kompetens som
efterfrågas. De har ett nära samarbete med sina kollegor i de
övriga nordiska länderna, och internationellt, trots att de
arbetar under så olika villkor. De har också efterhand stor
erfarenhet av praktiskt katastrofarbete såväl i Sverige som
utomlands. Flera av dem arbetar för SOS International,
exempelvis fick de drabbade busspassagerarna vid den svåra
bussolyckan i Tyskland hösten 1999 hjälp av svenska
psykologer från SOS International. Därigenom fick de
drabbade ett mer kvalificerat omhändertagande än om
olyckan ägt rum inom Sveriges gränser.
En nationell grupp skulle kunna utnyttja dessa personers kompetens och
stärka samarbetet med övriga länders katastrofexpertis till nytta för oss alla
och skulle kunna rymmas t ex inom Räddningsverket.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationella insatser vid kriser och katastrofer.