Stockholm har utmärkta hamnar men det finns två stora miljöproblem direkt kopplade till hamnverksamheten. Det ena är den påverkan som lastbilstrafiken från hamnarna har på Stockholms trafiksituation. Det andra är de stora risker som är förknippade med lossning och vidaretransport av farligt gods genom Stockholms innerstad. Vid flera tillfällen under 90-talet har det inträffat katastroftillbud i Stockholm med dessa typer av transporter inblandade. Konsekvenserna av en tankbilsolycka med efterföljande explosion i centrala Stockholm vågar man knappt tänka på. I ett värsta scenario kan en sådan olycka resultera i hundratals, kanske tusentals döda och skadade, förstörda byggnader och giftläckage till dricksvattentäkter. Varför ska vi vänta tills något riktigt allvarligt inträffar när det finns bra alternativa transportvägar?
På ostkusten finns flera andra hamnar som skulle kunna avlasta Stockholms innerstadstrafik och öka säkerheten. Tankfartyg lastade med flygbränsle till Arlanda flygplats kan till exempel i stället gå in i Mälaren för att lossa och vidaretransportera bränslet på Arlandabanan. Hamnarna i Oxelösund och Kapellskär har också tillgång till ett bra vägnät i mindre befolkningstäta områden där dessa typer av farliga godstransporter kan genomföras med högre säkerhet.
Styr om tank- och lastfartyg lastade med farligt gods till hamnar där befolkningskoncentrationen är betydligt lägre och där det är möjligt att lasta om direkt till järnväg eller där vägnätet har bättre kapacitet. Fördelarna är flera med en sådan lösning: miljöbelastningen i den redan hårt ansträngda Stockholmsregionen minskar, framkomligheten och trafiksäkerheten ökar och transporter av farligt gods minskar i befolkningstäta områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för vidaretransporter av farligt gods.
Stockholm den 2 oktober 1999
Karin Enström (m)