med anledning av prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret
1 Inledning
Vänsterpartiet har länge krävt att det militära försvaret skall minskas till
förmån för andra verksamheter inom den offentliga sektorn. Den positiva
säkerhetspolitiska utvecklingen under 1990-talet i Europa har gjort en
minskning av det militära försvaret politiskt möjligt. Ett alltmer medvetet
säkerhetspolitiskt arbete har utvecklats och försvarsutgifterna för
Europas länder har successivt minskat. Exempel på detta är att Nato-
länderna sammanlagt minskade sina försvarsutgifter med 16 % mellan
1985 och 1997. Ryssland hade minskat sina försvarsutgifter 1997 med 80
% jämfört med tiden före murens fall.
Vänsterpartiet har preliminärt som ett första steg ställt sig bakom den
ekonomiska ramen för totalförsvaret samt den nya inriktningen av
verksamheten. Därmed har vi accepterat det nya försvarets fyra
huvuduppgifter och förmågor: att försvara Sverige mot väpnat angrepp, att
hävda vår territoriella integritet, att bidra till fred och säkerhet i omvärlden
samt att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Vänsterpartiet ser alltså med tillfredsställelse på denna nu påbörjade
omdaning från ett invasionsförsvar till ett försvar som är anpassat till den nya
situationen i vår omvärld.
2 Internationell utveckling och svensk säkerhets-
och försvarspolitik
2.1 Alliansfrihet och neutralitet
Sverige har historiskt spelat en viktig roll i arbetet för fred, nedrustning
och säkerhet såväl globalt som i vårt närområde. Vår alliansfrihet har gett
oss möjligheter att bli tagna på allvar, och det har varit svårt att förknippa
Sveriges agerande med stormaktsintressen. Vänsterpartiet anser att denna
position bör bevaras och utvecklas. Som neutral och alliansfri stat har
Sverige ett särskilt ansvar för att värna folkrätten och förhindra en
internationell rättsordning som legitimerar supermakters eller starka
militäralliansers tillgripande av militärmakt utan mandat av Förenta
nationerna.
Regeringen framhåller i propositionen att ett aktivt svenskt deltagande i
PFF bidrar till att stärka vår förmåga att medverka i internationella insatser.
Vänsterpartiet anser att gemensamma övningar och den kontaktyta som detta
ger är viktigt. Men vad det gäller PFF så är organisationen Natoinitierad,
vilket innebär att Sverige starkt knyts till Nato genom att delta i denna.
Istället borde dessa kontakter och övningar organiseras genom att OSSE får
en utökad och vidgad roll. Ett PFF-medlemskap kan motverka Sveriges
intresse av att vår alliansfrihet uppfattas som konsekvent och stabil av
omvärlden.
Genom Amsterdamfördragets ikraftträdande i år har diskussionen om EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kommit i blickpunkten.
Vänsterpartiet är stark motståndare till idén om en gemensam politik inom
dessa områden. Denna utveckling förstärker och konfirmerar planerna på en
europeisk federation.
2.2 Förenta nationerna
Under många år har FN:s auktoritet undergrävts bland annat genom att
många stater, framför allt USA, häftar i skuld till organisationen. FN:s
egen organisation och arbetssätt är en kvarleva från det kalla krigets
dagar och har därmed bidragit till att försvåra ett beslut om FN-mandat i
kritiska situationer. Det är mycket viktigt att FN:s omorganisation genom
förändring av stadga och arbetssätt ger en vetofri kultur där stormakter i
säkerhetsrådet förhindras från att blockera åtgärder mot brott mot
mänskliga rättigheter. Det är vår uppfattning att aktioner av militär art,
oavsett vem som taktiskt leder dem, aldrig får ske utan FN-mandat. På
sikt anser vi att FN:s rekonstruktion också skall inkludera möjligheten
och kapaciteten att leda dessa insatser.
2.3 Försvarsindustrin
Med ett minskat svenskt försvar följer att vårt land inte kan hålla sig med
en försvarsindustri av den omfattning vi hade under det kalla kriget.
Försvarsindustrins kapacitet måste bygga på försvarets behov av
materiel. En omstrukturering är nödvändig för att stimulera
försvarsindustrin att övergå från militär till civil produktion. I Sverige har
vi riktlinjer för krigsmaterielexport som vid en internationell jämförelse
är restriktiva. Ett viktigt villkor för ett svenskt deltagande i ett utvidgat
europeiskt försvarsindustrisamarbete är att den svenska hållningen
avseende krigsmaterielexport kan upprätthållas.
3 Det militära försvaret
Omställningen av försvaret och nedläggningen av enheter påverkar
många människor och orter. Det är av största vikt att omställningsplanen
verkställs i samarbete med regionala och lokala myndigheter.
Omställningsarbetet skall syfta till att stödja en positiv utveckling av
arbetsmarknaden och stimulera kommunernas förutsättningar för tillväxt
och befintligt näringsliv. Det är vidare av vikt att de civilanställdas behov
uppmärksammas.
3.1 Inriktning av insatsorganisationen
Att ge större tyngd åt svenskt deltagande i internationella insatser är en
bra inriktning. Dessutom måste vi snabbare än nu kunna ställa upp med
resurser när behovet uppkommer. Det är också betydelsefullt att vi kan
bidra med mer förebyggande insatser. Ett ingripande på ett tidigt stadium
i en konflikt för att förebygga att denna blir väpnad är bättre än att gå in
för att separera stridande parter. Dessutom måste vår förmåga till
minröjning öka rejält. Den kunskap och kapacitet Sverige har för
utvecklande av dessa resurser både vad gäller material och personal
måste ges högre prioritet. Minst 200 miljoner årligen bör därför i
försvarsbudgeten avsättas för dessa ändamål. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
3.2 Flygstridskrafter
I avsnittet om flygstridskrafterna framhåller propositionen att den
långsiktiga inriktningen bör vara åtta divisioner JAS 39 Gripen från och
med år 2005. Detta ligger också i linje med ÖB:s förslag från den 19 maj
i år. Vänsterpartiet kan dela den bedömningen och även acceptera att
Viggensystemet utmönstras till ovan nämnda tidpunkt.
En konsekvens av detta blir att man nu bättre kan bedöma hur många JAS
39 Gripen-plan försvaret har behov av i framtiden. Enligt vedertagna
beräkningar brukar man ange att för en division behövs åtta plan i aktiv tjänst
och ungefär lika många i reserv. Det vill säga totalt 16 plan per division.
Med en dimensionering på åtta divisioner skulle således försvarets behov av
JAS 39 Gripen vara 128 stycken från och med år 2005. De beställningar som
ligger omfattar dock 204 plan. Som framgår av propositionen skapar denna
överbeställning av 76 JAS 39 Gripen-plan stora problem för planeringen. Det
torde därmed vara angeläget att i görligaste mån reducera beställningen av
JAS 39 Gripen.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen tillsätter en arbetsgrupp som klargör
försvarets verkliga behov av JAS-plan och därefter ges i uppgift att
omförhandla den svenska beställningen i syfte att reducera försvarets JAS-
beställning till en acceptabel nivå. Vad som ovan anförts om en arbetsgrupp
för att klargöra försvarets verkliga behov av antalet JAS 39 Gripen-plan och
reducering av den svenska beställningen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
3.3 Nya förbandstyper
De nya hoten innebär också att de militära resurserna måste organiseras
mot dessa hotbilder. Regeringen redovisar vad som skulle kunna ingå i
dessa nya uppgifter och vilka nya förbandstyper detta skulle kräva, som t
ex signalspaningsbataljon, IT-säkerhetsförband och NBC-styrka.
Därutöver föreslår Vänsterpartiet att man också inrättar miljöförband.
Risken för miljökatastrofer är stor, dels här i landet p.g.a. många miljöfarliga
verksamheter, transport av farligt gods på våra vägar och järnvägar, men
också för att kunna hjälpa till att miljösanera efter en väpnad konflikt eller
som hjälp med miljösanering i våra grannländer. Mycket materiel speciellt i
öst utgör ett miljöhot dels lokalt, dels för vårt land om en olycka sker.
Dessutom har Europaparlamentet redovisat behovet av att Europas stater kan
ställa miljösaneringskunskap och resurser till förfogande. Vad som ovan
anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3.4 Arméförbandens dimensionering och placering
Ur försvarspolitisk synpunkt kan vi acceptera grundidén och förslagen
vad gäller de förband som sorterar under armén. Det innebär att vi kan
acceptera propositionens helhetslösning vad avser arméns
utbildningssystem, dimensionering och placering.
3.5 Marina resurser
Vänsterpartiet accepterar att marina plattformar finns i både Berga och
Karlskrona samt att Göteborg skall ha marina resurser delar av året.
Gotland föreslås i propositionen förlora all marin verksamhet. Med tanke
på att Gotland omges av internationellt vatten är det ur ett
försvarspolitiskt perspektiv viktigt att markera vår territoriella närvaro.
Därför föreslår vi att två till tre patrullbåtar från Berga får sin placering i
Fårösund. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dessutom bör prövas om MekB18 i framtiden kan flytta sin verksamhet till
Fårösund för att där samla de militära resurserna. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
3.6 Kustartilleriets utbildning och lokalisering
Vi anser att propositionen gör en väl avvägd och riktig bedömning när
man låter KA4 ligga kvar som utbildningsförband i Göteborg. Både av
försvarspolitiska och säkerhetspolitiska skäl behövs en militär närvaro i
rikets största hamnstad.
Regeringen föreslår att KA2 i Karlskrona och KA3 i Fårösund skall läggas
ned. Detta förslag bör riksdagen avslå. Vårt förslag är istället att KA2 i
Karlskrona skall utgöra huvudplattformen för kustartilleriet. KA1 i Vaxholm
och KA3 i Fårösund bör läggas ned. Detta bör riksdagen besluta. Ur
utbildnings- och miljösynpunkt och med tanke på närheten till goda
övningsområden är KA2 det bästa alternativet för kustartilleriets
huvudplattform. Vi ser det som en fördel att man har kustartilleri och
Marinen på samma ställe, i en samlad garnison.
Angående varvsfrågan så pågår en diskussion om framtidens
fartygsunderhåll och produktion. Diskussionen omfattar Muskö örlogsvarv
och Kockums AB i Karlskrona. Regeringen föreslår att man vid behov
återkommer till riksdagen med dessa frågor. Det kan finnas olika
bedömningar av när och om detta behov föreligger. Vi anser därför att
riksdagen bör slå fast att varvsfrågan skall återkomma till riksdagen. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3.7 Helikopterförbandens organisation och lokalisering
Helikopterverksamheten föreslås organiseras i två bataljoner: en för
markoperativ verksamhet och en för sjöoperativ. I propositionen föreslås
lokalisering till Malmen respektive Berga samt att Säve (del av Göta
helikopterbataljon) skall vara kvar till och med 2003. Dessutom föreslås
att en mindre enhet förläggs till Boden. Vänsterpartiet vill påtala att
helikopterresurser har stor betydelse för stöd till samhället. Därför bör
resurser placeras på flera orter i vårt land. Att behålla verksamheten vid
Säve även efter 2003 är därför av största vikt, liksom att Boden får
behålla tillräckliga resurser dels för den militära utbildnings- och
övningsverksamheten, dels för att bevara en god tillgänglighet för
samhället. Det är av betydelse att beslut om militär och civil samverkan
för stöd till samhället i fred kan fattas på lokal nivå. Även andra orter bör
få tillgång till denna resurs som SAR-placering (räddningshelikoptrar).
Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
3.8 Flygflottiljernas antal och lokalisering
Regeringen menar att Försvarsmakten skall ha fem flygflottiljer: F 21 i
Luleå, F 4 i Östersund, F 7 på Såtenäs, F 16 i Uppsala och F 17 i
Kallinge.
För att underlätta omställning av och den framtida planeringen inom
flygvapnet föreslår Vänsterpartiet istället att Sverige fram till år 2005 skall
ha fyra flygflottiljer, med vardera två divisioner: F 21 i Luleå, F 4 i
Östersund,
F 7 på Såtenäs och F 10 i Ängelholm. Riksdagen bör således avslå
regeringens förslag nr 12 om att lägga ned F 10 i Ängelholm. Efter år 2005
bör målsättningen vara att gå ned till tre flottiljer med sammanlagt åtta
divisioner, eftersom flera flottiljer har kapacitet att ta emot tre divisioner.
Flygskolan bör enligt Vänsterpartiets mening vara kvar på F 10. F 16 i
Uppsala och F 17 i Kallinge bör dock läggas ned. Detta bör riksdagen
besluta. Den verksamhet som i dag bedrivs på dessa orter bör fördelas på de
kvarstående flottiljerna.
3.9 Ledningsfrågor
Den av regeringen föreslagna ledningsstrukturen för det militära
försvaret omfattar en operativ och taktisk ledning (OPIL) jämte
högkvarteret samt militärdistrikt (MD) med militärdistriktsenheter.
Vänsterpartiet accepterar i stort strukturen i förslaget, men vi föreslår en
annan indelning av landet i militärdistrikt. Det föreliggande förslaget om
fyra MD innebär att det blir stora områden som skall samordnas. Det
södra blir mycket befolkningstätt medan det norra har mycket stora
arealer att ansvara för. Därför föreslår Vänsterpartiet sex militärdistrikt.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett sådant
förslag.
Enligt Vänsterpartiet bör det föreslagna södra MD delas i två och
Värmland därvid ingå i det västra. Det norra MD bör också delas på två med
en justering söderut av gränsen mot Mälardalens område. Gotland bibehålls
som ett MD. Vi anser att dessa militärdistriktsområden får en bättre
möjlighet att leva upp till sina uppgifter att ge stöd till
frivilligorganisationerna och samverkan med totalförsvarets civila delar.
Överblicken och lokalkunskapen blir bättre. Man kan behålla en bred
kompetens bland personalen samtidigt som identifikationen för medborgarna
blir starkare. Vi ansluter oss till förslaget om 29 militärdistriktsenheter.
Dessa kommer att få det direkta ansvaret för samverkan med kommuner och
de lokala frivilligrörelserna.
Det är dock viktigt att de orter som genom riksdagsbeslutet påverkas av
kraftigt beskurna eller helt neddragna militära resurser kan få extra stöd och
resurser i form av förstärkta militärdistriktsenheter. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Det civila försvarets ledningsstruktur
kommer regeringen att redovisa för riksdagen hösten 2000. Vi återkommer i
frågan vid detta tillfälle.
3.10 Personalfrågor
Med tanke på det ökade deltagandet i internationella insatser har behovet
av kunskap om internationella relationer och säkerhetspolitik hos
personalen ökat. Detta motiverar ökade utbildningsinsatser på området.
En mycket angelägen personalfråga för Vänsterpartiet är den om
förekomsten av sexuella trakasserier inom försvaret. Vi vill betona att
arbetet för att komma till rätta med detta allvarliga problem inte får
läggas åt sidan nu när försvaret genomgår denna djupgående
omstrukturering.
3.11 Värnplikten
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att vi skall hålla kvar
värnpliktssystemet för totalförsvarspliktiga. När det blir färre som gör sin
värnplikt i ett omdanat försvar är det nödvändigt att den civila meriten
förbättras. Detta kan gälla t ex körkort eller behörighetsbevis som
studiepoäng. Dessutom måste villkoren för de värnpliktiga förbättras
genom t.ex. möjligheten att studera under värnpliktstiden genom
samarbete med högskolor. Även om ersättningsnivåerna är en uppgift
som delegerats till regeringen vill vi påtala att den föreslagna
uppräkningen av dagersättningen från 40 till 50 kronor/dag är för liten.
Den kompenserar inte dem som gör värnplikten jämfört med dem som
studerar eller har ett förvärvsarbete. Vad som ovan anförts bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. För övrigt återkommer vi till de
värnpliktigas situation när Pliktutredningen lagt fram sitt förslag.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i försvarsbudgeten avsätta 200 miljoner
kronor per år till minröjning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att
klargöra vilket försvarets verkliga behov av JAS-plan är,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en arbetsgrupp med uppgift att omförhandla
JAS-beställningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inrätta miljöförband,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om placering av patrullbåtar i Fårösund,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att pröva möjligheten att i framtiden flytta
MekB18:s verksamhet till Fårösund,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag nr 10 i den del som
avser nedläggning av KA2 i Karlskrona,
8. att riksdagen beslutar att lägga ned KA1 i Vaxholm,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen
med varvsfrågan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om helikopterförbandens organisation och
lokalisering,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag nr 12 att lägga ned F 10
i Ängelholm,
12. att riksdagen beslutar att lägga ned F 16 i Uppsala och F 17 i
Kallinge,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag nr 19 vad gäller
indelningen i fyra militärdistrikt,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär en
indelning i sex militärdistrikt,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkta militärdistriktsenheter på de orter som
genom riksdagsbeslutet påverkas av kraftigt beskurna eller helt
neddragna militära resurser,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värnplikten.