Motion till riksdagen
1999/2000:Fö306
av René, Inger (m)

Helikopterdivisionen på Säve


Göteborg har Nordens största hamn och är Sveriges näst största stad med
strategiskt betydelsefulla industrier. Av de anlöp som görs i svenska
hamnar avser 70 procent hamnarna på västkusten. Västerhavet har
dessutom landets mest intensiva sjötrafik. Stora volymer miljöfarligt
gods transporteras till den petrokemiska industrin i Göteborg,
Stenungsund och Brofjorden.
I denna region - med över en miljon invånare - har den militära närvaron
stor betydelse. Inte minst i samband med civila påfrestningar såsom
sjöolyckor, bränder översvämningar osv. Den militära närvaron har räddat
åtskilliga människoliv och stora materiella värden. Detta gäller inte minst
helikopterdivisionen på Säve som vid sidan av sina militära uppdrag blivit
mer betydelsefull för den civila räddningstjänsten.
Hälften av de räddningsaktioner som genomförs i svenska farvatten berör
det sjöterritorium som Västkustens Marinkommando ansvarar för. Marin
närvaro både till sjöss och i luften utgör en värdefull garanti för säkerheten
på vatten mellan Skagerrack och Öresund.
Vid större insatser och komplexa olyckssituationer med ett stort antal
personer inblandade och utspridda över större områden i hav och skärgård
blir samverkan mellan helikopter och sjögående enheter särskilt viktig.
Genomförandet av räddningsinsatser innebär ett samspel mellan olika
resurser och personal - en förutsättning för att lösa svåra uppgifter. Ett
säkert
och effektivt samarbete mellan deltagande förutsätter träning och samövning.
Att öva/träna, verka nära eller i anslutning till en riskmiljö skapar
kännedom om förhållanden som erfarenhetsmässigt är värdefulla vid olika
typer av insatser. Lokalkännedom har visat sig vara avgörande vid insatser.
Sverige har under senare år drabbats av en del stora olyckor och
katastrofer, exempelvis branden ombord på Scandinavian Star, Estonias
förlisning, flygolyckan vid Gottröra, diskoteksbranden i Göteborg och nu
senast branden ombord på Prinsesse Ragnhild. För att möta dessa stora
olyckor och katastrofer krävs en god katastrofmedicinsk beredskap.
Helikoptrar används ofta vid katastrofer. De är utmärkta transportmedel
för att flytta flera svårt skadade från olycksplats till sjukhus, för att
därefter
transportera vissa patienter vidare till andra sjukhus i Sverige eller
grannländerna. Vid diskoteksbranden i Göteborg användes försvarets
helikoptrar för sekundärtransporter till andra sjukhus och vid
Estoniakatastrofen var helikoptrarna viktiga vid räddningsinsatsen.
Vid branden ombord på Prinsesse Ragnhild medverkade försvaret i
räddningsarbetet. Insatserna bestod då bl.a. i evakuering av passagerare,
transporter av räddningstjänstens s.k. RITS-styrkor, samordning av
verksamheten mellan försvarsmakten, polisen, kommunen och rederiet.
I Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets gemensamma utredning Behov av
helikoptertjänster för flyg och sjöräddning 1997 framförs en nollvision, dvs.
att alla som är möjliga att rädda skall kunna livräddas. Ett mål enligt
utredningen är att alla nödställda till havs skall kunna undsättas och
omhändertas inom 90 minuter från larm.
Försvarsmakten skall enligt 1996-års försvarsbeslut bland annat ställa
resurser till förfogande för att stödja samhället vid svåra påfrestningar i
fred.
Huvuduppgiften för de helikoptrar som är särskilt avdelade för räddnings-
tjänst är beredskap under flygövningstid eller sjöbevakning. Helikoptrarna
kan även användas för s.k. nödhelikopterverksamhet, dvs. sjuktransporter
som sker inom ramen för ordinarie basering och beredskap för att undsätta
människor i livshotande situationer.
Framgångsrika räddningsinsatser bygger på en samverkan mellan
försvarets helikoptrar och räddningstjänsten. Helikopterdivisionen på Säve är
en förutsättning för en bibehållen fortsatt effektiv beredskap i Västsverige.
Denna samverkan bör nu byggas ut till att omfatta såväl polisen som
sjukvården och försvaret i Västra Götaland. Redan 1991 framhöll Riks-
dagens revisorer att samverkan mellan myndigheter och företag måste
stimuleras och utgöra en grund för ett samhällsekonomiskt nyttjande av
skattemedel och för att förhindra att människoliv offras i onödan samtidigt
som skadade eller sjuka människor får ett snabbt omhändertagande.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om helikopterdivisionen på Säve,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkan mellan polisen, sjukvården och
försvaret.

Stockholm den 30 september 1999
Inger René (m)
Berit Adolfsson (m)
Kent Olsson (m)