Söndagen den 1 augusti 1999 utbröt samtidigt tre större skogsbränder i
Stockholms län.
Branden i Tyresta nationalpark i Tyresö var den mest omfattande med
cirka 650 hektar skog som skadades.
De två övriga var branden i Nackareservatet som omfattade cirka 60 hektar
och branden i Brunna/Kungsängen som omfattade cirka 300 hektar.
Stockholmsområdet drabbades således samtidigt av tre mycket resurs-
krävande bränder som krävde att ordinarie räddningstjänster var tvungna att
söka hjälp på annat håll inte minst från militären.
Räddningstjänsten hade vid branden i Tyresta nationalpark mellan 50 och
100 man i arbete. De egna materiella resurserna räckte inte till, men kunde
kompletteras med hjälp av Räddningsverket, polisen, militären och de
relativt omfattande gamla civilförsvarsförråd som fortfarande finns i Stock-
holmsområdet.
Från militärt håll hade man vid Tyrestabranden som mest bl.a. elva
helikoptrar med ledning i luften samt cirka 500 man på plats på marken. Vid
Brunna - Kungsängen deltog cirka 300 man från den militära sidan.
Denna massiva militära insats både personellt, ledningsmässigt, för-
sörjningsmässigt och materiellt torde ha varit avgörande för att kunna lyckas
släcka bränderna.
Skogsbranden i Tyresta resulterade i den största räddningsinsatsen
någonsin i Stockholms län. Tillsammans med de två övriga samtidiga
skogsbränderna, innebar det mycket stora påfrestningar på samhället. Vikten
av att kunna utnyttja samhällets samtliga resurser framkom med all tydlighet.
Av naturliga och kanske främst ekonomiska skäl kan inte den civila
räddningstjänsten dimensioneras för olyckor av redovisad omfattning. Den
totala räddningstjänsten inom Stockholmsområdet omfattar cirka 300 man.
Det är då av stor vikt att samhället har nära resurser i tillräcklig omfattning,
och i det läget är det naturligt att luta sig mot det som vi ändå måste ha
nämligen vårt försvar. Samverkan försvar-civilt samhälle är också en viktig
förutsättning vid kriser i fredstid. Med hänsyn till Sveriges alltmer ökande
internationella engagemang är det heller inte fel att det militära försvaret kan
denna typ av verksamhet. Erfarenhet av ledning och försörjning av enheter i
en verklig miljö kan vara en tydlig bonuseffekt.
I diskussionerna som nu är aktuella om försvarets omfattning och
lokalisering bör därför även den civila räddningstjänstaspekten vägas in.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hänsynstagande till den civila räddningstjänsten
vid lokalisering och dimensionering av försvaret.