med anledning av prop. 1999/2000:25 Lag om försvarsunderrättelseverksamhet
1 En aktiv säkerhets- och försvarspolitik
Kristdemokraterna driver en aktiv säkerhets- och försvarspolitik där vi
motiverar ett effektivt svensk totalförsvar av ideologiska skäl och utifrån det
svårförutsägbara säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. I den kristdemo-
kratiska idétraditionen ingår förvaltarskapsprincipen och dess budskap att
överlämna ett minst lika gott samhälle till de kommande generationerna,
vilket bland annat innebär att försvara landet mot yttre militära och andra
hot. Alla människor har en inneboende rätt att försvara sig mot väpnade
angrepp och det finns även en etisk skyldighet att hjälpa sina medmänniskor
i nöd. Staten har som ansvarig för det gemensammas bästa att skydda den
egna befolkningen från våld och övergrepp, och att solidariskt hjälpa
grannfolk i krissituationer. Det svenska försvaret bör, i enlighet med de av
riksdagen beslutade grunduppgifterna, användas för att (1) försvara Sverige
mot väpnat angrepp, (2) hävda vår territoriella integritet, (3) bidra till fred
och säkerhet i omvärlden och (4) stärka det svenska samhället vid svåra
påfrestningar i fred.
I den föreslagna försvarsmaktsstrukturen som blir betydligt mindre till sin
volym än tidigare, där det traditionella invasionsförsvaret omvandlas till ett
modernt insatsförsvar, blir förmågan till framtida anpassning en viktig plane-
ringsförutsättning. En effektiv och utvecklad försvarsunderrättelsetjänst, med
en framåtblickande kunskap och kompetens, blir därmed en avgörande faktor
för det framtida svenska försvaret.
Kristdemokraterna stödjer ställningstagandet när det gäller lagreglering av
den militära underrättelseverksamheten, liksom i huvudsak de föreslagna
grundprinciperna. Kristdemokraterna vill dock säkra att underrättelser sker
inom det utvidgade säkerhetsbegreppet och vill betona vikten av att olika
svenska myndigheter ges möjligheter att samarbeta i överlappande frågor.
Dessutom vill vi säkra att tillräckliga resurser tillförs verksamheten.
2 Behovet av en fullgod underrättelsetjänst
De händelser i omvärlden som främst har förändrat uppgifterna för
totalförsvarets underrättelsefunktion är (1) Sovjetunionens sönderfall och
Warszawapaktens upplösning, (2) Sveriges ökade strävanden att delta i
fredsfrämjande internationella operationer och (3) förekomsten av nya
hot och risker mot samhället. Konsekvenserna för den svenska militära
underrättelsetjänsten utifrån de nya säkerhetspolitiska förutsättningarna,
som har inträtt i omvärlden under de senaste åren, får bedömas mot
bakgrund av dels de grundprinciper som bör sättas upp för
underrättelsetjänstens verksamhet, dels målet och inriktningen för den
svenska säkerhetspolitiken.
2.1 Ökade långsiktiga behov, med bibehållen grundberedskap
Underrättelsetjänstens huvudsakliga uppgift har tidigare varit att i ett
kortsiktigt perspektiv ge förvarning om eventuella förberedelser för
invasionsföretag mot landet. Med den delvis ändrade säkerhetspolitiska
situationen efter det kalla kriget har en viss förskjutning skett av
tyngdpunkten från de traditionella real- och närtidsbehoven av
underrättelser mot fler långsiktiga analysbehov. Trots detta är det alltjämt
viktigt att ha en säker uppfattning om stridskrafternas tillstånd i vårt
närområde. Det återupptagna kriget i Tjetjenien visar att Ryssland både
har kapacitet och vilja att använda militärt våld för att lösa konflikter.
Den senaste tidens utveckling i Ukraina och Vitryssland kan i sig
innehålla frön till våldsammare utvecklingar, samtidigt som man måste
konstatera att en fredligare utveckling i Balkanområdet och i
Kaukasusregionen ännu inte finns i sikte. Även andra potentiella källor
till oro finns eller kan komma att utvecklas. En bibehållen
närtidsanalysförmåga utgör grunden för framtidsbedömningar samtidigt
som det säkerställer fortsatt kompetens inom den militära
underrättelsetjänstens basområde, dvs taktik och operativ förmåga. Det är
av grundläggande betydelse att även idag upprätthålla förmågan att ge
militär förvarning om tänkbara angrepp mot bakgrund av att de
säkerhetspolitiska förhållandena kan ändras.
2.2 Internationella insatser kräver operativa och strategiska
underrättelser
Behovet av operativa och taktiska underrättelser i ett kortsiktigt
perspektiv, och även i omedelbar närtid, ökar i samband med ett svenskt
engagemang i internationella fredsfrämjande operationer. Sådana
underrättelser krävs för en bedömning av ett svenskt agerande i ett akut
skeende såväl inför som under ett svenskt deltagande i sådana
operationer. Även strategiska underrättelser behövs i en ökande grad i
dessa sammanhang i första hand för en bevakning av tänkbara
krisområden där insatser kan förväntas komma ifråga. Strategiska
underrättelser krävs därvid för att upptäcka och tolka tecken på både
förändrad politisk avsikt och militär operativ förmåga hos parterna i en
konflikt. Det ökade internationella ansvarstagandet för den
säkerhetspolitiska utvecklingen ställer krav på underrättelsetjänstens
inriktning, även om det bör avgöras från fall till fall huruvida Sverige bör
delta i specifika operationer eller ej.
2.3 Anpassning av totalförsvaret ger ökat krav på
underrättelser
Anpassningsprincipen syftar till att anpassa resurserna inom
totalförsvaret efter omvärldsläget. Anpassningen kräver såväl i ett kortare
som i ett längre perspektiv operativa och taktiska militära underrättelser
med sikte på ett återtagande och en uppbyggnad av krigsförmågan hos en
presumtiv fiende. Dessutom krävs strategiska underrättelser för en
bredare överblick och analys av en tänkbar säkerhetspolitisk utveckling
mot bakgrund inte endast av militära utan även av politiska, ekonomiska
och sociala förhållanden. Generellt kan sägas att anpassningsprincipen
medför ökat krav på en bredare analysförmåga hos underrättelsetjänsten
där den utrikespolitiska analysen sätts mer i förgrunden än tidigare. För
anpassningsbeslut är, i motsats till beredskapsbeslut, traditionell militär
underrättelseverksamhet av relativt sett mindre betydelse.
3 En helhetsbild för underrättelsetjänsten
Regeringen bemyndigade i december 1996 Försvarsdepartementet att till-
kalla en kommitté med uppgift att se över underrättelsetjänstens
uppgifter, ledning och utformning. Resultatet blev ett betänkande av
Underrättelsekommittén (SOU 1999:37), Underrättelsetjänsten - en
översyn. Kristdemokraterna välkomnar utredningen, vilken utgör en
värdefull grund för det fortsatta arbetet med att utveckla
försvarsunderrättelsetjänstens uppgifter.
4 Det vidgade säkerhetsbegreppet
De säkerhetspolitiska förutsättningarna karaktäriseras av en allmänt för-
ändrad internationell problembild, som har sin grund i ett relativt brett
spektrum av icke-militära hot och risker. Detta har för svensk del åter-
speglats i att totalförsvaret i enlighet med 1996 års försvarsbeslut skall
präglas av en bredare säkerhetssyn. Denna bredare säkerhetssyn ställer
fortsättningsvis krav på att såväl militära som civila
underrättelsefunktioner lämnar i första hand strategiska underrättelser. I
vissa fall, som har direkt anknytning t ex till brottsbekämpning i närtid,
dominerar dock operativa och taktiska underrättelser.
Det sägs ofta att hoten om väpnat angrepp av traditionellt slag avtar. Det
hindrar emellertid inte att konflikter kan uppstå och att stater, och i ökande
utsträckning även andra aktörer i form av politiska eller religiösa grupper,
brottsliga organisationer m fl, kan utgöra hot och påtryckningar också med
andra än konventionella militära medel i en sådan omfattning att det får
säkerhetspolitisk relevans. Säkerhetspolitiken i de flesta länder har därför
vidgats till att ta hänsyn till tänkbara risker, hot och påfrestningar på sam-
hället av även andra slag än väpnat angrepp mot landets frihet och
oberoende.
4.1 Totalförsvaret kan aktiveras i den vidgade säkerhetssynen
I det vidgade säkerhetsbegreppet är det fråga om hot, risker och påfrest-
ningar, som kan utvecklas mot att beröra hela samhällsstrukturer men
som till sin karaktär och definitionsmässigt ofta har ett icke-militärt
ursprung. Konsekvenserna kan emellertid innebära att militära resurser
krävs för att skydda samhället och nationella intressen. Det är dock fråga
om förhållanden där krav kan ställas på ett ingripande av myndigheter
inom ramen för totalförsvaret, som ju består av såväl militär som civil
verksamhet.
För att säkerställa en förmåga att förebygga och hantera dessa olika typer
av risker och hot i fråga om den nationella säkerheten krävs att
säkerhetssynen vidgas. Inre väpnade konflikter på olika håll i världen orsakas
av såväl politiska som etniska, religiösa, ekonomiska, sociala och miljö-
mässiga förhållanden. Ytterst kan dessa konflikter utgöra ett hot mot den
gemensamma säkerheten.
4.2 Nya hot och risker
Den bredare säkerhetssynen kan medföra behov av underrättelser från
såväl militära som civila underrättelsefunktioner för att kartlägga
information om hot, risker och påfrestningar. Följande exempel på nya
hot och risker, som skulle kunna bemötas inom ramen för totalförsvaret,
kan ställa krav på information från en underrättelsefunktion:
- Etniska och religiösa konflikter kan utgöra risk för att motsättningarna
sprids med ekonomiska och andra följder för omvärlden - t ex flykting-
problem - eller kan utgöra hot mot fortsatta ansträngningar att åstad-
komma en gemensam säkerhet och ställa krav på internationellt deltagande
i bl a FN-operationer.
- Ekologiska hot har bl a samband med bristande kärnkraftssäkerhet och
pågående förstöring av ABC-stridsmedel i omvärlden. Insatser kan här
komma att krävas från andra stater, inkluderande från svenskt håll. Svåra
ekologiska situationer kan även leda till bl a flykting- och migrations-
rörelser av stor omfattning.
- Spridning av massförstörelsevapen kräver bl a kartläggning av försäljning
av massförstörelsevapen från ett antal leverantörer och av inköpsansträng-
ningar samt från spridningsrisker i bl a länder i Nordafrika och Mellan-
östern. Risken för spridning gäller inte bara stater utan även organisationer
och terroristgrupper.
- Flykting- och migrationsrörelser i större omfattning orsakade av t ex svåra
ekonomiska, ekologiska, etniska och religiösa problem som kan medföra
påfrestningar i mottagarländer och kan få såväl inrikes- som utrikes-
politiska återverkningar för omvärlden i övrigt. Internationella insatser kan
krävas.
- Internationell terrorism och kriminalitet kan utgöra hot mot både enskilda
individer och stater. Terror som vapen kan utnyttjas av grupper med vissa
identifierbara politiska och religiösa mål men även av grupper med mer
allmänt samhällsfarlig inställning. Brottslighet i form av bl a vapens-
muggling och internationell maffia kan få en sådan omfattning att den
utgör ett direkt säkerhetshot för en enskild stat.
- Ekonomiska hot och utrikespolitiska störningar i form av valuta- och
räntespekulationer, störningar i utrikeshandeln på grund av oro på råvaru-
marknader, de finansiella marknaderna eller i handelsavtal kan kräva
förvarning för snabba, effektiva och samordnade åtgärder från statsmakter-
nas sida.
- IT-revolutionen, som gör samhället alltmer sårbart på grund av ett ökande
beroende av den tekniska utvecklingen och informationsteknologin, berör i
stort sett alla samhällsområden och inverkar även på frågor om försvar och
nationell säkerhet. Hot mot t ex tele- och datorsystem i form av påverkan,
desinformation, störningar eller avbrott kan få förödande konsekvenser för
kommunikation av olika slag, el- och livsmedelsförsörjning, ekonomiska
transaktioner, myndighetsinformation, nyhetsförmedling m.m.
4.3 Komplettering av lagtextförslag
I propositionens förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet
skiljer sig texten något från kommitténs förslag till lagtext. I
propositionen saknas att försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas
för att kartlägga "andra yttre hot mot landet" utan i propositionstexten
talas enbart om att kartlägga "yttre militära hot mot landet". Visserligen
föreslår regeringen att i verksamheten ingår att "medverka med
underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred", men
Kristdemokraterna anser att Underrättelsekommitténs förslag bör följas
och att propositionen även bör inkludera "andra yttre hot" i lagtexten.
5 Samverkan mellan försvaret och andra
myndigheter
Det vidgade säkerhetsbegreppet väcker frågor om vilka av de nya säker-
hetsproblemen som den militära underrättelsetjänsten skall ta sig an och
vilka andra civila funktioner samhället skall svara för. I flera fall torde
det vara svårt att skilja olika typer av hot från varandra. De är ofta
sammansatta och kan falla under flera myndigheters ansvar. Detta kräver
en styrning och en samordning bl a när det gäller
informationsinhämtning och analysverksamhet men även i fråga om
inriktning av olika underrättelsefunktioner. Under alla förhållanden
nödvändiggör det vidgade säkerhetsbegreppet en bredare informa-
tionsinhämtning och ställer krav på en mer allsidig analysförmåga hos
underrättelsefunktionerna samt på god samverkan mellan berörda organ.
5.1 Förhållandet till polisen och andra myndigheter
Det bör sägas att denna vidgade syn på vad som innefattas i hot mot
landets yttre säkerhet gör att den militära underrättelsetjänstens
kontaktyta med andra myndigheter, inte minst de polisiära, bör beredas
möjligheter att öka. Att den militära underrättelsetjänsten inte har att
syssla med polisiära uppgifter följer redan av lagstiftningen. Ett utrymme
måste dock finnas för en närmare samverkan än tidigare.
I 4 § i propositionens förslag till lagtext står det att försvarsunder-
rättelseverksamheten inte får avse uppgifter som enligt lagar eller andra
föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brotts-
bekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Det är naturligtvis viktigt
att försvarsunderrättelseverksamheten inte inrymmer polisiära befogenheter
såsom förundersökningar eller liknande. Denna bestämmelse får dock inte
utgöra några hinder mot att myndigheter som sysslar med försvarsunder-
rättelseverksamhet skall kunna lämna andra myndigheter biträde. Detta sker
redan idag i stor utsträckning mellan vissa myndigheter, och det vore mycket
olyckligt om lagförslaget innebär att sådan delgivning stoppas.
6 Resurser för försvarsunderrättelsetjänsten
Dagens uppgifter för underrättelsetjänsten innebär en utvidgning i för-
hållande till vad som gällde under det kalla kriget. Sedan dess slut har en
viss anpassning och ominriktning skett av den svenska
underrättelsetjänsten. Särskilt har denna trend varit tydlig under
årtiondets senare del. Detta utvecklingsarbete har varit värdefullt och bör
fortsätta under medverkan av den nya samordningsfunktionen i
Regeringskansliet.
Samtidigt har ny teknologi gjort det möjligt att rationalisera särskilt inom
signalspaningen, och det är rimligt att anta att framtiden erbjuder mera
rationaliseringsmöjligheter. Resultatet är att den hittillsvarande omställ-
ningen kunnat ske utan tillförsel av nya resurser.
När den nya organisationen med en samordningsfunktion upprättats bör en
fortlöpande prövning ske av vilka metoder som är mest lämpade för under-
rättelseinhämtning sett i relation till de aktuella och långsiktiga behoven.
Därvid är det viktigt att beakta underrättelsetjänstens grundläggande bered-
skapsfunktion. Denna prövning bör leda fram till en redovisning för
riksdagen av vilka behov som finns och vilka resurser som enligt regeringen
behövs för att tillgodose dem. Därefter får riksdagen i sedvanlig ordning ta
ställning till förslagen.
7 Hemställan
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 1 § lag om försvarsunderrättelse-
verksamhet skall ges följande lydelse:
1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för att kartlägga yttre
militära hot och andra yttre hot mot landet och till stöd för svensk
utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. I verksamheten ingår att
medverka i svenskt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete och
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, medverka med
underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar på
samhället i fred. Regeringen skall bestämma försvars-
underrättelseverksamhetens inriktning. Försvarsunderrättelseverksamhet
skall bedrivas av Försvarsmakten och de andra myndigheter som
regeringen bestämmer.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade möjligheter till samverkan mellan olika
myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet utifrån det vid-
gade säkerhetsbegreppet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att 4 § i propositionens förslag till lag inte får
utgöra några hinder mot att myndigheter som sysslar med försvars-
underrättelseverksamhet även fortsättningsvis skall kunna lämna andra
myndigheter biträde,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en prövning av vilka resurser som krävs för att
tillgodose underrättelsetjänstens behov.