med anledning av prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret
Säkerhets- och försvarspolitik i Östersjöområdet
Förändringar i närtid
Med kommunismens sammanbrott och därmed möjlighet att nedmontera
järnridån förändrades säkerhetspolitiken på ett dramatiskt sätt i Östersjö-
regionen. Gränsen mellan Väst- och Östeuropa gick omedelbart öster om
Gotland. Under perioden från andra världskrigets slut till "murens" fall i
början av 1990-talet kännetecknades umgänget mellan öst och väst av
fientlighet och misstro.
Talet om fred som drevs av vänstergrupper i bl.a. Sverige fick innebörd
först när kommunismen/socialismen visat sig omöjligt som samhällssystem.
Efter detta samhällssystems sammanbrott blev det möjligt för våra
grannländer Estland, Lettland och Litauen att återvinna sin förlorade själv-
ständighet. Sverige spelade 1991 till 1994 en betydande roll då det gällde
bortdragande av de ryska stridskrafterna från länderna i Baltikum.
Det är nu möjligt att fritt resa till våra nära grannländer på andra sidan
Östersjön för handels- och kulturutbyte. Detta är ett naturligt sätt mellan
grannländer för ökad samhörighet och ökat välstånd för medborgarna.
Detta är ett förhållande som vi måste slå vakt om, och vi måste till varje
pris förhindra en återgång till det som var före 1990. Det gäller därför att
utveckla en säkerhetsordning, inte minst i Östersjöområdet, som förhindrar
att detta naturliga samarbete mellan människor över nationsgränser för-
hindras eller begränsas.
Framtida risker och hot
Det omedelbara militära hotet i Östersjöområdet har de senaste åren
minskat. Reducering har skett av militära stridskrafter av alla kategorier.
Därtill syns det som om den dominerande stormakten i området,
Ryssland, har haft betydande svårigheter med sin krigsmakt. Detta
tydliggjordes av misslyckandet i Tjetjenienkriget 1994-1996, där den
ryska krigsmakten uppträdde mycket oprofessionellt. Ledning av
förbanden och kvalitén på insatta förband var helt enkelt undermåliga.
Några år senare ser bilden annorlunda ut. Den ryska krigsmakten uppträder
betydligt mer disciplinerat och effektivt. Ledningen av förbanden verkar
genomföras mer beslutsamt och professionellt. Förbanden verkar uppträda
mer målmedvetet och genomför operationen på ett brutalt sätt med stor
skadegörelse och lidande för befolkningen.
Därtill ska läggas att Rysslands försvarsminister Putin aviserat en ökning
av det ryska försvarsanslaget på drygt 50 % samt att Ryssland genom att
bryta CFE-avtalet om nedrustning i Europa har visat att landet är berett att
ignorera ingångna internationella avtal som sätter gränser för militär
kapacitet.
Försvarets uppgifter
En säkerhetsordning måste utgå från en tillräckligt bra styrkeposition, där
försvaret spelar en avgörande roll i samverkan med andra samhälls-
funktioner. För att tillgodose detta krävs långsiktighet och förutseende.
Det är inte möjligt att på kort tid återta tillräcklig försvarsförmåga om det
inte finns grundläggande förutsättningar härför. Det innebär att försvarets
grundorganisation måste ha en sammansättning som medger bred
utbildning av olika förbandstyper och vapensystem.
Vid en ogynnsam säkerhetspolitisk utveckling i Östersjöregionen är det
viktigt att det tidigt finns möjlighet att stabilisera situationen och utifrån
en
tillräckligt stark position kunna agera för att säkra fortsatt fred i området.
Sedan andra världskriget har vi utbildat och utrustat Försvarsmakten för att
kunna mobilisera på kort tid och utveckla hela folkets värnkraft mot en
angripare som skulle komma över landgräns i norr eller över havet mot
övriga delar av landet. Efter Berlinmurens, Warszawapaktens och
Sovjetunionens fall har en avgörande förändring inträtt. Den tidigare
hotbilden med risk för en massiv invasion av Sverige finns inte längre.
Försvarsberedningen slog fast detta inför 1996 års försvarsbeslut och har
understrukit förhållandet i sin rapport i januari 1999. Försvarsmakten skall
därför omstruktureras och ominriktas.
Detta måste dock ske övertänkt och med hänsyn till en långsiktig
säkerhetspolitik. Regeringens och Centerpartiets förslag i proposition
1999/2000:30 kännetecknas av en planlös avveckling av stora delar av
Sveriges försvar. Propositionen saknar konstruktivt nytänkande och
samordning av försvarets utformning och uppgifter varför propositionen
måste avslås.
Försvaret på Gotland
Försvarspropositionen innebär utomordentligt omfattande förändringar
för försvaret på Gotland, både avseende grundorganisationens omfattning
och den krigs- eller insatsorganisation som skall finnas för att möta de
hot som anses föreligga. Propositionen har inte beaktat de särskilda
förutsättningar som föreligger för Gotland - en ö mitt i Östersjön.
Gotland har alltid hittills haft en allsidigt sammansatt krigsorganisation där
materielen är förrådsställd på Gotland och endast personal, i huvudsak
utbildad på Gotland, har behövts tillföras från fastlandet i ett hotat läge.
Propositionen förändrar detta på ett dramatiskt sätt.
Propositionen innehåller nu inte något resonemang om Gotlands särskilda
läge och därmed den betydelse som tidigare tillmättes Försvarsmaktens
närvaro på Gotland. Denna ändrade inriktning görs utan att det redovisas
någon annan bedömning av det säkerhetspolitiska läget i förhållande till
tidigare bedömningar.
I försvarsbeslutet 1996 poängterades särskilt att en allsidig militär närvaro
var angelägen och att "även sådana åtgärder som skulle kunna uppfattas som
att försvarets verksamhet på Gotland tillmättes minskad betydelse måste
uppmärksammas". Riksdagen avvisade därför förslaget att lägga ner såväl
Lv 2 som KA 3.
Riksdagen måste även i detta långtgående försvarsbeslut ta fortsatt hänsyn
till de särskilda förhållanden som råder på Gotland från en säkerhetspolitisk
verklighet.
Försvarsberedningen skrev i sin rapport i januari 1999: "I grundberedskap
skall finnas förmåga att möta mycket begränsade luftlandsättningar samt
förmåga att övervaka territoriet och avvisa kränkningar mot detta." Vidare
slås fast att resurserna skall lokaliseras så att förmåga finns att bl a skydda
Gotland.
Begränsade luftlandsättningar är enligt beredningen ett sådant hot som vi
skall ha omedelbar förmåga att möta och därmed ha beredskap för. Från
fastlandshorisonten ter sig ett fientligt angrepp som enbart omfattar Gotland
som en begränsad luftlandsättning. På Gotland är det egalt om ett angrepp
som riktas mot Gotland enbart syftar till att ta ön eller om det är ett led i en
invasion av fastlandet. Det får samma konsekvenser. För Gotlands del
handlar det om att ha ett sådant försvar på ön att det utgör en tröskel för en
angripare. Det skall helt enkelt inte vara möjligt att med begränsade resurser
kunna ta ön. Slutsatsen är att kraven på den gotländska försvarsberedskapen
rimligen är densamma oavsett angreppets överordnade syfte.
I försvarspropositionen föreslås nu att alla förband på Gotland inklusive
Gotlandsbrigaden läggs ned. Endast Gotlands regemente blir kvar som en av
Sveriges sex utbildningsplattformar som skall utbilda brigadledning och
mekaniserade bataljoner. Dessa förband skall ingå i den riksbrigad som avses
utbildas i landet varje år och som efter fyra år har gett upphov till fyra
brigader i rikets samlade insatsorganisation. Brigaderna skall, om behovet
uppstår, kunna sättas in var som helst i landet. Det låter sig möjligen göras på
fastlandet. Det torde däremot vara utomordentligt svårt att i ett skärpt läge
föra hela pansarförband med artilleri och luftvärn till Gotland. Det har aldrig
ansetts möjligt tidigare och våra resurser att genomföra en sådan operation
torde inte öka.
I stort sett hela den krigsorganisation som hittills funnits på Gotland för
Gotlands försvar försvinner trots det, enligt försvarsberedningen, kvarstående
hotet.
Utbildningsorganisation på Gotland
I propositionen avsnitt 4.4.2 Styrande faktorer kan man läsa: "Försvars-
maktens grundorganisation skall omstruktureras för att bättre ta tillvara
Försvarsmaktens möjligheter till och behov av samordnad verksamhet
för effektivare och mer rationell utbildning och övning av förband.
Omstruktureringen skall leda till bättre möjligheter till samträning,
förbättrad systemkunskap, tillväxtförmåga och flexibilitet."
Kvar av den samlade och i hög grad samordnade militära organisationen
på Gotland avsedd för Gotlands försvar blir endast en militärdistriktsstab,
avsevärt mindre än dagens MKG-stab, och Gotlands regemente, med
utbildning av mekaniserade enheter. Därmed försvinner möjligheterna till
samträning mellan de mekaniserade bataljoner som skall utbildas på Gotland
och luftvärns- och artilleriförband. För att kunna genomföra strid mot, även
mindre, luftlandsättningar är dessa komponenter helt nödvändiga.
Luftvärnet skall skydda flygbasen och minska möjligheterna för en
motståndare att landsätta förband och utnyttja flygplatsen.
Den punktmålsbekämpande tunga elden från artilleri är avgörande för de
mekaniserade förbanden att slå en motståndare som inte fått fäste på marken.
Den indirekta tunga elden från artilleri är avgörande för de mekaniserade
förbanden att slå en motståndare som fått fäste på marken.
De utomordentligt fina möjligheterna till denna samträning som idag finns
på Gotland och Wisborgsslätt försvinner. Investeringar som tidigare gjorts
för att samordna garnisonen avvecklas.
Volymen värnpliktiga som avses utbildas på Gotland nedgår till ca 700.
Detta är enbart cirka hälften av den möjliga volymen på Wisborgsslätt.
Propositionens förslag innebär därmed varken samordning eller effektiv
verksamhet.
Därtill torde det krävas nyinvesteringar för att uppnå rationalitet på de nya
orterna dit specialtruppslagen flyttas och det kommer att skapas nya solitärer
runt om i landet i stället för "samordnad verksamhet".
Koncentreringen av specialtruppslagen, t.ex. luftvärn och artilleri, till
endast en plats i landet, förutom viss volym för vinterförmåga i Boden och
Östersund, kommer att medföra att rekryteringen till specialtruppslagen
kommer att bli mycket begränsad då upptagningsområdena för förbanden av
kostnadsskäl kommer att vara nära utbildningsplatserna.
Detta system kommer inte att gynna "en förbättrad systemkunskap", utan i
stället skapa stora luckor i systemförståelse för hur strid med brigader och
högre förband skall genomföras. Brigaden är en komplex organisation med
många komponenter, bl.a. mekaniserade bataljoner, luftvärn och artilleri, där
en framgångsrik insats är direkt beroende av chefernas förmåga att förstå hur
de olika förbanden används tillsammans. Brigadcheferna kommer sannolikt
att vara sådana som är uppväxta på "brigadplattformarna" med enbart
utbildning av de mekaniserade delarna av brigaden. Övriga delar av brigaden
kommer de att se endast under korta övningsperioder i slutfasen av
utbildningen.
Stridsvagnsutbildning
Man kan på sidan 75 i propositionen läsa: "Av främst kostnads- och
underhållsskäl bör det dock inte genomföras någon stridsvagnsutbildning
på Gotland."
Det finns inga beräkningar som ligger till grund för detta ställnings-
tagande. Tofta skjutfält är sannolikt det bästa skjutfältet för stridsvagnar i
landet. Det är det enda fältet där man kan öva anfall med en hel bataljon,
med ingående skarpskjutning, möjligen Älvdalens skjutfält i norra Dalarna
undantaget. Det är klart för miljöprövning (handlingarna ligger hos
länsstyrelsen), ligger nära Wisborgsslätt med en egen militär väg som
förbinder det med övnings- och kasernområdet på Wisborgsslätt.
Kostnaderna för till- och fråntransport till skjutfältet är minimala, jämfört
med vilket förband som helst. Samträningsmöjligheterna för olika
komponenter som stridsvagns-, övriga stridsfordons-, luftvärns- och artilleri-
förband under skarpskjutning är unika på Gotland.
Miloverkstaden är den enda i landet som från början är projekterad och
byggd för att klara Leopardstridsvagnen. Personellt och tekniskt klarar man
redan nu utbildning på Leopard. Stridsvagnsutbildning har dessutom
genomförts framgångsrikt under många år på Gotland.
Sammanfattning
I propositionen på sidan 55 står det: "Flexibelt sammansatta
stridsgrupper bör kunna skapas av bataljonsförbanden." Enligt min
uppfattning innebär detta en hög grad av samträning av olika funktioner,
såsom stridsvagns-, artilleri-, luftvärns-, spanings- och
underhållsförband. Detta säkerställs inte genom utbildning på solitärer
runt landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att luftvärnsutbildning och artilleriutbildning
integreras i en försvarsmaktsgemensam utbildning på Gotland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att möta intrång på vårt territorium
om försvarsmaktsgemensamma stridsgrupper på Gotland säkerställs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de unika samtränings- och samövningsmöj-
ligheterna på Gotland utnyttjas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den rationella garnisonen på Wisborgsslätt
utnyttjas optimalt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att systemförståelsen för brigadsystemet ut-
vecklas genom integrerad utbildning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det säkerställs möjlighet till rekrytering av
officerare till specialtruppslagen över landet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det sker en granskning av kostnads-
beräkningarna för stridsvagnsutbildningen på Gotland.