Att på kort tid genomföra en planerad ominriktning och
reduktion av Försvarsmakten innebär stora kostnader. När
det gäller de framtida försvarskostnaderna är det för tidigt att
uttala sig om hur mycket billigare ett mindre försvar kan bli.
En rad osäkra faktorer föreligger. Det finns ingen samlad syn
på hur den framtida personalförsörjningen ska utformas.
Investeringar i försvarsmateriel är kontraktsbundna och
långsiktiga. Kostnader för personalavveckling,
pliktpersonalens framtida förmåner och avveckling av mark,
anläggningar och förnödenheter är omfattande samtidigt som
en förtätning av grundorganisationen kan medföra stora
investeringar. Ökad förmåga att i samverkan med andra
länder delta i internationella operationer kräver att resurser
för utbildning och snabba insatser ständigt finns tillgängliga.
Till detta ska läggas att det fortfarande finns stora
omställningskostnader efter Försvarsbeslut 96 och att dessa i
vissa fall blivit större än beräknat.
Säkerhetspolitiken
Hotbilden har förändrats samtidigt som flera olika
säkerhetsstrukturer har tillkommit i Europa med inriktning
på ökat samarbete. Den tidigare kombinationen "politisk
spänning och stabilitet" har ersatts av "politisk avspänning
och instabilitet". Förutsättningarna för Sveriges
säkerhetspolitik är därmed annorlunda än under det kalla
krigets epok.
Hotbild
Den för Sverige positiva säkerhetspolitiska utvecklingen
fortsätter även om det största hotet mot säkerheten i
Nordeuropa sammanhänger med fortsatt instabilitet i
Ryssland. Den stora förekomsten av taktiska kärnvapen i
Ryssland utgör ett orosmoment. De konventionella
stridskrafternas sjunkande status är en förklaring till att
Ryssland i sina två senaste säkerhetsdoktriner har övergått
till en avsevärt starkare framtoning av kärnvapen som ett
avskräckningsmedel. Hela OSS-området utgör något av ett
minfält av potentiella kriser och konflikter.
Den konventionella invasionen, som sedan andra världskriget legat till
grund för Försvarsmaktens utformning, kan inte längre utgöra utgångs-
punkten. Även om en invasion naturligtvis inte kan uteslutas i framtiden, så
kommer den med stor sannolikhet att se ut på ett helt annat sätt än den
konventionella. Högteknologin kommer att vara styrande.
Andra hot kommer dock att finnas i ett kortare perspektiv. Sedan
blockuppdelningen under det kalla kriget försvann har möjligheterna för
andra aktörer ökat avsevärt. Samtidigt medför teknikutvecklingen dels att
sårbarheten hos samhällen ökar, dels att sofistikerade vapensystem blir både
billigare och mer lättillgängliga. Av särskilt stor betydelse är att
världssamfundet kan agera så att massförstörelsevapen förblir under
ansvarsfylld kontroll. Trots internationella överenskommelser utgör
nukleära, biologiska och kemiska vapen (NBC-vapen) fortfarande ett hot.
Säkerhetspolitisk risktagning
Sveriges säkerhet hänger samman med övriga Europas
säkerhet. Den säkerhetspolitiska omvärldsutvecklingen
präglas efter det kalla krigets dagar av föränderlighet och
osäkerhet vilket gör den svårförutsebar. Efter det att
Försvarsberedningens rapport Förändrad omvärld - omdanat
försvar (Ds1999:2) presenterades i januari har ett krig pågått
i Europa.
Säkerheten i närområdet är det centrala för det svenska försvaret. Ett
bibehållande av Sveriges militära alliansfrihet kräver en betryggande
förmåga till självständigt försvar av vårt eget territorium. Ju mindre
organisationen blir desto sämre blir anpassningsförmågan. Den säkerhets-
politiska situationen i vårt närområde skulle, i samband med allvarligare
incidenter och kriser i vårt direkta närområde, kunna leda till att Sverige blir
föremål för militära operationer redan på kort sikt. För att inte risktagningen
med vår försvarsförmåga ska bli för stor menar Kristdemokraterna att de
förhastade och drastiska nedskärningar som förestår inte kan motiveras
utifrån den nuvarande svårförutsebara säkerhetspolitiska situationen i
Europa.
För att undvika materielförstöring och vidmakthålla kompetens och en
stabil grund för anpassningsförmågan avsätter Kristdemokraterna 1 300
miljoner kronor år 2000 samt 400 miljoner kronor för år 2001, dvs samman-
lagt 1 700 miljoner kronor för återstoden av innevarande försvarsbesluts-
period. År 2002, som är första året i nästa försvarsbeslutsperiod, tillför vi
1 000 miljoner kronor då vi ej accepterar den föreslagna ramsänkningen.
EU
EU-medlemskapet innebär att Sverige ingår i en
säkerhetspolitisk och ekonomisk fredsallians och därmed har
Sverige ökade möjligheter att verka för ett Europa präglat av
öppenhet, demokrati och gemensam säkerhet. De hot, risker
och påfrestningar som ryms inom det vidgade
säkerhetsbegreppet kan hanteras gemensamt med andra
länder i vårt närområde samt inom EU. Även om inga
militära garantier ges genom EU kommer ett medlemsland
ändå att kunna påräkna ett avsevärt stöd med andra medel
vid ett utifrån kommande hot. Detta innebär att vårt
medlemskap i EU i sig utgör en säkerhetspolitisk nettofördel.
Vi kristdemokrater anser att vår tids största
säkerhetspolitiska utmaning är den nu pågående
östutvidgningen av EU, som är ett resultat av en intensiv
önskan om och ett hårt arbete för fred och fredens bevarande
i framtiden. Själva utvidgningsprocessen i sig ger en
betydelsefull säkerhetspolitisk effekt.
Nato
Kristdemokraterna anser att Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen (EU), samarbete med Nato och
observatörskap i Västeuropeiska unionen (VEU) har ökat
förutsättningarna för en aktiv säkerhetspolitik. Ökad
interoperabilitet och fördjupat samarbete med Nato stärker
svensk säkerhet. Sverige bör delta i PFF-övningar
(Partnerskap för fred) med enheter ur samtliga
försvarsgrenar. Nato, som är en viktig del i Europas
framväxande säkerhetsarkitektur, bidrar till stabilitet och
säkerhet. Nato omger nu Sverige från Kolahalvön till
Kaliningrad. Genom att Polen, Tjeckien och Ungern från den
12 mars 1999 är medlemmar i Nato har den gamla
uppdelningen av Europa mellan Nato och Warszawapakten
upphört. Polens medlemskap i Nato höjer säkerheten i hela
Östersjöregionen.
Svenskt medlemskap i Nato är för närvarande inte aktuellt men det
avtalade samarbetet mellan Nato och Ryssland, Natoutvidgningen och PFF-
samarbetet gör att vi måste vara beredda att förutsättningslöst pröva vår egen
relation till Nato.
Handlingsfrihet
Det är viktigt att Sverige har handlingsfrihet att, i takt med
förändringar i omvärlden, möta morgondagens utmaningar
och utveckla sitt deltagande i det europeiska
säkerhetspolitiska samarbetet utan gårdagens låsningar.
Målsättningen bör vara att Sverige är öppet för medlemskap
i alla de säkerhetsorganisationer som finns i Europa. Om vi i
framtiden skulle ställas inför hot om väpnat angrepp måste vi
vara beredda att ta konsekvenserna av den djupa samverkan
som vi har med de fredsbevarande krafterna i Europa så att
vi är med där besluten ska fattas. Vi har en historisk
möjlighet att delta i arbetet med att skapa ett enat Europa
präglat av integration, samarbete och gemensam säkerhet.
Den framtida grundorganisationen
Försvarets framtida grundorganisation måste medge ökad
samträning av operativa förband och även ge goda
förutsättningar för civil-militär samverkan. Försvarsmaktens
insats- och anpassningsförmåga vilar på personalens
kompetens och professionalism. En ambitionsökning vad
gäller kontinuerlig utbildnings- och övningsverksamhet är
därför nödvändig. Marinstridskrafter bör baseras såväl vid
Östersjön som på Västkusten och den internationellt unika
förmågan till väpnad strid i grunda vatten som Sverige
besitter bör säkerställas. För att tillgodose behovet av
rekrytering, bevara och utveckla vinterkompetens och
förmåga till tillväxt inom armén bör två plattformar för
respektive truppslag finnas.
Långsiktighet och stabila regler
I försvars- och säkerhetspolitiken är det nödvändigt med
stabilitet och långsiktighet. Att projektera och utveckla
materiel, att utbilda och bedriva en trovärdig och
kontinuerlig verksamhet samtidigt som en omfattande
omstrukturering förestår ställer nu Försvarsmaktens och
försvarsindustrins personal inför stora utmaningar. Viktig
kompetens riskerar att gå förlorad och arbetet med
ominriktningen försvåras.
Kompetens
Erfarenhetsmässigt är det ett omfattande och
kostnadskrävande arbete att återta eller tillskapa ny
kompetens. Eftersom ett förband är fullt operativt först när
det är samövat till alla sina funktioner och uppfyllt med
personal, förnödenheter och materiel för strid måste befälens
kompetens ständigt övas och utvecklas. Detta blir än
viktigare nu när svenska förband ska kunna delta i
fredsframtvingande insatser. Den reella kompetensen måste
tydligt utformas utifrån de operativa förmågorna så att
anpassning och tillväxt till framtida hot kan säkerställas. Vår
anpassningsförmåga finns i övningsverksamheten som är
helt nödvändig för att behålla och inspirera kvalificerad
personal.
Kristdemokraterna anser det därför oroväckande att fortsättnings-
utbildningen inom Försvarsmakten minskar vilket leder till att kunskaps-
nivån och förmågan att föra förband i fält sjunker. Detta framhålls på flera
ställen i resultatbedömningen.
Den nu rådande situationen med en Försvarsmakt med låg verksam-
hetsnivå som får allt modernare materiel men där officerare och värnpliktiga
får allt sämre möjligheter att lära sig använda ny materiel är ohållbar.
Kristdemokraterna vill därför betona betydelsen av en grundläggande och
kontinuerlig verksamhet som vidmakthåller och utvecklar de angivna
förmågorna.
Totalförsvarsplikten
Kristdemokraterna anser att försvaret skall grundas på
allmän totalförsvarsplikt där alla som uttas till tjänstgöring
skall få en meningsfull och tydlig utbildning mot
krigsuppgiften, som skall leda till en krigsplacering inom
totalförsvaret. Alla tjänstbara män och kvinnor skall ses som
en resurs för totalförsvaret. Det är en stor tillgång med en
bred uppslutning kring landets säkerhets och försvarspolitik,
där var och en bidrar med sin kunskap och förmåga.
Kristdemokraterna delar regeringens syn på att totalförsvarets personal-
försörjning i huvudsak bör tryggas genom ett system med plikttjänstgöring.
Pliktvolymen bör dimensioneras till den organisation som Försvarsmakten
skall ha för att kunna möta ett väpnat angrepp. Krigsorganisationens behov
bör vara vägledande när antalet totalförsvarspliktiga, som tas ut till
grundutbildning, fastställs.
Kristdemokraterna beklagar att inte Pliktutredningen ligger i fas med
övriga beslut om totalförsvaret som skall tas under kommande år. Pliktfrågan
är av central betydelse för försvarets personalförsörjning och bör därför gå i
takt med övriga beslut. En reformering av systemet behövs för att inte
undergräva våra gemensamma försvarsprinciper.
Riksdagen har tidigare beslutat om dagersättningens storlek, men har
sedan några år tillbaka delegerat beslutet till regeringen. Kristdemokraterna
anser att riksdagen bör återta givna delegeringar om ersättning till
tjänstgörande pliktpersonal.
Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska upp-
offringar i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller ej blir
antagen till grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den aviserade
översynen föreslår Kristdemokraterna att dagersättningen höjs med 10
kronor per dag från nuvarande 40 kronor till 50 kronor per dag. I
Kristdemokraternas budgetförslag utökas ramen för utgiftsområde 6
Totalförsvar med 50 000 000 kronor för år 2000.
Territoriell integritet
Regeringen redovisar i budgetpropositionen
(prop.1999/2000:1) att Försvarsmaktens förmåga att hävda
Sveriges territoriella integritet är godtagbar.
Bedömningsgrunden "godtagbar" innebär att brister och
störningar nedsätter handlingsförmågan men att uppgifterna i
huvudsak kan lösas.
Kristdemokraterna vill betona att Sverige ständigt måste ha en personell
och materiell beredskap att kunna upptäcka, möta och avvisa varje kränkning
av svenskt territorium. En minskning av antalet förband och beredskaps-
sänkningar får inte leda till att det blir luckor i våra övervaknings- och
insatssystem. Kapaciteten att hävda vår nationella integritet måste vara god.
Anpassning
I 1999 års budgetproposition (prop.1998/99:1) angavs att det
fanns brister avseende Försvarsmaktens förmåga till
långsiktig anpassning till ett förändrat omvärldsläge. Som
orsak nämndes minskad förbandsverksamhet. När det gäller
bedömningen av Försvarsmaktens anpassningsförmåga
återkommer regeringen med samma budskap även i år:
"Arbetet med att utveckla den långsiktiga
anpassningsförmågan har påbörjats och en grund har lagts
för det fortsatta utvecklingsarbetet." Kristdemokraterna
vidhåller därför tidigare ställningstaganden att en särskild
skrivelse om anpassning årligen redovisas för riksdagen i
samband med budgetpropositionen.
Interoperabilitet
(samverkansförmåga)
Att delta i alltmer komplexa fredsfrämjande och humanitära
insatser ställer stora krav på samverkansförmåga med
förband och staber från andra länder. Det är därför ett klart
svenskt intresse att ytterligare utveckla interoperabiliteten för
att kunna fullgöra en av Försvarsmaktens huvuduppgifter. På
så sätt blir de övningar och insatser som äger rum
tillsammans med andra länders förband viktiga säkerhets-
och förtroendeskapande instrument.
Mot bakgrund av de brister i interoperabiliteten som redovisas bör arbetet
med att utveckla god samverkansförmåga intensifieras. Eftersom Nato idag
är den centrala aktören när det gäller större militära krishanteringsoperationer
på den europeiska kontinenten utgör den av Nato och partnerländerna
utvecklade standarden för samverkan en viktig grund för utvecklingen av
Försvarsmaktens förmåga. På sikt bör sådan interoperabilitet nås att
krigsförbanden i den nationella insatsorganisationen kan ingå i Natoledda
krishanteringsinsatser. Ju bättre interoperabilitet de svenska förbanden når,
desto färre förberedelser behöver göras inför övningar och skarpa
internationella insatser.
Fredsfrämjande insatser
Inom detta område har Kristdemokraterna lagt en separat
motion mot bakgrund av det fördröjda tillsättandet av den
svenska styrkan i Kosovo. Här följer en sammanfattning.
Inom Försvarsmakten sägs att deltagandet i internationella fredsfrämjande
insatser är en av huvuduppgifterna inom verksamheten. Sverige har med
framgång deltagit i ett flertal insatser under FN-mandat sedan de första
militära observatörerna skickades ut 1949. De svenska styrkorna har med sin
goda tradition av fredsbevarande insatser blivit något av ett föredöme i det
internationella samfundet, där man även utbildar andra länder i
fredsbevarande insatser både utvecklingsländer och i vissa EU- och Nato-
länder.
Inom FN har det under senare år skett en stor förändring och utveckling av
den fredsfrämjande verksamheten. De traditionella fredsbevarande
uppgifterna, då FN-trupper med parternas samtycke placerades mellan de
stridande förbanden, är efter det kalla krigets slut inte lika aktuella.
Istället
har mandat givits från säkerhetsrådet där internationella trupper sänts ut i
direkta inbördeskrig, antingen för att skydda ett fredsavtal eller för att
avbryta militärt våld eller förhindra humanitära katastrofer. De flesta
fredsbevarande insatserna har därför under 1990-talet tillsatts med mandat
från kapitel 7 i FN-stadgan. Då mandaten även har inneburit ett bredare
engagemang inom länderna har FN-operationer i allt större utsträckning
kommit att bestå av både militära och civila komponenter. En annan viktig
utveckling är att den fredsfrämjande verksamheten har regionaliserats
alltmer, dvs att FN ger mandat åt regionala styrkor att upprätthålla den
internationella freden och säkerheten. Inom FN-sekretariatet pågår det även
en kraftig effektivisering av verksamheten där man bygger ut förmågan för
snabbinsatser och "early warning-system".
Ovanstående utveckling ställer stora omställningskrav på de medlems-
länder som vill delta i den internationella fredsfrämjande verksamheten.
Sverige har delvis varit framgångsrikt i denna anpassning och har bland
annat upprättat snabbinsatsstyrkan SWERAP (se nedan) och deltar
tillsammans med andra länder i tillskapandet av en multinationell brigad (UN
SHIRBRIG), som kan ställas till FN:s förfogande i fredsbevarande insatser
med kort varsel. Dessutom finns det en god beredskap för insatser med både
civila och militära delar. Däremot är det beklagligt att SWERAP fortfarande
inte är en hel bataljon; i dagsläget enbart ca 500 man. Kristdemokraterna
anser att om en av Försvarsmaktens huvuduppgifter är den internationella
fredsfrämjande verksamheten och om det krävs snabb beredskap för insatser
i olika konflikthärdar så bör en hel bataljon finnas tillgänglig för insats med
kort varsel. I den senaste tillsättningen av svenska trupper under FN-mandat,
deltagandet i den Natoledda Kfor-styrkan i Kosovo, blev denna fråga
aktualiserad då man tvingades rekrytera ytterligare ca 350 man, vilket delvis
försenade ankomsten till insatsområdet.
Vid uppbyggandet av ett effektivt insatssystem är det viktigt med snabbt
politiskt beslutsfattande. I Kosovo-fallet drog finansieringsfrågan ut på tiden
vilket innebar att det tog över 5 månader innan styrkan kom på plats. Beslut
om deltagande fattades alltså utan att finansieringen var löst. Dessutom
kostar operationen betydligt mer än vad som fanns i anslag A 2
Fredsfrämjande truppinsatser inom utgiftsområde 6. Därmed fick man söka
medel inom olika anslagsposter inom både utgiftsområdena 5 och 6. Detta
skapade en viss konflikt mellan olika departement, där medel sedermera togs
från den övriga fredsfrämjande verksamheten inom UD och även från olika
delar av det militära och civila försvaret. Kristdemokraterna anser att
deltagandet i internationella fredsfrämjande operationer absolut inte får
urholka det nationella totalförsvaret.
Samtidigt som det fattas ett politiskt beslut om deltagande bör även
finansieringsfrågan vara löst för att inte ytterligare försena tillsättandet av
insatstrupper. Anslagsposten A 2 är ca 400 miljoner, även om det för nästa år
tillskjuts ytterligare 500 miljoner för Kosovo-styrkan.
En utvärdering av finansieringen av de fredsfrämjande insatserna måste nu
göras.
Vid en internationell insats med FN-mandat sker återbetalning av
insatskostnaderna. Denna återbetalning är fördelad på två delar, dels
missionskostnader, dels materielkostnader. Nämnda utvärdering bör även
innefatta hur återbetalningen av medel från FN hanteras.
Kristdemokraterna anser att det bör skapas en fast ekonomisk struktur med
angivna medel för den totala fredsfrämjande verksamheten som idag hamnar
under utgiftsområdena 5, 6 och 7. Eftersom volymen internationella insatser
inte är konstant över åren kan en beredskapskredit för fredsfrämjande
insatser vara ett sätt att effektivisera beslutsfattande och planering. För att
skapa en bättre politisk handlingsfrihet och försvarsplanering behövs även en
bättre samordning mellan olika instanser.
Swerap (Swedish rapid reaction force)
Förberedelserna för en utvidgning av snabbinsatsstyrkan har
enligt regeringen vidtagits. Den påbörjade insatsen i Kosovo
har visat nödvändigheten av att utöka den svenska
snabbinsatsförmågan. Planering och utbildning bör därför ha
som utgångspunkt att Sverige ska kunna sända en flexibelt
sammansatt snabbinsatsbataljon utomlands inom trettio
dagar efter beslut. Tillgången på ett sådant förband ökar
trovärdigheten till Sverige som truppbidragare och
säkerställer att våra förband används på ett effektivt sätt.
Materielförsörjning
Trots den osäkerhet som regeringen försatt försvarsindustrin
i måste den få tid för omställning och förutsättningar för
fortsatt högteknologisk utveckling. Det har tagit generationer
att bygga upp det förtroende som visas svenska produkter
runt om i världen, ett förtroende som dock mycket snabbt
kan gå förlorat genom uteblivna politiska beslut. Politisk
osäkerhet placerar svensk industri i underläge i förhandlingar
med kunder och helt eller delvis färdigutvecklade
materielprojekt av utländskt intresse väntar på beställare.
Den högteknologiska kompetensen är färskvara som är
lättflyktig men svårfångad.
I försvarsbeslutet 1996 underströks betydelsen av att öka det inter-
nationella samarbetet i syfte att trygga en framtida försörjning med
försvarsmateriel. En allt större del av Sveriges industriella förmåga kommer i
framtiden att bygga på ömsesidiga internationella beroenden. För att detta
arbete ska kunna fördjupas och bli verkningsfullt fordras gemensamma
projekt. Av försvarspolitiska skäl måste därför den svenska försvarsindustrin
ges goda möjligheter att engagera sig i angelägna projekt så att den inhemska
kompetensen kan vidareutvecklas.
Kristdemokraterna menar att internationellt samarbete bör eftersträvas som
säkerställer inhemsk kompetens och tillgodoser materielförsörjningen i en
anpassningssituation. Eftersom internationella försvarsmaterielprojekt oftast
bygger på långsiktiga och ömsesidiga åtaganden och tar lång tid att etablera
måste försvarsindustrins möjligheter att medverka i framtida projekt stödjas.
Detta kan ske genom att "gynnsamma förhållanden och förutsättningar
skapas av statsmakterna", som regeringen framhöll i propositionen
Förändrad omvärld-omdanat försvar. För att inte äventyra anpassnings- och
tillväxtförmågan bör påbörjade samarbetsprojekt, som motiveras av
Försvarsmaktens framtida behov, fullföljas. Därmed bibehålls respekten för
den svenska försvarsindustrins förmåga att medverka i viktiga internationella
samarbetsprojekt i framtiden.
Det civila försvaret
Enligt Försvarsbeslut 96 är målet för det civila försvaret att:
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa
de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens
förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld,
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser,
- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrest-
ningar i fred.
I etapp 2 av Försvarsbeslut 96 ändrades begreppet "svåra
nationella påfrestningar" till "svåra påfrestningar på
samhället". Någon innehållsmässig förändring avsågs inte
med begreppsbytet.
Det som bl a ingår i det civila försvaret handlar till stor del om samhällets
infrastruktur, exempelvis försörjning med industrivaror, befolkningsskydd
och räddningstjänst, psykologiskt försvar, ordning och säkerhet, hälso- och
sjukvård, telekommunikationer, postbefordran och transporter och
energiförsörjning.
Med tanke på det säkerhetspolitiska läget och den omstrukturering som
försvaret står inför, är det märkligt att regeringen föreslår ekonomiska
neddragningar av det civila försvaret. Regeringen borde istället i sina
skrivningar exempelvis ha pekat på behovet av att Försvarsmakten får en
närmare anknytning till länsstyrelserna, för att bl a kunna utnyttja
gemensamma resurser på ett bättre sätt.
Om avsikten verkligen är att värna civilbefolkningen vid krigs- och
krissituationer bör en övergripande och heltäckande parlamentariskt
sammansatt utredning om det civila försvarets roll och funktion inom
totalförsvaret genomföras. Den av regeringen särskilt tillsatta utredaren med
uppdrag att bland annat se över planeringssystemet för civilt försvar och för
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred täcker inte den totala
översyn som behöver göras av det civila försvaret. I den strukturförändring
som totalförsvaret genomgår är det nödvändigt att utreda vilka konsekvenser
det får för det civila försvaret.
Frivilligorganisationernas roll
Vad som ytterligare motiverar en översyn är de lärdomar
som måste dras ur 90-talets krig på Balkan, Östra Timor,
Sierra Leone med flera platser, där civilbefolkningen varit
oerhört utsatt och så gott som oskyddad. I de sammanhang
där militära enheter inte kan beskydda befolkningen bör
exempelvis undersökas hur hemvärnet och övriga frivilliga
organisationers uppgifter kan vidgas.
I den pågående omdaningsprocessen av försvaret med bland annat stora
neddragningar av värnpliktstjänstgöringen är det också angeläget att på
många olika sätt finna vägar för en fördjupad folkförankring. I ett sådant
arbete har de frivilliga organisationerna en viktig och angelägen plats och en
förmåga, som måste tillvaratas. Deras roll inom den nydanade totalför-
svarsorganisationen behöver ses över.
Civil ledning
Försvarsutskottet har vid flera tillfällen betonat att
samhällets krishanteringsförmåga måste bli bättre.
Riksdagen har i de sammanhangen särskilt framhållit
länsstyrelsernas och kommunernas roll och krävt att
regeringen skall göra ett förtydligande i fråga om
kommunernas och länsstyrelsernas ansvar, befogenheter och
skyldigheter.
Utredningar pekar också på betydelsen av länsstyrelsernas och
kommunernas områdesansvar och viktiga roll för krishanteringen i fred. Som
följd av det har ett arbete påbörjats inom respektive departement i syfte att gå
igenom behov av kompletteringar inom sektorslagstiftningen. Men ännu har
regeringen inte diskuterat frågan om kompletteringar och förtydliganden av
länsstyrelsernas instruktioner för att klarlägga ansvar och befogenheter. Detta
är allvarligt, inte minst mot bakgrund av att länsstyrelserna kan komma att
ställas inför svåra samordningsproblem vid eventuella påfrestningar som kan
följa av störningar i IT-system vid millennieskiftet. Regeringen bör därför
skyndsamt besluta om kompletteringar av länsstyrelsernas instruktioner.
Lika allvarligt är det att förutsättningarna för kommunernas ansvar och
möjligheter att ta på sig en ledningsroll vid påfrestningar i fred inte har
tydliggjorts. Av budgetpropositionen framgår att regeringen inte är beredd att
diskutera frågan om en renodling av statens stöd till kommunerna genom att
föra över befintliga medel till funktionen Civil ledning, där kommunerna har
en viktig roll. I stället hänvisas till en ännu inte påbörjad utredning, vars
arbete skall vara klart år 2001. Detta kan leda till ytterligare oklarheter,
bristande samordning och ineffektiv medelsanvändning.
När det gäller ledningsstrukturen anges att regeringen har påbörjat en
översyn av lednings- och samordningsfrågorna inom civilförsvaret.
Uppdraget skall redovisas den 1 oktober 1999. Man talar bl a om kommunala
ledningsplatser.
Infrastruktursystemen
Den energiförsörjning som beskrivs bygger till största delen
på det civila samhällets försörjning i fredstid. Regeringen
föreslår ett system med reservaggregat och ett nära
samarbete med elbranschen om olika tänkbara lösningar vid
exempelvis effekttoppar och betonar vikten av att väl bevaka
de under fredstid använda energikällorna.
Att elnätets skörhet och utsatthet för illasinnades sabotage och
terrorverksamhet kräver sträng bevakning nämns inte. I avsnittet Ordning
och säkerhet kräver Kristdemokraterna en funktionsgenomgång för att
kartlägga behovet av skydd av samhällsviktig verksamhet.
Regeringen har mot bakgrund av bl a försvarsutskottets betänkanden
beslutat om en funktionsgenomgång när det gäller delfunktionen
Elförsörjning. Regeringen har även uppdragit åt ÖCB att senast den 1 mars
2000 redovisa i vilken utsträckning sårbarheten hos den civila
infrastrukturen, främst vad gäller telekommunikationer, elförsörjning och
datasystem, kan bedömas vara gränssättande för totalförsvarsförmågan vid
olika antaganden om de resurser som en angripare kan sätta in.
Regeringen påpekar vidare att man inte nu kan bedöma det civila för-
svarets förmåga, men att man efter ovan nämnda redovisningar kan göra det.
Den föreslagna neddragningen av anslaget till det civila försvaret kan
också ifrågasättas mot bakgrund av att det fortfarande kvarstår brister inom
Civil ledning och Telekommunikationer och att funktionernas förmåga av
regeringen bedöms som inte godtagbar. Flera funktioner uppvisar dessutom
brister när det gäller att lösa uppgifterna vid angrepp med kemiska
stridsmedel. Neddragningen stämmer inte heller med innebörden av
propositionens text om en ökad satsning på det civila försvarets verk-
samhetsområden.
Regeringen säger också att det civila försvaret i allmänhet, när så är
möjligt, skall anpassas till och kunna ingå i internationella fredsfrämjande
och humanitära insatser.
Hur och i vilken omfattning anges inte samtidigt som regeringen föreslår
att anslaget dras ner.
Utredning av det civila försvarets roll
inom totalförsvaret
Avsnittet om det civila försvaret ger ett intryck av osäkerhet
och en känsla av att läget inte är under kontroll. Den
osammanhängande bilden visar på en verksamhet, vilken
man inte riktigt vet hur den ska utformas på bästa sätt. Det
finns därför anledning att göra en övergripande utredning av
hela det civila försvaret inklusive de olika frivilliga
organisationernas plats och roll inom totalförsvaret. En sådan
utredning kan bl a motiveras med
- det civila försvarets uppgift att i samverkan med totalförsvaret skydda
civilbefolkningen,
- vikten av att ta till vara alla resurser för att göra det framtida försvaret
så
heltäckande som möjligt,
- betydelsen av att ta till vara den folkliga förankringen, som de frivilliga
organisationerna utgör,
- vikten av att se och behandla alla delar av det civila försvaret som lika
mycket värda utifrån respektive funktion.
Funktionen Ordning och säkerhet
Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Målet för
funktionen är att under höjd beredskap snabbt kunna ge
skydd åt totalförsvarsviktiga anläggningar, kunna
upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället och
kunna lämna allmänheten skydd och hjälp.
I Försvarsbeslut 96 angavs att beredskapspolisorganisationen under
försvarsbeslutsperioden skulle utökas till att omfatta 15 000 beredskaps-
poliser. Beredskapspolisen, som kan sättas in i ett tidigt skede vid höjd
beredskap, skall vara en kvalificerad resurs bl a för bevakning av
skyddsobjekt.
Mot bakgrund av att infrastrukturfunktionerna uppvisar brister vad gäller
bevakning och skydd av vitala anläggningar och objekt samt att beredskaps-
polisorganisationens förmåga att fullgöra sina uppgifter att skydda total-
försvarsviktiga anläggningar har begränsats bör en funktionsgenomgång
göras. Hotbildsförändringar och den ökande sårbarheten i det fredstida
samhället vad gäller elförsörjning, telekommunikationer och datasystem
visar på nödvändigheten av att kartlägga behovet av det framtida skyddet och
bevakningen av samhällsviktig verksamhet.
Kustbevakningen
Kustbevakningen har till uppgift att utföra sjöövervakning
och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt
miljöräddningstjänst till sjöss.
Utvecklingen i vårt närområde liksom Sveriges medlemskap i EU har för
Kustbevakningens del inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov till
sjöss. Till sjöss är kustbevakaren både polis och tullare, vilket är två viktiga
förutsättningar för att klara den omfattande gräns- och sjöövervakningen,
som omfattar EU:s längsta yttre gräns. Avvecklingen av de inre gränserna
genom Sveriges anslutning till Schengenavtalet innebär att gränskontrollen
måste intensifieras så länge de kompensatoriska åtgärderna inte fungerar
tillfredsställande.
Förutom den civila gränskontrollen, fiskekontrollverksamheten och
säkerhetsarbetet har Kustbevakningen huvudansvaret för miljöräddning till
sjöss. Oljeutsläpp är det vanligaste problemet och de alltmer omfattande
sjötransporterna av olja och farligt gods ökar behovet av övervakning.
Snabba ingripanden är viktiga för att kunna begränsa utsläppen och kunna
identifiera fartyg som orsakat utsläpp. Det är 50 till 100 gånger dyrare att
sanera en strand än att ta upp oljan till sjöss. Ytterligare två
kombinationsfartyg bör införskaffas som förstärker övervakningen i
Skagerrak och Östersjön.
För att kunna möta utökade krav på gräns- och fiskekontroller och miljö-
skydd till sjöss anser Kristdemokraterna att Kustbevakningens resurser bör
förstärkas. Vi avsätter 40 miljoner kronor för detta ändamål. I vårt budget-
förslag utökas ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar anslag C 1 Kust-
bevakningen med 40 miljoner kronor för år 2000 till 479 996 000 kronor.
Ekonomisk ram för
utgiftsområde 6 Totalförsvar
De ekonomiska ramar som regeringen och Centerpartiet
kommit överens om innebär dramatiska nedskärningar för
försvaret. Kristdemokraterna kan inte medverka till ett
sådant beslut i ett läge där konsekvenserna inte kan
överblickas. De stora nedskärningarna ger, i ett läge när
Försvarsmaktens ekonomi utsatts för stora påfrestningar och
instabila regler, ringa trovärdighet åt viljan att utforma
framtidens försvar. Tillgången på mänsklig kompetens måste
tillgodoses för att Försvarsmakten ska kunna ha god förmåga
att hantera morgondagens krav.
För att undvika materielförstöring, vidmakthålla kompetens och en stabil
grund för anpassningsförmågan avsätter Kristdemokraterna 1 300 miljoner
kronor år 2000 samt 400 miljoner kronor för år 2001, dvs sammanlagt 1 700
miljoner kronor för återstoden av innevarande försvarsbeslutsperiod. År
2002, som är första året på nästa försvarsbeslutsperiod, tillför vi 1 000
miljoner kronor då vi ej accepterar den föreslagna ramsänkningen.
I avvaktan på resultatet av den pågående pliktutredningen föreslår
Kristdemokraterna att dagersättningen för de totalförsvarspliktiga höjs med
10 kronor per dag från nuvarande 40 kronor till 50 kronor per dag. För detta
ändamål avsätts 50 miljoner kronor.
Sammantaget innebär förslagen att i Kristdemokraternas budgetförslag
utökas ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar anslag A 1 Förbands-
verksamhet och beredskap m m med 1 350 000 000 kronor för år 2000 till
20 893 954 000 kronor.
För att kunna möta utökade krav på gräns- och fiskekontroller och
miljöskydd till sjöss anser Kristdemokraterna att Kustbevakningens resurser
bör förstärkas. Vi avsätter 40 miljoner kronor för detta ändamål. I vårt
budgetförslag utökas ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar anslag C 1
Kustbevakningen med 40 miljoner kronor för år 2000 till 479 996 000
kronor.
Mot denna bakgrund yrkar Kristdemokraterna i sin budgetmotion avslag
på regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002. Sammantaget innebär
förslagen att i Kristdemokraternas budgetförslag utökas ramen för
utgiftsområde 6 Totalförsvar med 1 390 000 000 kronor för år 2000 till
48 038 614 000 kronor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade resurser till Försvarsmakten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av en grundläggande och kontinuerlig
verksamhet som vidmakthåller och utvecklar de angivna förmågorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en reformering av pliktsystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksdagen bör återta givna delegeringar av
beslut om ersättning till tjänstgörande pliktpersonal från regeringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjning av dagersättningen för totalförsvars-
pliktig personal från 40 kr till 50 kr per dag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kapaciteten att hävda vår territoriella integritet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en särskild skrivelse om anpassning årligen
skall redovisas för riksdagen i samband med budgetpropositionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att intensifiera arbetet med att utveckla
interoperabiliteten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en flexibelt sammansatt snabbinsatsbataljon,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge den svenska försvarsindustrin goda
möjligheter att engagera sig i angelägna projekt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fullfölja påbörjade samarbetsprojekt som
motiveras av Försvarsmaktens framtida behov,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av de frivilliga organisa-
tionernas plats och roll inom totalförsvaret,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kompletteringar av länsstyrelsernas
instruktioner i fred,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en övergripande och heltäckande
utredning om det civila försvaret,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om funktionen Ordning och säkerhet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förstärkning av Kustbevakningens resurser,
17. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag för år 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 6
Totalförsvar enligt uppställning:
18.
Tabell 1: (Anslag (tusental kronor) Regeringens förslag
Kristdemokraterna )