Motion till riksdagen
1999/2000:Fö201
av Andreasson, Kia (mp)

Värnpliktsvägran


Det kan konstaterats att det finns många fler intresserade
ungdomar som söker värnpliktstjänst än vad det finns plats
för inom vårt svenska försvar. Problemet är inte att erhålla
intresserade ungdomar utan problemet är att utbilda och få
plats för de ungdomar som finns, fast många fallit bort vid
mönstringen. Det är alltså endast få av ungdomarna som blir
krigsplacerade och många av de värnpliktiga får ingen
meningsfull utbildning utan får syssla med diversearbete.
I detta perspektiv anser vi att det är felaktigt att döma de män som bestämt
sig för att totalt avstå från värnplikt till straff. Uttalar de ärligt att de
genom
en fast övertygelse tagit ställning för att inte i någon form engagera sig i
någon militärstruktur även om det handlar om att ingå utan vapen straffas de
genom vårt straffsystem.
Miljöpartiet anser att brott mot totalförsvarsplikten ska avkriminaliseras.
Straffen, enligt svensk uppfattning, har i uppgift att bl.a. skydda samhället
för personer som begår brott, samt verka för att den dömde blir samhälls-
anpassad genom olika åtgärder. Inte något av dessa skäl passar in på
värnpliktsvägrare. Det enda skäl som finns kvar är att straffet ska verka
avskräckande och på så sätt tvinga männen att uppfylla plikten. De män som
samvetsvägrar blir inte avskräckta av fängelsehotet.
De män som förespråkar konfliktlösning utan våld och som endast vill
bidra till fred tvingas in i vårt rättssystem, till skada och lidande för de
drabbade och till en hög kostnad för samhället. Det åtgår domare, advokater,
nämndemän, kanslister, och dygnskostnaden på anstalten är ca 1 000 kr.
Överklagas domen till hovrätten blir kostnaden mycket hög. Flera domare
som tvingas döma dessa män till straff och fängelse vittnar om att det är för
samvetet de värsta domar de utför. De som döms får genomgå en lång
procedur. Första gången döms de till höga böter tillsammans med villkorlig
dom. Andra gången de vägrar blir det fängelse i fyra månader. Under tiden
som förflyter mellan domarna bildar många av männen familj och har
småbarn när de avtjänar fängelsestraffet. Det är svårt att meddela barnen att
deras far är i fängelset för att han inte vill ingå i krigsmakten.
De som av olika skäl vill undvika värnplikten har inga problem att slingra
sig utan de är de män som har intagit en ståndpunkt som straffas. De som är
ärliga.
Vid en frågestund i kammaren den 4 december 1997, svarade försvars-
ministern att han var öppen för en diskussion men han vill att frågan skulle
tas med i den parlamentariska utredningen om pliktsystemets framtid. Frågan
finns inte med i direktivet till utredningen. Även om denna utredning
kommer att föreslå ett annat system för att rekrytera ungdomar till försvaret
ligger frågan om att straffa dem som av samvetsskäl vägrar ingå i ett militärt
försvar utanför utredningsuppdraget. Vi vill inte gå in i det nya århundradet
med en otidsenlig, onödig lag som spelat ut sin roll för längesedan, men som
orsakar den drabbade stora besvär.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen
om totalförsvarsplikt att totalvägran avkriminaliseras.

Stockholm den 17 september 1999
Kia Andreasson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)