Ett sätt att spara pengar är nedskärningar som ofta utmynnar
i färre personal, eftersom det är lönerna som är den stora
kostnaden. Tyvärr leder dessa nedskärningar ofta till sämre
service. Exempelvis inom skola och vård, där färre anställda
får klara samma arbetsuppgifter som tidigare, trots personal-
minskningen. Detta i sin tur leder till en överbelastning av
personalen, som i ett längre perspektiv kan orsaka utbrändhet
och sjukdomar.
Samtidigt är det inte säkert att besparingen innebär en besparing för
samhället i sin helhet. Exempelvis gäller detta personal i kommuner och
landsting, som när de förlorar sina arbeten, belastar staten när de får a-kassa
eller omskolning. Detta kan innebära ett enormt slöseri med såväl pengar
som mänskliga resurser och stora utgifter för staten. Men för kommunen
eller landstinget blir det en ekonomisk besparing.
Detsamma gäller bolag, där staten och kommunen har ett avgörande
inflytande över beslutsfattandet. Om dessa bolag åläggs att göra besparingar
för att minska kostnaderna och/eller öka vinsten är risken stor att kostnaderna
bara stjälps över på någon annan, t ex staten. Om besparingarna tas ut genom
personalminskning har staten plötsligt en stor andel människor som behöver
försörjas och omskolas till andra yrken. Allt detta kostar. I många fall är
kostnaden på högre nivå än den besparing som görs i det statliga eller
kommunala bolaget.
Sammanfattningsvis kan man hävda att sådant revirtänkande där kommu-
ner, landsting, statliga bolag o.s.v. genomför besparingar för att minska sina
egna kostnader utan en tanke på de samhällsekonomiska konsekvenserna, är
skadligt för samhället som helhet. Detta är tydligast när människor förlorar
sina arbeten. Särskilt sådana arbeten som fortfarande behöver utföras.
En del av lösningen på detta problem vore att tvinga de enskilda aktörerna
att se till helheten. På samma sätt som man kräver miljökonsekvensbeskriv-
ningar och jämställdhetsanalys av beslut, bör man kräva att en samhälls-
ekonomisk kalkyl genomförs av planerade nedskärningar och besparingar.
Det är viktigt att kommuner, landsting, statliga och kommunala bolag får
klart för sig konsekvenserna av de planerade besluten. Sådana samhälls-
ekonomiska kalkyler kan också bli ett starkt argument för kommuner,
landsting, statliga och kommunala bolag gentemot krav på nedskärningar.
Detta kan leda till mer samhällsekonomiskt förnuftiga lösningar av
ekonomiska problem. Om de samhällsekonomiska kostnaderna ökar genom
nedskärningar är det ju skadligt att genomföra dem.
När det gäller det privata näringslivet är det svårare att kräva att en
samhällsekonomisk kalkyl görs, det bör dock uppmuntras. Detta skulle i
förlängningen kunna bli ett försäljningsargument på samma sätt som miljö-
och jämställdhetstänkande har blivit det.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att utreda vad i
motionen anförts om införande av obligatorisk samhällsekonomisk
kalkyl vid nedskärningar inom kommuner, landsting, statliga och
kommunala bolag samt uppmaning till det privata näringslivet att göra
likaledes.