Sammanfattning
Den offentliga upphandlingen är en mycket viktig och i den allmänna debatten underskattad komponent för den offentliga sektorns förnyelse. Det handlar i hög grad om huruvida skattebetalarnas medel används på ett effektivt sätt. En ökad priskonkurrens möjliggör stora förtjänster för den offentliga sektorn. Marknaden för den offentliga upphandlingen omsätter betydande belopp såväl i Sverige som i EU. I Sverige innebär varje procent effektivare upphandling totalt nästan 3,5 miljarder kronor i ren förtjänst för stat och kommun. Ett bättre samspel mellan det offentliga och näringslivet inom detta område skulle främja utbudet av varor och tjänster, gynna staten och kommunernas kassor och därmed ge medborgarna bättre valuta för skattepengarna. Regelverket måste skärpas och småföretagarnas möjligheter att delta förbättras.
Inledning
Huvudprincipen för all offentlig upphandling är att den ska utföras affärsmässigt och med utnyttjande av tillgänglig konkurrens.
Marknaden för den offentliga upphandlingen i Sverige har värderats till drygt 300 miljarder kronor per år (se t.ex. SOU 1996:23). Inom EU är motsvarande siffra drygt 7.000 miljarder. Drygt hälften av den totala upphandlingen utgörs av olika typer av tjänster, cirka en tredjedel är byggentreprenader och cirka en femtedel av upphandlingen utgörs av varor. Tillämpningen av lagen om offentlig upphandling har inneburit en sammanlagd besparing på cirka en procent av värdet på den totala offentliga upphandlingen dvs 3,3 miljarder kronor per år. I kommuner där offentlig upphandling tillämpats mer konsekvent har besparingar uppnåtts på mellan 10 och 30 %. Det behövs mer av "global" upphandling.
Lagen om offentlig upphandling (LOU) trädde i kraft den 1 januari 1994. Bakom lagen ligger flera EG-direktiv rörande upphandlingsområdet. Det innebär att stora delar av den offentliga upphandlingen inom EU har ett gemensamt regelverk. De enskilda nationerna kan fritt utforma sina egnaregler på de områden som inte styrs av direktiven. Syftet med lagstiftningen är att öppna handelsmöjligheter mellan länderna inom EU. Företagens konkurrensmiljö skall förändras och det europeiska näringslivet stärkas. Upphandlingar över de s.k. tröskelvärdena grundar sig på EG- direktiv. Upphandlingar under tröskelvärdena motsvarar i stort de bestämmelser som redan gällde för stat och kommun. Den upphandlande enheten skall beräkna värdet av varje upphandling för att kunna göra en bedömning om värdet ligger över eller under tröskelvärdena. En organisation som är upphandlande enhet över tröskelvärdena är även upphandlande enhet under.
Organisationen kring hur upphandlingarna utförs varierar. I Nämnden för offentlig upphandlings (NOU) utredning, Dnr 86/97-21, konstaterades att många enheter, små som stora, tillsammans har gjort betydande besparingar efter det att LOU trätt i kraft. De riktigt stora besparingarna tillkom i den kommunala sektorn inklusive de kommunala bolagen.
Responsen från utländska anbudsgivare är idag dessvärre mycket låg. Chansen att få anbud från utländska leverantörer skulle öka betydligt om fler språk än svenska användes eftersom en förutsättning för bra kommunikation är att den sker på språk som parterna behärskar. För att uppnå en bättre konkurrens måste således kvaliteten på förfrågningsunderlagen generellt sett bli högre och handläggarnas språkkompetens måste stärkas. Att stärka inköparna i deras roll, öka deras kompetens och tillgodose behovet av mer relevant information är överhuvudtaget en mycket viktig uppgift.
Skärp tillsyn och kontroll
Erfarenheterna visar att det finns brister i LOU:s regelverk samt dess tillämpning och lagens efterlevnad. Det råder tyvärr fortfarande oklarheter vilka som överhuvudtaget berörs av lagen. Ett faktum är att många inte alltid följer reglerna. Utgångspunkten måste givetvis vara att reglerna alltid skall följas.
I NOU:s undersökning (Dnr 86/97-21) framkom att endast hälften av upphandlarna följer regelverket. En upphandlande enhet får inte göra prövningar om andra kriterier än dem som funnits med i annonsen eller i förfrågningsunderlaget. Enligt leverantörerna är det en vanligt företeelse vid anbudsutvärderingar att de egna utvärderingskriterierna faktiskt inte efterföljs.
De offentliga bolagen är sämst på att följa reglerna om annonsering och då särskilt de kommunala bolagen. Anmärkningsvärt är att just de kommunala bolagen enligt samma undersökning ansåg sig ha minst behov av kompetenshöjande insatser.
Den offentliga upphandlingen behöver en kraftfullare tillsyns- och kontrollfunktion. Hur en sådan myndighetsfunktion bäst bör tillskapas utreds för närvarande i Upphandlingskommittén. Även sanktionssystemet behöver bli tydligare främst mot de enheter som inte följer LOU.
En brist i sanktionssystemet är att en stor del av leverantörerna avstår från att klaga på en upphandling i rädsla för att svartlistas av de upphandlande enheterna. En framkomlig väg att råda bot på detta vore att ge branschorganisationerna talerätt. Ett annat speciellt problem som är värt att uppmärksamma är situationen då en upphandlande enhet inte gör någon regelrätt upphandling alls utan i princip direktupphandlar trots att det förfarandet inte är tillåtet i det enskilda fallet. Direktupphandling är enligt LOU endast tillåtet då upphandlingens värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl, så som t.ex. synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte har kunnat förutses och inte beror på enheten. Då kan upphandlingen ske utan skriftligt infordrande av skriftligt anbud dvs direktupphandling. Här är det inte möjligt att göra överprövningar eftersom ett avtal redan är träffat och en leverantör som då inte alls varit part i upphandlingsprocessen har svårt att påvisa en ekonomisk skadeverkan. I dagens läge innebär det paradoxalt nog att en enhet som följer lagen löper större risk att straffas då ett fel begås än den enhet som väljer att inte efterfölja lagen alls.
Nej till lokal protektionism
Många kommunala företrädare menar att det ligger i kommunens intresse att gynna företag i den egna kommunen. Detta sätter konkurrensen ur spel och riskerar skattebetalarnas pengar. Det ligger knappast i människors intresse att gynna mindre konkurrenskraftiga företag inom den egna kommungränsen på andra företags bekostnad. Välfärdsförlusterna av detta är uppenbara. Den sittande utredningen bör få i tilläggsdirektiv att ta fram förslag till sanktioner vid otillbörligt gynnande av vissa företag.
Ja till kvalitetskrav
Det finns en vanföreställning om att upphandlingsreglerna skulle kräva att man i varje läge väljer det billigaste anbudet, kvaliteten oaktad. Detta är fel. Det viktiga är att den upphandlande enheten gör en noggrann kravspecifikation där just olika typer av kvalitetskrav ställs. Sålunda utgör de "vårdskandaler" som rapporterats från privata entreprenader i många fall skolexempel på att kommunerna inte tillräckligt tydligt specificerat att man inte bara kräver låga entreprenadpriser, utan vilken kvalitet på omvårdnaden man kräver.
Likaså skall det vara naturligt att kunna sätta upp olika typer av miljökrav på de varor och tjänster som köps.
Detta är förmodligen i första hand en kunskapsfråga hos de upphandlande enheterna men i den mån lagstiftningen behöver förtydligas bör den sittande utredningen behandlade regelverket kring kvalitetsspecifikationer.
Motverka diskriminering av små och medelstora företag
Reglerna för företagens deltagande i den offentliga upphandlingen får inte vara krångliga eller på annat sätt resurskrävande så att de i praktiken utestänger små och medelstora företag. För att underlätta för småföretagen bör upphandlingen under bl.a. EG:s tröskelvärde ses över. Småföretagen har rent allmänt svårare än storföretagen att hantera administrativa krav och regleringar. En god upphandlingskultur i stat och kommun är av stor betydelse för de små och medelstora företagen. Det är t.ex. mer vanligt att anbud begärs in genom skrivelse och inte genom annonsering bara för att inköparna väljer att vända sig till redan kända leverantörer.
Om kommunen utformar sina anbud så att småföretagare i praktiken ges möjlighet att deltaga i upphandlingsförfarandet samt även aktivt verkar för att söka privata alternativ till offentligt producerade tjänster, skulle framväxten av små företag starkt gynnas. Med hjälp av den lokala upphandlingen kan villkor för ett blomstrande lokalt näringsliv skapas t.ex. genom att anbuden kan delas upp i mindre enheter och att kombinationsverksamhet uppmuntras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om branschorganisationers talerätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktioner vid åsidosättande av upphandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktioner mot gynnande av företag i den egna kommunen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och kvalitetskrav,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagens möjligheter att lämna anbud och delta i entreprenader.
Stockholm den 4 oktober 1999
Karin Pilsäter (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)