Offentlig upphandling har fått en allt större betydelse för en god
hushållning med allmänna medel. Såväl kommuner och landsting som
statliga myndigheter har börjat inse att en effektiv konkurrens kan leda
till stora kostnadsbesparingar och många gånger även till en bättre
kvalitet. De årliga inköpen uppgår till bortåt 300 miljarder kronor och
enligt Nämnden för offentlig upphandling (NOU) kan den årliga
nettobesparingen till följd av lagen för offentlig upphandling (LOU)
uppskattas till 3,3 miljarder kronor. Potentialen för ytterligare
besparingar är betydande, enligt NOU:s uppskattning ytterligare 15-
20 miljarder kronor.
En utveckling i denna riktning skulle kunna påskyndas om man som vi
moderater förordat införde ett lagfäst krav i LOU om att all offentlig
verksamhet där förutsättningar finns skall upphandlas i konkurrens.
Samtidigt som man kan glädjas åt de framsteg som hittills gjorts på
upphandlingsområdet måste dock konstateras att det fortfarande återstår
mycket att göra. Efterlevnaden av LOU är på många håll ytterst bristfällig.
En omfattande redovisning på fel och brister i upphandlingen har lämnats av
NOU. Även Riksdagens revisorers skrivelse till riksdagen om den offentliga
upphandlingen med förslag på en översyn av lagstiftningen baserades på
såväl en kartläggning av brister i lagstiftningen som underlåtenhet i
tillämpningen. Den slutsats man kan dra av dessa redogörelser är att
lagstiftningen är alltför tandlös och att tillsynen via NOU är helt
otillräcklig,
bl.a. beroende på de begränsade sanktionsmöjligheterna.
Vi ser med tillfredsställelse att många frågor nu prövas inom ramen för
den s.k. Upphandlingskommittén. Det är en ytterst angelägen uppgift att
åstadkomma en skärpt lagstiftning med effektivare sanktionsmöjligheter,
vidgade möjligheter att överklaga felaktiga beslut, talerätt för samman-
slutning av företagare och en myndighet för tillsyn över lagens efterlevnad
som har erforderliga resurser, initiativrätt och befogenheter. Det är också
viktigt att översynen leder fram till regelförenklingar i upphandlingar under
tröskelvärdena mot bakgrund av erfarenheterna av LOU och att man klargör
hur man i upphandlingar kan underlätta för små och medelstora företag att
delta.
Enligt vår mening är det också av stor betydelse att LOU även i fort-
sättningen hanteras som den renodlade konkurrenslag den är och skall vara.
Vi ser en risk i att det i olika sammanhang ställs krav på att den offentliga
upphandlingen också bör användas till att främja andra s.k. samhälleliga
syften, som t.ex. långtgående miljökrav, jämställdhet, rättvisa, motverkande
av social diskriminering osv. Det finns en betydande risk att om man ställer
krav som är ovidkommande för själva upphandlingen man då också under-
gräver tilltron till offentlig upphandling och försvårar eller omöjliggör de
grundläggande kraven på likabehandling och affärsmässighet i upphand-
lingen. Krav som saknar relevans för inköp av de varor eller tjänster som
upphandlingen omfattar bör således inte få ställas.
Det är vidare angeläget att kraftansträngningar görs för att åstadkomma en
bättre fungerande offentlig upphandling även i andra EU-länder. Den
offentliga upphandlingen är ett centralt inslag i en fungerande inre marknad,
varför det är djupt beklagligt att ett flertal länder ännu inte implementerat
samtliga EG-direktiv på området. Delvis till följd därav är den gräns-
överskridande offentliga upphandlingen så blygsam. Det är därför önskvärt
att man från svensk sida arbetar för att samtliga medlemsländer imple-
menterar direktiven i sin lagstiftning och att det i varje land inrättas en
över-
vakningsmyndighet som kan utöva tillsyn över lagens efterlevnad.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översynen av den offentliga upphandlingen.