Kreditupplysningsverksamhet regleras av kreditupplysningslagen
1973:1173. I den allmänna debatten har det visat sig att flera telebolag
gör en schabloniserad kreditbedömning uteslutande på grundval av
erhållen kreditupplysning. En missad parkeringsbot som är två år
gammal kan sålunda leda till att konsumenten inte har den valfrihet på
telemarknaden som en konsument utan betalningsanmärkning har. Detta
torde inte ha varit lagstiftarens avsikt. Härtill kommer att
betalningsanmärkning erhålls för varje utslag eller dom på
betalningsförpliktelse även om gäldenären har haft skälig grund för att få
saken prövad i rätten. Möjligen förhåller det sig så att i dagens IT-
samhälle har de generella bedömningarna fått en dominerande betydelse
gentemot individualiserade kreditprövningar beroende på att de generella
blir mera kostnadseffektiva då några personliga hänsyn inte tas.
Ett annat problem med kreditupplysningslagen är att när det gäller
näringsidkare får även ansökan om betalningsföreläggande registreras t ex
då någon har suttit i ett bolags styrelse då bolaget gått i konkurs. Att
styrelsen arbetar fullt ut ända in till dess företaget går i konkurs om detta
skulle visa sig nödvändigt är önskvärt och till gagn för samhället. Att någon
hoppar av strax före konkursen bara för att slippa betalningsanmärkning är
inte något lyckat beteende.
Att någon döms till långvarigt fängelsestraff för allvarlig ekonomisk
brottslighet får inte registreras. Detta måste vara helt fel. Själva grunden för
svensk rättsskipning är att den skall ske offentligt och inför allas åsyn.
Detta
må vara skamligt för den som drabbas men är en konsekvens av en
urgammal syn på att rättvisa skipas bäst inför allas ögon. I dagens samhälle
kan inte offentligheten fungera på samma sätt som tidigare men samma
bevekelsegrunder gäller än idag. Det skall inte vara möjligt att bli dömd för
allvarlig ekonomisk brottslighet utan att omvärlden har kännedom om detta.
Några bärande sociala skäl i förevarande fall kan knappast frambringas.
Av det ovan sagda framgår att det finns skäl att se över kreditupp-
lysningslagen så att den på ett mer tydligt sätt värnar om den personliga
integriteten och ett ändamålsenligt förfarande från kreditupplysnings-
företagen med avseende på enskilda människors möjligheter att agera på en
avreglerad marknad särskilt när det gäller public service-tjänster.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kreditupp-
lysningslagen och återkommer med förslag till ändringar i densamma.